Ray Pulver är en före detta elitstyrkesoldat som fastnar i en tidsloop där random lönnmördare försöker ha ihjäl honom. Det skjuts, svärdfightas och sprängs hej vilt under dryga nittio minuter, och sen är det slut, vilket är höjdpunkten i en film som i stort sett saknar existensberättigande.

Den dansksvenska serien ”Snöänglar” är en bister diskbänkrealism som även lyckas trycka på riktigt känslosamma punkter. SVT:s miniserie vänder och vrider på begreppet moderskap, både på ett upplysande men även skräckinjagande vis.

Billie Holiday hade inte ett enkelt liv men en fantastisk röst som gjorde henne till en legend inom jazz och blues. Den här dokumentären förstärker bilden av henne som en banbrytande rebell via bilder, intervjuer och magiska scenframträdanden.

Netflix filmfabrik fortsätter att spotta ur sig titlar, och den här gången är det dags att göra parodi på de aldrig sinande superhjältefilmerna. ”Thunder Force” har dock inte särskilt mycket att tillföra till genren, och lägger istället krutet på att vara bisarr, samt att ge alltför fria tyglar till Melissa McCarthy.

Redan på 70-talet strömmade det in resglada backpackers från västvärlden till Sydostasien. Några av dem hade oturen att träffa på en ädelstensförsäljare vid namn Alain Gautier och hans vackra fru Monique. De vars vägar korsades med det till synes hjälpsamma och sofistikerade paret kom nämligen inte alltid hem levande igen.

Sias debutfilm har skapat många braskande rubriker och det har stormat kring Maddie Zieglers tolkning av en autistisk tonåring.

”Knutby: I blind tro” är en dokumentärserie i sex delar om mordet i sektförsamlingen Knutby. Vi får se helt nya intervjuer med de inblandade och dömda, samt höra aldrig förr publicerade polisförhör och inspelningar. Här berättas det som då inte berättades, och det är nog så fascinerande, även om tyvärr inga nya svar egentligen ges.

Grrrr…! Roaaarrrgh! Eeeeiik! Vråååål! Krasch! Bom! Pang pang pang! Aaaarrghhh… Ka-pow! Betyg tre av fem.

Jakten efter snabba, men långt ifrån enkla, pengar spinner vidare i en mjuk reboot av Jens Lapidus filmtrilogi. Nya ”Snabba Cash” är tv-serien som lyckas inge lika hög autencitet som sina föregångare, samtidigt som den levererar ofiltrerarad action på hög nivå.

Detta är en småmysig och otroligt välspelad serie om den trånande tonåringen Bert, som inte riktigt får till det vad gäller kärlek. De alltid lika aktuella ämnena, tas upp på ett avdramatiserat och humoristiskt sätt, vilket garanterat kommer roa den yngre publiken. Mycket är således som det brukar, men en hel del är också nytt på ett väldigt uppiggande sätt.

Den Oscarsnominerade dokumentären “Åldrade spion” är ett minst sagt annorlunda spiondrama, där en gammal man går undercover på ett ålderdomshem. Hans rapporteringar bjuder på flera värmande stunder, men kan ibland, trots den ofta lättsamma tonen, även skära i ens hjärta.

Nicolas Cage har blivit en något oväntad men passande stjärna inom lågbudgetskräck de senaste åren. När han ska fightas mot animatroniska djur blir det dock aningen repetitivt och tyvärr inte lika kul som det låter.

”The Irregulars” är en spännande historisk kriminalserie, som på ett helt nytt sätt blandar övernaturlig skräck med klassisk Sherlock Holmes-mystik. Denna genreöverskridande ungdomsthriller är helt klart underhållande, även om den inledningsvis går lite vilse och sedan får kämpa för att hitta rätt igen.

Jordan Peeles reboot av kultserien från 1960-talet är en typisk antologi där några suveräna avsnitt och sevärda skådespelare väger upp svaga historier med övertydligt samhällskritiska budskap.

Kan en spansk actionserie om en vild flykt från en bordell vara något? Den Tarantino-doftande ”Sky Rojo” kör i 180 km/h, men det hade inte skadat om de hade finlirat på sin historia.

Söta hundar och häftiga skurkar har alltid varit Disneys specialitet och ”Pongo och de 101 dalmatinerna” är inget undantag. Men trots underhållande charm så är filmen aningen ojämn och en av de lite svagare klassikerna från studion.

Hippa innerstadsbor leker poliser i miljöer inspirerade av högstadiets lysrörs-flimrande korridorer där intrigerna är lika tillfredsställande som matsalens utspädda mellanmjölk. De nya filmerna om Irene Huss dotter är en lågbudgetrepetition av allt du redan sett inom kriminalgenren.