RECENSION. ”Mutant Mayhem” är utan tvekan den bästa filmatiseringen av Peter Laird & Kevin Eastmans klassiska serietidningar sedan Jim Henson stod för de animatroniska dockorna 1990. Den är underhållande, ofta bisarr och spikar äntligen tonårs-aspekten av karaktärerna.

En vacker, rolig, och intim berättelse om förälskelse och att hitta sin identitet. Goran Stolevskis andra långfilm levererar!

RECENSION. Den bisarra ekonomiska gosedjursbubblan har fått en långfilm som kämpar med att berättiga sin existens, men är oväntat snygg.

Samuel L. Jackson levererar sitt bästa porträtt hittills av Nick Fury, men Marvels spionhistoria är en märkbart nerskalad och riktningslös version av sin serietidningsförlaga.

I likhet med svenska ”Min pappa Marianne” är den här franska komedin av feelgood-typ. En tidigare hemmafrus resa till att bli man är inspirerande men filmens andra huvudkaraktär är en skitstövel som är svår att sympatisera med.

Prince var en fantastisk artist och musiker men samtidigt ingen större skådespelare. Detta blir mer än uppenbart i hans ikoniska filmdebut vars musiknummer räddar en ojämnt spelad ramhistoria.

I den här spännande psykologiska rysaren får en grupp ungdomar möta sina värsta mardrömmar och farhågor när de ställs inför andevärldens mörker.

RECENSION. Ett vetenskapligt genombrott blir ett fruktat massförstörelsevapen i Christopher Nolans tretimmarsodyssé. Här bjuder han på en rejäl historielektion om Manhattan-projektet – en laddad dramathriller som gör mig både fascinerad och utmattad.

RECENSION. Sommarens dramakomedi har landat, och den är målad i bubbelgumsrosa. “Barbie” är en feministisk humorexplosion som bekräftar att regissören Greta Gerwig och huvud-Barbie Margot Robbie är precis som våra kära Barbiedockor – de kan göra allt.

RECENSION. Sanslös komedi blandas med mystisk thriller och vass samhällskommentar när ett svart stadsområde råkar ut för märkliga händelser i ”They Cloned Tyrone”. Hyllningen till klassisk blaxplotation är kaxig och varm.

25 år efter att världen presenterats för den blivande ikonregissören Christopher Nolan med hans debutverk ”Following” så är det äntligen dags för svensk biopremiär för filmen. Vi får en skicklig thriller med splittrad tidslinje och iskall film noiratmosfär.

RECENSION. Om du kan tänka dig att spendera sex timmar åt ”Full Circle”, en miniserie där varje avsnitt regisserats av Steven Soderbergh, så kommer den invecklade och något långsamma berättelsens upplösning vara värd din tid i slutet.

RECENSION. Ett mord sker under en efterfest och varje avsnitt berättas ur de olika misstänktas perspektiv, som även helt byter genre mellan avsnitten. Med grymma skådespelare och roliga vändningar så resulterar båda säsongerna av ”The Afterparty” i en serie som är värd att investera din tid i.

Det är med tillräckligt öppna armar vi välkomnar en ny omgång Pinhead och cenobiter när denna reboot lyckas återuppliva den blodiga stilen från originalet, även om den bleknar i jämförelse med just denna.

RECENSION. Skräcken utspelar sig i uppföljaren till den populära ”Bird Box” från 2018 på spansk mark istället för amerikansk. Det innebär inte bara mer europeiskt än amerikanskt tankedjup och bildspråk, utan även mer spänning och action.

”Cliffhanger” handlar om en höghöjds-heist gone wrong, och är en riktigt härlig action-thriller av typiskt 90-talssnitt. Sylvester Stallone är i sitt esse och lyfter tillsammans med ett fantastiskt stuntteam detta till ännu högre höjder. En del specialeffekter känns rätt utdaterade, men som helhet fungerar filmen oväntat väl än idag.

RECENSION. ”Run Rabbit Run” är en kuslig australiensisk thriller om gamla trauman som får nytt liv. Sarah Snook är väldigt bra i rollen som mamma till ett barn som plötsligt börjar bete sig väldigt konstigt. Filmen är otäck och stundvis riktigt obehaglig, men har ett något otillfredsställande slut, vilket sänker betyget.