En härlig tid (1988-1992)

En underbar serie som förtjänar en femma i betyg!

Den överlägset bästa ungdomsserie som gjorts och en av de bästa serierna totalt sett alla kategorier. 

Växte upp med denna serie på 80-talet och jag var bara själv några år yngre än huvudrollsinnehavarna, så man kunde verkligen relatera till och känna med den unge Kevin och hans första trevande steg in i puberten och det tidiga vuxenlivet, med allt vad det innebär. Detta trots att serien utspelar sig i USA under 60-talet. 

Man kunde känna igen sig i den enorma längtan som den första kärleken ger och man satt och hoppades på att Kevin skulle få sin Winnie. Winnie Cooper, vilken drömtjej, min första och enda förälskelse på vita duken. Danica Mckellar som spelade henne har alltid en varm plats i mitt hjärta. Dessutom så skildra vänskapsrelationen mellan Kevin och Paul fantastiskt bra och nyanserat. Även vuxenrollerna får ta stor plats och allt känns äkta och naturligt hela tiden.

Man satt som på nålar och väntade varje fredag när det skulle visas ett nytt avsnitt på SVT och jag passade på att spela in dem alla på VHS, tyvärr har jag inte kvar dem kassetterna längre. 

Jag såg om hela serien förra sommaren och då var det säkert 20 år sedan jag sist såg den och jag mindes bara fragment. Men när man började se om den så kom alla minnen och alla känslor tillbaka. Både i form av glädje och skratt och i form av melankoli och tårar. Man blev ung på nytt igen och det gör denna serie totalt odödlig för mig. Att den dessutom har ett enormt 60-tals soundtrack med några av de bästa låtarna som gjorts, gör ju knappast serien sämre.

En av få serier som är värd mer än fem i betyg och det är inte bara min nostalgi som säger det, det är främst alla känslor som denna underbara och legendariska milstolpe släpper fram.