Segt. Tråkigt. Stelt. Inte mycket blir rätt när Frankrike för en andra gång porträtterar en nationalhjälte på film. Värdelöst? Nja. Värdefullt? Knappast. Någon Oscar bli det i alla fall inget snack om.

”Bringing down the house” är inget annat än en helt vanligt amerikansk komedi som på vissa sätt ändå skiljer sig från andra komedier. Den här filmen verkar inte vara gjord för att underhålla utan för att skapa så många pinsamma situationer som möjligt för biopubliken.

Även om de religiösa övertonerna får ge vika för dramatiska krigsscener och väntan efter kärlek, går det inte att komma undan faktumet att den avslutande delen av ”Arn” är underhållande.

”Jag vill leka en lek”, säger han, och det är inte är fia med knuff som åsyftas.

Mark Wahlberg känns gjuten som den hårde tv-spelssnuten Payne på jakt efter sin frus mördare. Men när den tunna storyn raseras som ett taffligt fuskbygge blir man snart lika apatiskt oberörd av filmen som hjälten själv.

”Matrix Revolutions” är på flera sätt en mörkare film än dess föregångare. Där ”Matrix” handlar om att födas och ”Reloaded” om livet, är det döden som genomsyrar trilogins sista del.