Djävulska chefer, kinky sex samt makt- och åldersskillnader i relationer har alltid varit kittlande premisser på film. Nu gör queerregissören och indiemästaren Gregg Araki comeback med en lagom skamlös komedi som kombinerar samtliga teman.
Här följer vi 23-årige Elliott (Cooper Hoffman) och hans minst sagt problematiska förhållande till sin chef, den excentriska konstnären Erika (Olivia Wilde).
I inledningen hittas hennes kropp livlös i en pool, och Elliott berättar för två detektiver (Johnny Knoxville och Margaret Cho) hur han anlitades nio och en halv vecka tidigare (en blinkning till den erotiska kultfilmen från 1986?).
Konstvärldens ”Djävulen bär Prada”
Erika är något av konstvärldens version av ”Djävulen bär Prada”, som lika mycket fruktas som respekteras av sin personal och slänger ur sig giftiga repliker och avfärdande gester.
Den hopplöst snälla och naiva Elliott är lätt villebråd för Erika, som tidigt föreslår villkorslöst sex mellan de två. Snart inleds en intensiv affär med BDSM-sex, inklusive piskor, masker, handbojor och andra sexleksaker.
Men det finns anledning att oroa sig. Inte bara påverkar duons intima lekar Elliotts relationer med den ointresserade flickvännen (Charli XCX) och bästa vännen tillika rumskamraten (Chase Sui Wonders).
Vid ett tillfälle, när Erika introducerar en dildo för en tveksam Elliott, avfärdar hon nonchalant hans önskan om ett stoppord, BDSM-världens mest kända tumregel. Erikas assistent (Daveed Diggs) varnar dessutom för att Elliott inte är den förste eller siste i sin situation …
Storyn påminner inte så lite om den underskattade ”Secretary” (2002), där sekreteraren Maggie Gyllenhaal inledde en BDSM-relation med chefen James Spader.
Medan man slött kan stämpla den som en kopia med könsbytta roller går det inte att ignorera att Araki erbjuder en annorlunda och aningen mer underhållande ton och humor.
Rapp dialog och roande satir
Här finns gott om rapp och elak dialog, inte minst i etableringen av Erika och hennes pretentiösa konstvärld, samt roande satir kring pompös samtidskonst.
Men på gott och ont är det också den för mainstream-publiken kanske mest lättillgängliga filmen av New Queer Cinema-regissören Araki, känd för skruvade kultfilmer som ”Totally F***ed Up”, ”The Doom Generation”, ”Nowhere” och ”Kaboom”.
Samtidigt som humorn ofta är träffsäker och kul kan filmen upplevas som mildare, snällare och mindre vulgär än Arakis andra filmer.
Dessutom är kanske inte kinky BDSM-sex särskilt chockerande eller provocerande sett med dagens avtrubbade ögon, speciellt efter de (visserligen usla) ”Fifty Shades of Grey”-filmerna.
Ofta känns det som om manuset, skrivet av Araki och sexkrönikören Karley Sciortino, mer vill driva med fåniga konstnärsstereotyper än utforska huvudkaraktärernas sexuella äventyr.
Strålande huvudrollsinnehavare
Det som lyfter är de strålande Wilde och Hoffman i huvudrollerna. Inte minst den förstnämnda, som med egen sexkomedi i ”The Invite” har ett välförtjänt comeback-år efter den ökända floppen ”Don’t Worry Darling”.
Här fungerar hon som filmens stora energikälla och lyfter den med självsäker komisk tajming och en magnetisk insats. Den medvetet överdrivna campfaktorn ger en härlig John Waters-känsla.
Men Hoffman är minst lika bra och gör vår hjälte till något mer och större än den vanliga nörden som upplever ett sexuellt återuppvaknande med en äldre kvinna.
Skådespelaren har redan bevisat att han kan leva upp till sin pappas namn med filmer som ”Licorice Pizza” och ”The Long Walk”. Men här får han även chansen att vara riktigt rolig i en särskilt fysiskt modig roll, och han har gnistrande kemi med Wilde.
Bland birollerna sticker troligen Gooding ut mest, när han fortsätter att vara en trygg närvaro i queerproduktioner efter ”Booksmart”, ”Scream”-filmerna och ”Love, Victor”.
Här spelar han en ganska förutsägbart stereotypisk gaykollega till Elliott. Man anar lite att Araki mest tyckt att det varit kul att rollsätta en av Hollywoods mest deffade hunkar som en slampig fjolla.
Resten av den sevärda ensemblen har mindre att göra. Personliga favoriten Diggs är kul, men hade gärna fått några fler scener. Sedan är det såklart en fnissig ironi att Knoxville och Cho spelar filmens mest normala rollfigurer.
Energi som smittar av sig
Filmens främsta brist är kanske dess hastiga tempo, som möjligen hade kunnat gynna andra historier. Här går det så snabbt att vi aldrig riktigt lär känna vårt par eller får utforska deras relation.
Den är kanske inte heller så galen, vild eller radikal som den vill vara. Men det går inte heller att förneka att Arakis visuella stil, med starka färger, popmusik, surrealistiska inslag och absurd humor, är en återkommande styrka.
Det är en lekfull och medvetet fånig sexkomedi med sprudlande energi som smittar av sig. Det är inte ofta en sådan typ av film lyckas skildra sex, samtycke, makt och generationsskillnader och samtidigt få oss att skratta.
Snabbfakta om ”I Want Your Sex”
- Regi: Gregg Araki
- Skådespelare: Olivia Wilde, Cooper Hoffman, Mason Gooding, Chase Sui Wonders, Johnny Knoxville, Margaret Cho, Charli XCX, Daveed Diggs
- Genre: Komedi, erotik, thriller
- Speltid: 90 minuter
- MovieZines betyg: 4/5
