Fringe 2008-2012

Huvudrollen görs av Anna Torv som spelar FBI-agenten Olivia Dunham. När Dunhams partner dör under omständigheter som verkar sakna en naturlig förklaring rämnar hela hennes världsbild. Hon inser snart att det finns en helt annan spelplan än den hon hela tiden befunnit sig på, och vänder sig till forskaren Walter Bishop (John Noble) som spenderat de senaste 17 åren på mentalsjukhus. Detta på grund av sina oortodoxa metoder och banbrytande forskning, samt teorier kring det övernaturliga. Tack vare Olivia och sonen Peter Bishop (Joshua Jackson) - som kommer hem till USA efter en tid utomlands - får Walter lämna sjukhuset och återuppta sin forskning. Dessa tre bildar en så kallad "Fringe division" inom FBI som serien kretsar kring, vars uppdrag alltid tänjer på verklighetens gränser.

De allra flesta avsnitten utforskar någon form av separat händelse, som sedan visar sig ha koppling till ramberättelsen och det dunkla företaget Massive Dynamic, vars intentioner är högst oklara. Den interna mytologin utforskas också närmare i ett antal avsnitt som enbart fokuserar på det, något som blir allt vanligare ju längre in i serien man kommer. Det blir nämligen mer och mer komplext, mer och mer detaljerat och mer och mer flippat i takt med att avsnitt avverkas. Premissen som i första säsongen känns relativt jordnära utvecklas till något som tas till ett parallellt universum med konsekvenser som kan leda till jordens undergång.

Vad man tycker om den utvecklingen är upp till var och en, men personligen känner jag att Abrams och hans team går så pass långt att de stundtals tappar kontrollen helt. I takt med att premissen breddas tappar serien också när det gäller logik, intelligens och gåtfullhet. Mystiken som i den första säsongen ligger som en mysig dimma över berättelsen avtar allt mer, vilket gör att seriens skavanker blir ännu mer uppenbara. Den plastiga estetik som ofta kommer med FOX-serier finns även här och när det gäller specialeffekter och liknande märks det verkligen att det handlar om TV och inte film.

Karaktärsmässigt lämnar serien också en hel del att önska, då mycket känns stereotypiskt och enkelt. Den utslitna "galna professor"-karaktären har man sett alldeles för många gånger och Walter Bishop stämmer in på varje punkt. Ovårdat grått hår, bristfällig hygien, risiga familjerelationer, problem med myndigheter och man kan fortsätta på samma sätt i all oändlighet. Trots att han är lite fast i denna stereotyp blir det ändå främst Noble som gör att man vill fortsätta kolla på serien, då han är så karismatisk, rolig och skön. Han verkar ha riktigt kul på jobbet och tillför potent energi som tar sig ända fram till TV-soffan. Både Torv och Jackson känns bleka i jämförelse, särskilt den senare som inte är direkt dålig men inte bra heller. Hans karaktär är så tandlös och slätstruken att man aldrig riktigt bygger upp ett intresse kring honom.

Med andra ord blev det både bra och dåligt när Abrams återvände till science fiction-TV. Gillar man serier i stil med "Twilight Zone" kommer man förmodligen gilla även den här. Mystik, action och härligt innovativ science fiction finns det nämligen gott om. Trots den tydliga ojämnheten i form av en riktigt skarp start och en svagare avslutning bjuds det på fartfylld, påkostad och tankeväckande underhållning - med noll tråkiga stunder - rakt igenom. Men tänk om J.J. & co hade varit lite mer återhållsamma med mytologin, då hade det här kunnat bli så mycket vassare.