En halvt roande film med en helt engagerande första halva. När regissören sedan börjar safa sig fram faller en genuin charm ner i ett bottenlöst schablonhål. ”Son of Rambow” kunde ha blivit mer än den mediokra halvfilmen den är.

Romantiska komedier är ett gissel. Till stor del också här om det inte vore för vår fetlagde lille kontorschef (Ricky Gervais) som gått och blivit tandläkare. Det bjuds på skratt men av lite mer tvekande slag. Ingen fullträff med andra ord.

Ken Loach må vara specialist på att göra film av grådaskig vardagsrealism och däremellan upptäcka okända skådespelarpärlor, men ett koncept räcker bara så långt och lite variation skulle inte skada.

Oförlöst tonårskärlek i all sin klichédom som blir så uppenbar att årets mest efterlängtade film blir en oförglömlig parodi. ”Twilight” känns som en riktigt dråplig fjortisfylla med all sin medföljande baksmälla. Med andra ord, tro inte hajpen.

Lilla Spöket Laban fortsätter att fascinera. Det småfnissas och roar i en film som har långt större betydelse än sina alltför korta 40 minuter. Bara en till?

Det griper om hjärtat i en så fyndig film. Så pass att det underliga egentligen inte är Benjamin Buttons själv, utan att ingen kommit på att filmatisera denna historia tidigare. Briljant helt enkelt.

Paris Hilton har morphat sig till hund och fått huvudrollen i en av de värsta filmerna den här sidan 2000-talet. Men med tanke på förutsättningarna fanns det kanske inte så mycket annat att vänta sig.

Att årets julfilm skulle komma från Finland var väl en överraskning. Att den skulle vara så sockersöt antagligen inte. I vilket fall är tomten tillbaka i en så oglamorös skepnad som vi någonsin kommer att få se honom. Tacka och bocka för att Hollywoods patent tagit slut.

Troy och Gabriella är kära. Troy sjunger fint. Det gör Gabriella också. Nu vill de vara med i skolmusikalen. Om det här låter helt efterblivet så är det med största sannolikhet så.