Jag är kär. Kär i Italien och denna vackra historia som utspelar sig där. Kär även i den nedgångna villa (Bramasole) som Frances köper, under sin semester med resesällskapet ”Gay and away” (!), och låter rusta upp med hjälp av polska mer eller mindre kärlekskranka män. Det är här, som recensenten och författarinnan från San Francisco väljer att bygga upp sitt nya liv, långt ifrån otrogna ex, gravida väninnor och idétorkan framför flimrande datorer.

Jackie Chans och Jet Lis första samarbete på vita duken var både väntat och efterlängtat. Synd bara att det sker i en film som en golden retriever hade kunnat skriva ihop på första försöket. ”Forbidden Kingdoms” vanhelgande av österländsk mytologi kan inte ens räddas av stjärnornas trött framförda moves utan drunknar i fet CGI.

Ett missbruk, en drunknad lillebror och en splittrad familj. En pappa som tilldelats den annars så typiska kvinnorollen som försonande och omhändertagande. Krävande, egensinniga, älskvärda och skadade, ömsint porträtterade kvinnor. Det vill säga kvinnor med en del typiskt manliga drag. Kvinnor som man ibland har svårt att tycka om. Bra så. Och ett bröllop på det. Men resultatet är en studie i smärta och skuld som för ofta skapar dödtid och distans där den borde krypa in under skinnet.