9 (2009)
Animerat, Fantasy, Krig, Science-Fiction, Äventyr
Magi utan gnista
Debutanten Shane Ackers senaste animationskaramell dryper av fantasieggande vilja och potential. Men även med kultregissören Tim Burtons välsignelse lämnar "9" mycket att önska. Årets snyggaste skapelse sprungen ur en elva minuter lång Oscarsnominering är alltför ljummen för att återupprepa sin mindre föregångares framgång.
Domedagen har kommit och gått. Åtminstone för mänskligheten, för i de ruiner vi lämnat bakom oss stiger jordens nya arvtagare fram. Ett gäng trasdockor som ovetandes har den stora uppgiften att rädda den sista livsgnistan i en värld där allt, från minsta basillusk till mäktigaste varelse utrotats in i historien. Låter det som en Tim Burton-story? Det är det också.
Världens undergång är inte direkt ett överanvänt koncept när det kommer till animerade filmer eller ja, åtminstone inte barnfilmer. Då ska man ha klart för sig att "9" knappast vänder sig till den yngre biopubliken med sitt våld och råa berättande. I stället skapas ett småobehagligt tomtebloss.
För stilistiskt sett är "9" ren och pur skönhet. En där huvudkaraktärerna känns nya fräscha och sprungna ur en avundsvärd fantasirikedom, likaså den postapokalyptiska historien. Här saknas knappast den finess som kännetecknar en snålande budget eller dålig skaparförmåga, snarare är den övergripande känslan den av potential. Att resultatet då är så slätstruket lämnar stora förväntningar på skam.
Regissören Shane Ackers tycks ha funnit alla de rätta elementen, historien, karaktärerna och framförallt visionen för att skapa ett praktverk. Med röstbegåvningar som Christopher Plummer, Jennifer Connelly och Elijah Wood att lägga till listan. Men det är den sammanfogande helheten som saknas, en helhet som aldrig riktigt får växa till sig och effektivt punkterar hål på det mesta. Priset betalas i form av djup, bredd och framför allt publikt engagemang. Någon vidare empati eller intresse hinns helt enkelt inte med.
För i tippandet på kanten mellan vuxen- och barnfilm i sökandet av målgrupp, känns konceptet som det första medan dialogen drar åt det andra. Gällt ytligt och snabbspolat sparsmakat. Idéerna som tydligt lyser igenom med sitt budskap om fascism, våld och ondska blir statiskt gråa i den traditionella återanvändningen som kännetecknar moraliskt rättrådig barnfilm.
Genialiskt skapad men trist framförd gör att denna storslagna dröm fängslas i klippsaxens bojor. "9" visar sig inte vara mycket mer än en simpel trea.
