Monarch: Legacy of Monsters 2023-

I sviterna av G-day, dagen då slaget mellan Godzilla och titanerna jämnade stora delar av San Fransisco med marken, får vi följa historien om Cate och Kentaro som efter faderns bortgång fått veta att de är syskon. Och om Monarch: en global, hemlig organisation som upprättades under 50-talet med intentionen att skydda jordens befolkning från monster.

 

Serien är en del av Monsterverse och spinner vidare på de senaste filmerna. Den hoppar mellan nutid och dåtid då syskonens farmor, en av sin tids första kvinnliga, japanska vetenskapsmän, och hennes kollegor Lee Shaw (spelad av Kurt/Wyatt Russell) och Bill Randa etablerade organisationen. Kul detalj att de låtit far/son spela samma roll i olika åldrar och både Kurt och Wyatt är bland de starkaste i skådespelarensemblen. Skaparna Chris Black och Matt Fraction har också fått leka fritt med en till synes oändlig budget och utfallet är ett välgjort förgörelsespektakel berikat med riktigt maffiga jättemonster, men dessvärre också en något fragmenterad och pubertal handling.

 

Serien inleds pampigt med en slagsmålsscen mellan en gigantisk krabba och en överdimensionerad spindel. Jag myser. Då jag alltid närt en svaghet för monster. Särskilt jättestora monster som när förmågan att trampa ner höghus och välta kryssningsfartyg. Monsterscenerna är också konsekvent storslagna genom hela säsongens gång. Det är under dessa som serien befinner sig i sitt esse, mindre så när den fördjupar sig i karaktärernas bakgrund, kärleksbekymmer och paranoior. Även om en intressant aspekt är att varje generation tycks ”lida” av förmågan att bli kär i flera, en detalj som skapar en spännande komplexitet och som framförs trovärdig av farmodern och hennes kollegor, brister djupet i dynamiken mellan syskonen och May.

 

May som är Kentaros ex och som dras med i jakten på sanningen efter att hon ombeds konvertera en handfull krypterade filer som syskonen hittat i ett hemligt kassaskåp på faderns kontor. Dilemmat är främst att deras bristande skådespelarinsatser får ”Monarch: Legacy of Monsers” att stundtals kännas som en tonårsserie. Och inte på det bra sättet. Jag blir genuint förvånad när det visar sig att trion ska vara i tjugoårsåldern. Deras gnälliga beteende och naiva beslutsförmåga upplevs pubertal och tillför inte serien något positivt.

 

Vid ett tillfälle då den unga trion bestämt sig för att leta rätt på Lee Shaw (som har en egen agenda för hur han ska motverka fler monsterattacker) säger Monarch-chefen att ”Goonies deserved a sequel”. Därigenom visar serien sin medvetenhet kring de stundom mer tonåriga inslagen. Dilemmat är att ”Goonies” var för barn, det är inte ”Monarch: Legacy of Monsters”.

 

Den bakomliggande berättelsen om syskonens arv – det vill säga Monarch-organisationen - som med åren blivit en klubb för inbördes beundran signerad bekväma programmerare och vetenskapsmän, upplevs autentisk, men bidrar inte heller mycket till stämningen eller spänningen. Bäst är helt klart de stunder då Godzilla och titanerna får härja fritt och förgöra allt i sin väg, vilket blir ironiskt eftersom serien samtidigt försöker vara seriös och lyfta problematiken kring exempelvis traumaporr.

 

Men om man som jag älskar monster som slåss, är denna definitivt en måste-se. Liksom med liknande filmer som ”The Meg”, ”The Host”, ”King Kong”, ”Cloverfield” får man ha överseende med allt krafs som händer mellan fighterna/förgörelsescenerna (och bristen på logik såklart). För visst är det underhållande med Godzilla-varningsskyltar och hot från underjorden. Väldigt underhållande faktiskt.

 

▸ Streama "Monarch: Legacy of Monsters" på Apple TV+ från 17 november