“The Housemaid” är baserad på Freida McFaddens roman med samma namn. Rebecca Sonnenshine (“Vampire Diaries”) har skrivit manuset och Paul Feig (“Bridesmaids”) står för regi. Filmen är härligt kitschig och de 130 minutrarna fullkomligt flyger förbi.
Det glossiga paketet bärs fint av Amanda Seyfried, Sydney Sweeney och Brandon Sklenars karismatiska rollprestationer. Handlingen är en variant av barnvaktsgenren – den unga söta flickan som flyttar in hos det perfekta paret – men någonting är fel…
Millie (Sweeney) är ung, hemlös, och letar desperat efter ett jobb. Så hon snyggar till sitt CV och kryddar det med både det ena och det andra innan arbetsintervjun hos den eleganta och välbärgade Nina (Seyfried). Till Millies förvåning kollar inte Nina upp referenserna – och hon får jobbet! Allt verkar för bra för att vara sant, vilket det också är. Så klart.
Millie flyttar in hos familjen. Dottern Cecelia (Indiana Elle) håller sig på sin kant, medan den snygga och charmiga pappan Andrew (Brandon Sklenar) tar henne under sina vingars beskydd. Vi i publiken serveras dock oroande ledtrådar från första stund. Vindsrummet Millie ska bo i, där hon kan göra vad hon vill för ingenting hörs ut. Som har konstiga klösmärken på dörren och ett fönster som inte går att öppna.
Nina visar snart upp en oberäknelig sida. Hon får konstiga utbrott. Hon stökar ner det perfekta hemmet som Millie får städa upp. Hon säger en sak och menar en annan. Hon gillrar uppenbara fällor för Millie – som att ge henne vackra nyinköpta kläder eller be henne använda familjens bil till affären för att köpa mat – bara för att senare anklaga henne för stöld. Som tur är kommer Andrew till hennes undsättning gång på gång för att ställa allt tillrätta… eller?
En film som inte tar sig själv på så stort allvar
Det här är en film som inte tar sig själv på så stort allvar. Den flyter på lätt och lekfullt, och thriller-ingredienserna är mer såpa än skräck – åtminstone till en början. Sista delen blir dock mer komplex och bjuder på några genuina överraskningar. Om man inte läst boken vill säga, som jag antar på det stora hela följer samma mall.
Här vill jag passa på att varna för några grafiska splatteringredienser som kanske överraskar älskare av Feigs mer lättsamma komedier. Vägen dit är dock rejält underhållande! Det visuella är snyggt och glättigt som ett tidningsomslag. Förutom familjen bebos filmens värld av skvallrande hemmafruar, barnflickor, och en sträng farmor.
Vi bjuds även på några heta sängkammarscener samt en rad klassiska mysterieledtrådar. Vem är den gåtfulla trädgårdsmästaren till exempel – vad är det han står och lurar på? Och flickans dockhus som är en miniatyr av riktiga huset – vad betyder det när dockorna byter plats eller försvinner? Jag vill inte gå in på mera detaljer för här finns whodunnit-ingredienser som funkar bäst om man knallar in på biografen utan att läsa på för mycket innan.
Filmen är alltför “enkel” med ett manus som bjuder på lite väl tillrättalagda situationer för att få några toppoäng av kritikerkåren. Jag ger den dock fyra poäng för underhållningsvärdet, hur elegant den fångar in oss i dess värld och bibehåller vår fulla uppmärksamhet, och för skådisarnas rollprestationer. Det här är inga tungviktarroller, men samtliga fyller ut dem utöver premisserna.
För “The Housemaid” går hem hos publiken! Åtminstone på den visningen jag såg under premiärveckan i New York – det tjoades och applåderades – men intressant nog bara av ena publikhalvan, ett av våra genus. Mer än så behöver jag nog inte säga… annat än att ta med kompisarna för en kul kväll och se den på bio!
Snabbfakta om ”The Housemaid”
Regi: Paul Feig
Skådespelare: Sydney Sweeney, Amanda Seyfried, Brandon Sklenar, Michele Morrone, Elizabeth Perkins
Genre: Thriller
Speltid: 131 minuter
Biopremiär: 16 januari 2026
MovieZines betyg: 4/5
