The Knick (2014-)

Ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

SÄSONG 1

S01 E01

Method and Madness

2014-08-09

S01 E02

Mr. Paris Shoes

2014-08-16

S01 E03

The Busy Flea

2014-08-23

S01 E04

Where's the Dignity?

2014-09-06

S01 E05

They Capture the Heat

2014-09-13

S01 E06

Start Calling Me Dad

2014-09-20

S01 E07

Get the Rope

2014-09-27

S01 E08

Working Late a Lot

2014-10-04

S01 E09

The Golden Lotus

2014-10-11

S01 E10

Crutchfield

2014-10-18

SÄSONG 2

S02 E01

Ten Knots

2015-10-17

S02 E02

You're No Rose

2015-10-24

S02 E03

The Best with the Best to Get the Best

2015-10-31

S02 E04

Wonderful Surprises

2015-11-07

S02 E05

Whiplash

2015-11-14

S02 E06

There Are Rules

2015-11-21

S02 E07

Williams and Walker

2015-11-28

S02 E08

Not Well At All

2015-12-05

S02 E09

Do You Remember Moon Flower?

2015-12-12

S02 E10

This Is All We Are

2015-12-19

RECENSION: THE KNICK

Sylvassa Soderberghs sjukhus
När filmskaparen Steven Soderbergh efter många års rykten drog sig undan från branschen var det många som blev besvikna. Men att Soderbergh pensionerat sig från just film betyder inte att vi inte längre får se hans utsökta rörliga bilder. Med perioddramat ”The Knick” hamnar han mitt i TV-världens spännande renässans och levererar på mästerlig nivå.
”The Knick” är kort för ”The Knickerbocker”, namnet på det New York-sjukhus där seriens huvudperson Dr. John Thackery (Clive Owen) arbetar i början på 1900-talet. Thackery är en briljant läkare som passionerat drivs framåt av ett begär att utveckla och effektivisera läkekonsten i en tid då omvälvande upptäckter låg precis runt hörnet. Dessvärre är han också kraftigt kokainberoende och måste oavbrutet känna av drogens rus för att kunna fungera i sitt arbete. Serien tar sin början när hans närmaste vän och mentor tar livet av sig efter en misslyckad operation, vilket inleder en ytterst instabil period på sjukhuset.



Thackery får ta över positionen som chefskirurg och inser snabbt att de ekonomiska problem som tynger ner sjukhuset var värre än han trodde. Det blir inte lättare när den mörkhyade kirurgen Algernon Edwards (Andre Holland) dyker upp och rör om i den fördomsfulla och främlingsfientliga grytan. Trots att han är en av de mest erfarna och skickliga i personalen är det många – bland både anställda och patienter – som inte vill ha något med honom att göra, vilket skapar motsättningar på ”The Knick”. Vi får också inblickar i andra delar av verksamheten, exempelvis genom sjuksystern Lucy (Eve Hewson), sjukhuschefen Herman (Jeremy Bobb), ambulansföraren Tom (Chris Sullivan) och nunnan Harriet (Cara Seymour).

Avsnitten är skrivna av Jack Amiel, Michael Begler och Steven Katz, som också är skaparna och producenterna bakom serien. Det monumentala arbete och den kärlek som de har skänkt det här långa narrativet genomsyrar varje sekund och inte en enda replik känns onaturlig. Komplexa operationer, sjukdomar och behandlingar görs fullt begripliga, utan att det känns expositionstungt eller övertydligt. Thackery och människorna i hans närhet är det som står i centrum och deras berättelse överraskar, berör och underhåller i varje avsnitt. Det allra bästa med Amiel, Begler och Katzs skrivande är dock att de inte ryggar bort från det överväldigande mörkret. Seriens karaktärer plågas djupt av patienternas höga dödlighet och desperationen kring de liv som kunde ha räddats, skildrat på oerhört hjärtskärande och välskrivet vis. De två orden kan också användas för att beskriva serien som helhet.

Addera sedan ett stycke Steven Soderbergh och dessa välskrivna ord höjs till bilder av absolut världsklass. Som bekant är Soderbergh inte bara regissör utan även fotograf och klippare till sina verk, under pseudonymerna Peter Andrews (hans pappa) respektive Mary Ann Bernard (hans mamma). Redan när den första bildrutan – ett par polerade vita skor i en rökig och dovt belyst bordell – visas inser man att ”The Knick” inte kommer se ut som ett ”vanligt” perioddrama. Inget i seriens visuella palett kan kallas konventionellt eller väntat, utan den liknar verkligen inget jag tidigare har sett. 






Visst, Soderbergh varvar kallt blåa bilder med varmare gula som han ofta gör, men med den här tidiga 1900-talsvärlden framför kameran får de en helt annan känsla. Jag älskar hur han jobbar med fokus och skärpedjup, hur han låter mörker fylla stora portioner av bilderna och hur dynamiskt allt känns. Kort sagt; fotot är felfritt. Jag känner dock att jag bör smyga in en liten varning här också, när det gäller det visuella. Det finns nämligen – i varje avsnitt – oerhört grafiska och trovärdiga operationsscener som onekligen etsar sig fast på näthinnan. Man får se allt, och det bör man vara beredd på. 

Sen kan jag inte annat än beundra att Soderbergh valde att fortsätta sitt samarbete med kompositören Cliff Martinez – som även gjorde musiken till ”Contagion” (2011) och ”Traffic” (2000) – trots att hans musik på pappret känns opassande när år 1900 ska skildras. Martinez är en av de vassaste i branschen och överträffar här allt som han tidigare har gjort. Man känner direkt igen hans avskalade elektroniska slingor och först känns det lite ovant i det här sammanhanget, men det dröjer inte länge innan man inser att musiken tillhör det allra bästa med serien. Kontrasten mellan det digitala ljudet och den analoga eran ger avsnitten en härligt drömsk och förhöjd atmosfär som passar förbluffande bra ihop med bilderna.



Inte heller när det gäller rollistan finns det något att klaga på. Clive Owen har aldrig varit bättre än han är här och ger allt med sin konstant höga, intensiva och excentriska karaktär. Thackery är både ett respektingivande geni och ett totalt nerknarkat vrak och Owen balanserar på den knivseggen som om han aldrig gjort något annat. Han känns lika självklar i de kliniska operationssalarna som i de neonröda opiumgrottorna och är långt bortom fantastisk i varenda scen. Nykomlingen Eve Hewson imponerar också stort i sin roll, under den där tystlåtna ytan finns det så mycket mer som utforskas under seriens gång. Även Andre Holland och Juliet Rylance – särskilt i sekvenserna de har med varandra – visar hur skådespeleri ska se ut.



Sammanfattningsvis så är ”The Knick” inget mindre än ett maffigt mästerverk på alla sätt och vis. Avsnitt som ”Get the Rope” och ”The Golden Lotus” kan utmana vilken film eller TV-serie som helst och tillhör det bästa som Soderbergh någonsin gjort. Liv ställs mot död, rasism ställs mot tolerans och rikedom ställs mot fattigdom. De våldsamma kollisionerna som uppstår griper tag i en och släpper inte taget för en millisekund. Den moderna läkekonsten tog sina första stapplande steg här – på ”The Knick” och liknande sjukhus – och det är sagolikt att få hänga med på resan.
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
David Brent
Just klar med första säsongen och jag delar faktiskt ut en för mig sällsynt femma i betyg! Jag brukar vara väldigt restriktiv med just det betyget, för det ska vara något alldeles extra om man ska sätta toppbetyget och den här serien är just det... Rent visuellt så kan det vara den snyggaste serie som gjorts. Fotot är sinnessjukt bra och vackert. Jag älskar även tidsandan och miljöerna, det känns verkligen tidigt 1900-tal när man ser serien. Kläder, scenografi m.m. är topnotch och bidrar till just äkthetskänslan för tiden den utspelar sig i. Manus, regi , musik och skådespeleriet är också på yttersta toppklass... Clive Owen har aldrig varit bättre och den övriga ensemblen är lika bra de. Finns verkligen inget som jag kan klaga på. Blir att ge sig på andra säsongen omgående, för det blir inte mycket bättre än så här faktiskt!
Big-J
Jag befinner mig just nu i extas efter att ha avverkat säsong ett på några dagar. Makalöst, the cirkus must go on!
Ingevaldsson
Makalöst underhållande och otroligt intensivt.
Visa fler (3)

Veckans populära serier

Visa fler