Det kommer filmer då och då. Förhoppningsvis någon gång per år. Filmer som får en att inse vad den här konstarten är kapabel till och inte minst återger begreppet filmupplevelse dess rätta betydelse. ”Benjamin Buttons otroliga liv” är onekligen en sådan film. Och visst doftar det Oscar.
Historien om Benjamin Button (Brad Pitt) är i stora drag lika lustig som klurig. En paradox på sitt egna lilla sätt, om mannen som istället för att åldras på sin väg mot döden, föds gammal och för varje år blir yngre och yngre. Här har manusförfattaren Eric Roth vävt ett fascinerande scenario av det grundläggande elementet i författaren F. Scott Fitzgeralds kortnovell. Ett som i slutändan sväller över bioduken och ställer de viktiga frågorna i livet utan att bli alltför pretentiöst. Från det att Benjamin Buttons far överger honom på trappstegen till ett fattigt pensionat tills han drar sitt sista andetag.
Jag har haft svårt för Brad Pitt. Inte bara för att han var otrogen mot Jennifer Aniston utan också för att han hör till de där snygga skådespelarna. Det låter banalare än vad det är. För mig har Pitt nämligen hela tiden pendlat mellan talang och det där utseendet som så ofta funkat som fribiljett in i filmtoppen. Även om det inte blir en Oscar den här gången har han åtminstone fått mig att sluta tvivla. Och det är en mer än två timmars omvälvande reformation.
”Benjamin Buttons otroliga liv” tar sin tid. En tid som den behöver. Det är en film som växer fram och som utan något specifikt crescendo eller klimax skapar ett nästan gripbart engagemang i sin publik. Humor, sorg och spänning, alla nyanser i regissören David Finchers vackra visualisering. Med ett galleri av birollskaraktärer som ytterst är de som skapar beståndsdelarna i historien. Från Tilda Swintons kärlekstörstande Elizabeth Abbot till Taraji P. Henson som Queenie. Mestadels kvinnor alltså.
Där Cate Blanchett utan tvekan är den starkast lysande stjärnan och med otrolig talang säkerställer sin plats som en av vår tids främsta skådespelerskor. Ung, vuxen, gammal, Blanchett spelar på alla dessa strängar utan minsta möda men desto mer kraft och inlevelse. En svårslagen kandidat på Oscarsgalan i år.
Det är egentligen svårt att hitta några essentiella brister när Fincher täcker en nästan sekellång historia som tar sin början i ett romantiskt New Orleans på 20-talet och symboliskt avslutas med orkanen Katrina. Kanske har David Fincher sökt trycka in lite för mycket innebörd? Likväl är Benjamin Buttons otroliga liv ett fantastiskt livsverk. För även om specialeffekterna och vid vissa tillfällen sminket, inte nått fulländning är det en negligerbar detalj i ett större sammanhang. En som levereras sprängfylld med känsla och inspiration.
