”The Marsh King’s Daughter” är en sorts hämndthriller som puttrar på, men som i slutändan inte är särskilt spännande. Filmen har ett svajigt tempo och tar lång tid på sig att börja. Och när den väl börjat tar den abrupt slut, utan att ha hunnit engagera eller göra något annat avtryck.

”Syster död” är en kuslig rysare om en nunna med övernaturliga krafter i ett hemsökt gammalt kloster. Filmen blir mot slutet väldigt skrämmande, men hänför framförallt med sitt fantastiskt vackra foto och sublima stil.

RECENSION. ”The Miracle Club” är en riktigt fin och peppigt positiv dramakomedi om kvinnlig vänskap, familj och förlåtelse. Filmen är blygsam till stil och ton, men bjuder i all anspråkslöshet på en utsökt upplevelse.

”Trolls 3” är ännu en, egentligen ganska onödig men ändå härlig, uppföljare om de musikaliska och färgglada penntrollen som vi genom åren har kommit att älska. Denna gång bjuds vi med på ett fartfyllt äventyr, som i slutändan vinner på sin oemotståndliga charm och tralliga ton.

RECENSION. ”Past Lives” är en sällsam kärleksfilm, som berör med sitt bedårande enkla bildspråk och en träffsäker, men fåordig dialog. Tystnaden i detta triangeldrama är mer talande än yttrade ord någonsin kunnat vara.

Lanthimos ”Poor Things” och svenska ”Paradiset brinner” bland Venedig-festivalens pristagare.

RECENSION. ”Dogman” är en actionladdad och underhållande dramathriller om att överleva övergrepp och förnedring. Luc Besson har gjort en slags superhjältefilm om rullstolsburna Douglas som hanterar busar i grannskapet med sina fyrfota vänner.

RECENSION. Priscilla Presley får äntligen axla huvudrollen i sitt eget liv. I och med Sofia Coppolas finstämda, men brutalt ärliga drama om hennes relation med Elvis får hon göra upp med sitt förflutna och ta steget ut ur skuggan.

RECENSION. ”Greven” är en mörk, våldsam och snyggt svartvit vampyrkomedi, som varken är särskilt rolig eller ens så fyndig till sitt innehåll. Den politiska satiren har sina poänger, och visst, idén är kul, men alltså inte filmen.

”The Killer” är en intensiv och rejält stressande thriller, som utspelas utifrån en lönnmördares betraktande perspektiv. Filmen är spännande och explosiv, men har något av ett antiklimax-slut, som drar ner betyget.

”Poor Things” är det mest spektakulära, underbara och hänförande som jag sett på mycket länge. Emma Stone är fantastisk! Liksom är allt annat i denna fantasifullt absurda och extraordinärt roliga skräckkomedi om kvinnofrigörelse och uppror.

RECENSION. Det här är ett starkt och mänskligt drama om varumärket Ferrari. Men lika mycket är det också en sorglig betraktelse av tragedierna bakom framgången.

RECENSION. ”Comandante” är ett poetiskt krigsdrama om moral och människovärde i en kall och ofta hjärtlös värld. Filmen är på sina håll övertydlig i sitt bildspråk, men lyckas ändå beröra med sitt värmande budskap om vikten av medkänsla.

Trauman och dysfunktionell familjedynamik är under lupp i denna psykologiska rysare. ”Cobweb” har sina brister mot slutet, men lyckas på vägen dit skrämma andan ur mig.

RECENSION. Fyra talanger slösas bort i denna tjusiga, men intetsägande uppföljare om de bokälskande väninnorna på en resa till Italien.

”Dödligt vapen” är en hårdkokt actionrulle från 1987, om mord och knarkaffärer gone wrong. Det omaka polisparet Riggs och Murtaugh är i händelsernas centrum och även om allt i filmen inte har åldrats lika graciöst, så är detta en finfin upplevelse, som engagerar än idag.

RECENSION. ”Skinamarink” är en suggestiv och fruktansvärt otäck retrorysare om övergivna barn. Filmen kretsar kring om en närmast universell rädsla för att bli lämnad, och skrämmer effektivt med öronbedövande tystnad och kusliga bilder.