”Big Fish” utspelas i två tidsplan, i två verkligheter. Nutid och dåtid. Fakta och fiktion. Men var slutar det ena och var börjar det andra?

Jagshemash! Borat Sagdiyev, orädd tv-reporter och Kazakstans sjätte mest kända man, får i uppdrag av sin regering att bege sig till USA för att se vad hans folk kan dra för lärdomar av det stora landet i väst.

I USA skrämmer man ibland olydiga barn med sagor om monster i garderoben, eller spöken under sängen, som inte sällan får gå under namnet ”boogeyman”.

Det känns lite nu som om varannan ny svensk film är gjord av en debuterande kvinnlig regissör, som skrivit manus själv och äntligen får chansen att göra den gulliga komedi hon alltid drömt om. Och flera har potential, vilket är tur för någon etablerad filmskapare av det kvinnliga könet saknar vi här i Sverige.

Stephen Chows senaste är filmen där ET möter Pokémon. En avkomma som inte är fullt så hemsk som man kan tro men likväl något av ett fördärvande av den egensinnige regissörens koncept.

Segt. Tråkigt. Stelt. Inte mycket blir rätt när Frankrike för en andra gång porträtterar en nationalhjälte på film. Värdelöst? Nja. Värdefullt? Knappast. Någon Oscar bli det i alla fall inget snack om.

”Bringing down the house” är inget annat än en helt vanligt amerikansk komedi som på vissa sätt ändå skiljer sig från andra komedier. Den här filmen verkar inte vara gjord för att underhålla utan för att skapa så många pinsamma situationer som möjligt för biopubliken.