RECENSION. ”Sound of Freedom” är en actionladdad hjälteberättelse inspirerad av verklighetens Tim Ballard, som åker världen runt och räddar barn från människohandel. Jim Caviezel syns i huvudrollen.

Vi introduceras till agent Rachel Stone i det här actionpackade spionäventyret som tar oss genom flera länder i jakt på en cyberskurk. Det är snabb underhållning med många oväntade vändningar i intrigen.

Presidentens son och Englands prins fattar tycke för varandra i en romantisk komedi baserad på bästsäljande bok. Skådespelarna har kemi, men det kan inte rädda filmen.

RECENSION. Netflix dramaserie ”Painkiller” förklarar den amerikanska opioid-epidemin i sex doser. Enkelt att svälja, med bitter eftersmak. Möjliga biverkningar är ångest, stark frustration och en känsla av déjà vu.

”Gran Turismo” försöker överföra racingsimulatorn till verkligheten men känns aldrig mer underhållande eller realistiskt än att bara spela spelet.

”Dödligt vapen” är en hårdkokt actionrulle från 1987, om mord och knarkaffärer gone wrong. Det omaka polisparet Riggs och Murtaugh är i händelsernas centrum och även om allt i filmen inte har åldrats lika graciöst, så är detta en finfin upplevelse, som engagerar än idag.

Det här är ingen karriärbyggande film. Trots att handlingen i ”Meg 2” handlar om botemedel mot sömnlöshet är filmen ett stort sömnpiller.

RECENSION. Ett hemsökt hus och ett gäng skickliga skådisar i en film som börjar lovande läskigt, men Disneys tredje flopp på raken vet inte vad den vill vara, och håller inte till slutet. Det läskigaste är den skamlösa produktplaceringen.

RECENSION. “Heartstopper” är en viktig TV-serie som lyckas med konststycket att beröra, belysa och på ett förbluffande moget sätt kommunicera kring hur det kan vara som ung, förvirrad och förälskad.

Ett tjejgäng återförenas för att se pojkbandet de älskade som tonåringar. Men det tvingar dem även att till Take Thats popsånger konfrontera varför deras vänskap tog slut för 25 år sedan.

RECENSION. ”Skinamarink” är en suggestiv och fruktansvärt otäck retrorysare om övergivna barn. Filmen kretsar kring om en närmast universell rädsla för att bli lämnad, och skrämmer effektivt med öronbedövande tystnad och kusliga bilder.

RECENSION. ”Mutant Mayhem” är utan tvekan den bästa filmatiseringen av Peter Laird & Kevin Eastmans klassiska serietidningar sedan Jim Henson stod för de animatroniska dockorna 1990. Den är underhållande, ofta bisarr och spikar äntligen tonårs-aspekten av karaktärerna.

En vacker, rolig, och intim berättelse om förälskelse och att hitta sin identitet. Goran Stolevskis andra långfilm levererar!

RECENSION. Den bisarra ekonomiska gosedjursbubblan har fått en långfilm som kämpar med att berättiga sin existens, men är oväntat snygg.

Samuel L. Jackson levererar sitt bästa porträtt hittills av Nick Fury, men Marvels spionhistoria är en märkbart nerskalad och riktningslös version av sin serietidningsförlaga.

I likhet med svenska ”Min pappa Marianne” är den här franska komedin av feelgood-typ. En tidigare hemmafrus resa till att bli man är inspirerande men filmens andra huvudkaraktär är en skitstövel som är svår att sympatisera med.

Prince var en fantastisk artist och musiker men samtidigt ingen större skådespelare. Detta blir mer än uppenbart i hans ikoniska filmdebut vars musiknummer räddar en ojämnt spelad ramhistoria.