Det råder ingen tvekan om att ”Scarpetta” är en serie som Prime Video tror stenhårt på. Alla ingredienser för en grym tv-serie som kan leva i många välgjorda säsonger finns här. Författaren Patricia Cornwell har skrivit hela 28 böcker om rättsläkaren Kay Scarpetta och de många fallen hon varit med och utrett. Om serien skulle bli en succé, finns det med andra ord gott om material att hämta inspiration från.
Vi vet ju redan att kriminaldramer, mysterier och seriemördare är något som brukar bli poppis, vilket antagligen är varför man beställde två säsonger direkt av ”Scarpetta”. Med tre Oscarsvinnare i de ledande rollerna, Nicole Kidman som Kay Scarpetta, Jamie Lee Curtis som hennes syster Dorothy samt Ariana DeBose som systerdottern Lucy så har man knappast sparat på krutet när det kommer till skådespelarna heller.
I böckerna dyker även polisen Pete Marino och FBI-agenten Benton Wesley ofta upp, här spelas de av Bobby Cannavale respektive Simon Baker. Ännu fler grymma skådespelare alltså!
Lysande skådespel – precis som förväntat
Det kommer knappast som någon överraskning att det här var en serie jag på förhand hade satt upp som en av årets mest intressanta nya titlar. Efter att ha sett den första säsongen så lever ”Scarpetta” upp till många av mina förhoppningar, men blev samtidigt lite onödigt rörig för att vara en första säsong.
Men det som fungerar allra bäst här är givetvis skådespelarna. Vilket betyder mycket. Det är även uppenbart att det funnits en tillräckligt hög budget för att få varje scen att se minst lika påkostad och stilren ut som om det här vore någon David Fincher-långfilm á la ”Se7en”, ”Zodiac” eller ”Gone Girl”.
Vi svenskar kan vara särskilt imponerade av att den svenska regissören Charlotte Brändström fått kliva in och regissera två hela avsnitt själv samt hjälpt till på ytterligare två. Hon kommer dessutom tillbaka som regissör även i den nya säsongen som redan börjat spelas in.
Dubbla tidslinjerna fungerar mestadels i det här fallet
Jag har blivit en aning allergisk mot användandet av dubbla tidslinjer där ett mysterium ofta är allt annat än ett mysterium för karaktärerna vi får följa, eftersom man redan sitter på all information som behövs i den senare tidslinjen. Man väljer bara som manusförfattare att hålla oss tittare i mörkret till sista stund, när det passar bäst att avslöja vad alla andra i serien redan vet om.
Det är lyckligtvis inte den typen av dubbla tidslinjer vi har att leka med här i ”Scarpetta”. Även fast vi kommer nästan frustrerande (i min mening) nära vid vissa tillfällen.
Kidman spelar alltså den äldre nutida versionen av Kay Scarpetta, men vi får även följa Rosy McEwan i rollen som en yngre Kay – när hon hjälper till att sätta dit en seriemördare. Problemet är givetvis att alla dessa år senare så dyker ett nytt offer upp, som påminner precis om den där seriemördarens offer som Kay byggde hela sin karriär på att ha fått fast.
Hon tvingas därför rannsaka sin egen tidigare utredning och faktumet att hon kan ha fått tag i fel förövare första gången. En tillräckligt intressant och spännande kriminalhistoria för vilken påkostad första säsong som helst.
Men ”Scarpetta” verkar inte ha velat hålla sin första säsong allt för rak och enkel. Inte nog med att vi har de dubbla tidslinjerna, vilka faktiskt känns tydliga nog att hänga med i, vi blandar även in en väldans massa andra sidospår.
Tar slut alldeles för tvärt
Efter att ha läst på om Cornwells böcker så förstår jag att man velat lyfta in delar som hör till flera av de andra böckerna också… och kanske har det till och med varit ett krav från skådespelare som DeBose och Lee Curtis att få tillräckligt med tid att bygga sina egna karaktärer på. Varför skulle annars två Oscarsvinnare välja att spela birollerna i en kriminalserie om Kay Scarpetta?
Jag köper det också. Men faktumet att Lucy är grym på datorer och har utvecklat ett AI-program som gör att hon kan prata med sin döda fru, vilket utgör grunden för många bråk mellan mor och dotter. Eller att Dorothy är en framgångsrik författare som dumpade sin dotter hos Kay. Samt att det bokstavligt talat ramlar ned vissa spektakulära sci-fi-pusselbitar från skyn (ni kommer fatta direkt vad jag menar när ni ser det) och att jag inte ens har nämnt allt vi får se kring Simon Bakers arbete hos FBI och hans bakgrundshistoria.
När alla dessa sidoberättelser kastas in sida vid sida med det större ”fallet” för säsongen, så får man i vissa fall nästan informations-whiplash av hur snabbt det svänger i handlingen. Där många av trådarna som kastas ut där inte verkar få sin payoff förrän i nästa säsong. För den här första tar slut i princip direkt när ”mysteriet” är över – och lämnar oss med en häftig cliffhanger som får hänga löst tills nästa säsong dimper ned.
Jag är på det stora hela ändå nöjd, även fast jag hade önskat att man sparade lite på krutet till nästa säsong… om man ändå inte tänkte ge oss tittare alla svaren redan nu. Med det sagt så kommer jag sitta bänkad när fortsättningen äntligen kommer tillbaka – och hoppas då på en något mer centrerad kriminalberättelse utan allt drama (hur bra skådespelarna än är) på sidan.
Snabbfakta om ”Scarpetta”
Skapad av: Elisabeth Sarnoff
Medverkande: Nicole Kidman, Jamie Lee Curtis, Ariana DeBose, Rosy McEwen.
Genre: Kriminaldrama, mysterium
Längd: 8 avsnitt (alla släpps samtidigt)
Premiär: 11 mars
Visas på: Prime Video
Betyg: 3 av 5
Läs också: 10 nya serier i mars som kan bli vårens nästa snackis
Läs också: Kurt Russells påkostade Godzilla-serie är tillbaka – med ännu fler gigantiska monster!
Läs också: Steve Carell om nya komediserien: ”En av de bästa upplevelserna jag haft”
