Gestaltningen hade förvisso tjänat på ett minskat omfång i karaktärer skeenden. Men filmens foto musik och Wajdas vansinnigt starka slutakt gör ”Katyn” till mer än en terapeutisk historielektion.

Schhh! Hörde ni? Det var ljudet av hoppet, om att film-Sverige snart kunde bli känt för något annat än svartvita 50-talsdramer signerade Bergman, som slocknade.

Jaså, ni trodde att ni var säkra från efterdyningarna från de gångna årens våg av asiatisk skräck? Det blir allt bakläxa. De glåmiga, hämndlystna asiatiska kvinnorna må lura i skuggan men låter sig inte förpassas till den riktigt än. Med ”Shutter” har Hollywood låtit den oprövade japanen Masayuki Ochiai rodda sin första amerikanska film som är en remake på en thailändsk rysare från 2004.

De sommarlovskåta teens som kör till en ensligt belägen stuga över sommaren med skolans hetaste oskuld Mandy Lane blir slaktade på rad i en småambitiös slasher. Skildringen av tonåringarnas samspel och dialog är lyckat autentisk men den konstlade blandningen av olika berättarelement gör filmen en björntjänst – när kåtfrustrationen eskalerar till blodbad ligger slapsticken nära.  Vill du överleva som tonåring i en amerikansk skräckis ska du hålla de nedre regionerna i schack – det vet alla som kan sina slashers.

Inspirerad av Frank Millers grafiska roman med samma namn blåser Zack Snyder (”Dawn of the Dead”) nytt liv i den 2487 år gamla historien om slaget vid Thermopylae.

Alla i Washington är idioter, konstaterar bröderna Coens försök till politisk satir – som snarare spårar ut i en (otillräckligt) skruvad och (distraherande) våldsam, och definitivt medioker stjärnparad.

Alfie Elkins är ungkarlen som kan charma trosorna av vilken kvinna som helst. Han är 30, snygg och har pengar, och vet hur det motsatta könet skall tas – i baksätet på en limousine, till exempel.

Tiden då McConaughey faktiskt försökte sig på seriösa roller känns oerhört avlägsen efter en sån här bottenkänning, En bildgoogling på hans namn illustrerar att han reducerats till en tvättbräda med tillhörande skådis.

För att vara en film som fokuserar på något så ogripbart som dimma är ”The Mist” en ruskigt effektiv och påtaglig skräckrush.

Bedragna Elisabeth snubblar in på ett fik en sen natt i New York. Fikets ägare Jeremy tröstar henne innan hon drar iväg till periferin i USA. På sin odyssé möter hon trasiga människor som hjälper henne att omfamna lyckan runt hörnet. RECENSION Någon gång är vi alla filmens blåbärspaj. Fast bakom glasmontern, lika oönskad och kvarglömd, som det mest förbisedda bakverket på Blueberry Nights New York-fik.