Dogtooth 2009

Drama Thriller
Grekland
97 MIN
Grekiska
Dogtooth poster

Synopsis

Utåt lever han ett vanligt liv, hemma hålls familjen isolerad. Helt utan vetskap om världen utanför har de uppfostrats i tron att katter är köttätande monster och att Frank Sinatra är deras farfar. Lanthimos berättelse utspelar sig både i och utanför bild, en prisbelönt familjeskildring som på ett tragikomiskt sätt ifrågasätter inlärda beteenden.
Ditt betyg
3.2 av 204 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Andreas Samuelson

8 juni 2011 | 22:20

Intressant beteendestudie

Man är inte alltför bortskämd med eftertänksamma filmer som skildrar samhället ur ett bisarrt och vågat perspektiv. Här har man undvikit de värsta feelbad-fällorna och skapat en obehaglig men fängslande berättelse om en familj avskalad från verkligheten.

En man lever ett vanligt knegarliv men lyckats hemlighetshålla sin udda familjesituation. Han och frugan har nämligen uppfostrat sina tre barn bakom stängda dörrar i ett stort isolerat hus där en häck hindrar dem från att se omvärlden. De har lärt sig en annan betydelse av ord som har med världen utanför att göra, tron att katter är människoätande monster och att Frank Sinatra är deras farfar. Men då en utomstående kvinna presenteras för att ha samlag med sonen så snappar de nu vuxna barnen upp detaljer som får de att sukta efter ett liv utanför häcken...

Greklands förra film på svenska biografer, "Attenberg", var ett förfärligt pretentiöst drama tungt på metaforer och dialogfria provokationer. Den här Oscarsnominerade pärlan, om än fortfarande subtil, är mer verklighetsförankrad och intelligent. Här pekar man på samhällsnormer och mänskliga beteenden som är relevant för vem som helst. Provokationen i en man som isolerar sin familj från samhället ifrågasätts när man anar den underliggande kärleken och värmen hos barnen och deras föräldrar. Men självfallet är det en tickande bomb där små saker som en videofilm och påhitt om krav för att få lämna huset leder till ödesdigra konsekvenser.

Karaktärerna fördjupas aldrig utan är symboler för de traditionella familjerollerna. Fadern är aldrig en tyrann utan en engagerad beskyddare och modern den hunsade hemmafrun som tvingas begränsa sin kärlek till barnen i mån för allt hemlighetsmakeri om den riktiga världen. Barnen, en ung man och två kvinnor, är vuxna som likt trevande tonåringar söker sina identiteter och utvecklar sexualiteten utan att förstå varför och vad det är. Deras enda kontakt med någon på andra sidan häcken är en påhittad bror på som de "pratar med", fram tills sonens sexpartner dyker upp.

Trots en obehaglig stämning och en aning om något hemskt som kommer att ske så finns här trots allt en svag glimt i ögat och ett svart, tragikomiskt sinne för humor. Den blir aldrig grov och det lilla våldet kommer utan förvarning som ett knivhugg mot strupen men är däremot inte omotiverat och grisigt. Som så ofta leder det hela till ett öppet, och lite vagt, slut som kan lämna en del att önska för den bredare publiken. Men som helhet är det här en av de mer intressanta och intelligenta europeiska filmer som visats på svensk bio på sistone. Missa inte.

| 8 juni 2011 22:20 |