Den fredlöse Robin Hood är en seglivad figur. Hans namn har förekommit inom folktron och litteraturen i hundratals år, och det har skapats sånger, dikter, historier, pjäser och givetvis även filmer om denne mästerliga bågskytt som tar från de rika och ger åt de fattiga.
I manusförfattaren och regissören Michael Sarnoskis händer ställs dock allt vi hittills vetat om den ädle folkkämpen på ända. Robin Hood var inte alls någon hjälte, han var en regelrätt bandit, en lycksökare som mördade för pengar och tog allt han ville ha, utan tanke på hur det drabbade andra.
Michael Sarnoski är kanske mest känd för sin kreativa film “Pig” från 2021, med Nicholas Cage i huvudrollen (om man inte räknar grisen) som måste göra en Liam Neeson-insats för att få tillbaka sin tryffelgris. Även här håller sig Sarnoski i smuts och våld, vilket inte är orimligt givet att filmen utspelar sig i England år 1247. Inte en tid och plats kända för sin goda sanitet, precis.
Hugh Jackman är därför skitig, sliten och gråhårig i titelrollen, och känns ljusår ifrån hur vi är vana att se honom. Karln är 57 år men ser normalt ut som 45, men när man ser hans åldrade och härjade utseende som Robin känns hans ålder äntligen som något man faktiskt kan acceptera. Därmed inte sagt att vi har att göra med en typisk, snart 60-taggare heller. Trots att han levt ett hårt liv är Robin Hood fortfarande snabb med både klinga och båge, och han drar sig heller inte för att bruka dem.
Kreativ nytolkning
När hans gamle rövarbroder Lille John (Bill Skarsgård) dyker upp för att än en gång be om Robins hjälp dras han in i en brutal fejd som lämnar djupa spår och många kroppar efter sig. Svårt skadad förs Robin Hood till en avlägsen ö för att bli hjälpt av en helbrägdagörerska som även är priorinna för ett litet kloster på ön. Allt han vill är att slippa allt lidande hans liv för med sig, men ödet verkar alltid vilja annorlunda.
Eftersom legenderna om Robin Hood som sagt filmats både en och två gånger förut, är det skönt att slippa se samma grundstory isärplockad och ihopsatt på olika sätt. Och tanken att Robin skulle vara en simpel brottsling istället för den ädle hjälte han så ofta omsjungits att vara, gör storyn betydligt mer intressant. Hur uppfattar vi honom om allt han gjort endast varit för egen vinning?
Våldet som visas upp är långt ifrån välkoreograferade Marvelfighter och orealistiska slagpåsar som tål hur mycket stryk som helst. Det är hårt, brutalt och vissa dåd skär i psyket att se. Skadorna känns mer verkliga när kombattanterna inte bara skakar av sig dem, utan istället visar att det här, det är inget man bara låtsats att det inte hänt.
Tempotrubbel
Lyckligtvis är det inte bara köttande och smuts som står på agendan här, för även om det görs väl blir man ganska trött på det när det går till övermått. Istället växlar filmen behövligt tempo till ett lugnare sådant, där mer fokus ligger på psyke och nerv än på rent våld.
Sarnoski är en klart intressant filmskapare, men han har inte riktigt fått fason på tempo och flyt här. Där vi till en början får alldeles för mycket ös, blir det under resterande del av filmen en skarp kontrast till det lugnare tempo som regerar där. Med en jämnare fördelning hade både våldet och spänningen blivit lättare att ta till sig, och filmen hade fått en fastare helhetskänsla.
Trots genomgående fina prestationer är det som att den löpande tråden av sorg och själslig smärta inte riktigt lyckas bryta igenom bioduken. Den ligger precis utanför vad både hjärtat och tårkanalerna skulle behöva för att ta Robin Hoods öde till sig fullt ut.
Snöpligt sparsam Skarsgård
För den svenska publiken som ser fram emot att få se vår landsman Bill Skarsgård blir det dessutom lite snöpligt, då huvudfokus verkligen är den eftersökte och mordiske Robin Hood som tar upp både skärmtid och story till allra största delen. Men när Skarsgård syns är han onekligen rätt man för rollen som urkraften Lille John. Även Noah Jupe och Jodie Comer glimrar till i sina roller, i synnerhet Comer som den närmast gudomliga priorinnan Brigid.
Kanske är den allra bästa matchningen i den här produktionen står den lokale singer-songwritern Jim Ghedi för med musiken. Hemmahörande i närliggande staden Sheffield har han lyckats få fram en perfekt mix av tyngd, sorg och folkmusik, i en historiskt stöpt form. För trots att man filmat en del på Irland är det självklart Nottinghamshire vi ska befinna oss i, där historiens kanske mest kända skog, Sherwoodskogen, fortfarande växer och frodas.
Sammantaget är detta ett berömvärt projekt som inte riktigt uppnår sin fulla potential. Sarnoskis sikte må inte vara lika fulländat som Robin Hoods, men han skapar klart sevärda historier.
Snabbfakta ”The Death of Robin Hood”
Regi: Michael Sarnoski
Medverkande: Hugh Jackman, Bill Skarsgård, Jodie Comer, Noah Jupe
Genre: Äventyr/thriller
Speltid: 2 timmar 2 minuter
Svensk biopremiär: 26 juni 2026
MovieZines betyg: 3/5
