Filmer som skildrar historisk politik kan lätt urarta till veritabla snarkfester. Michael Sheens och Frank Langellas historiska tv-kamp är dock både pigg och pricksäker.

Det mesta med ”Valkyria” är snyggt och påkostat, och även om Tom Cruise kräver sin tid att vänja sig vid, är det i slutändan inte hans fel. Bryan Singers passion till trots blir de nedgjorda förväntningarna nackskottet för ett högre betyg. Det här är mediokert.

”Wild Child” kan inte skryta med något man inte sett ett antal gånger förut, men med ett välskrivet manuskript, en nästan genomgående duktig ensemble och ett magasinglossigt skal, radar man utan tvekan upp många tonårstjejers hjärtan likt bowlingkäglor och slår en strike.

Den amerikanska skådespelareliten stod på kö för att samarbeta med Kaufman i ”Synecdoche, New York”. Resultatet blev en intrikat vävt och mångbottnat mästerverk.

Charmig, oskuldsfull och rolig – Disney har om inte hittat tillbaka till gårdagens storform i alla fall ryckt upp sig rejält. Svansen upp!

”American Beauty”-regissören Sam Mendes nagelfar än en gång det som gror bakom fasaden som är den amerikanska (mar)drömmen. ”Revolutionary Road” återförenar Kate Winslet och Leonardo DiCaprio och det sprakar om båda, trots att romantiken inte har huvudrollen denna gång.

Det är visserligen klyschigt men kramar trots allt i hjärtat hos en luttrad filmälskare. I taket lyser stjärnorna är en ny Fucking Åmål i 2008-års tappning. En avundsvärd långfilmsdebut.

En mycket vacker kvinna, ett elakt demonbarn, speglar, förvrängda ansikten, exorcism. Listan kan göras lång av saker vi sett tidigare i skräckfilmer. Denna skräckfilm är inget undantag utom de faktum att Gary Oldman pratar hebreiska. Visst, är man ute efter en hjärtattack så är ”The Unborn” absolut ett sätt att skaffa det på, men till vilket pris?

Rätt casting och snygga miljöer hjälper inte mot tristessen i en seg och övertydlig uppgörelse med det globala samhällets baksidor.

Daggmaskar som dansar loss till discomusik. Ja, upplägget må låta något originellt men det här är en plan pannkaka så långt ögat räcker. EMD till trots.

Briljerande skådespelare och ett rakbladsvasst manus gör Joe Patrick Shanleys filmade pjäs till en liten pärla. Giganterna Streep och Hoffman dominerar men mest imponerar Amy Adams som kanske gör sitt livs roll.

Som en traditionell animerad hjältesaga är det inget att imponeras särskilt av. Men som tung filosofisk utsvävning är det en varm och godhjärtad historia om en förkrossad kung och en mus med alldeles för stora öron.

Kate Hudson och Anne Hathaway skapar förskräcklig film i perfekt union. Att se en bitchfight har sällan varit så tråkigt. Bättre underhållning hittas nog på närmsta avsnitt av Ricki Lake.

Fantastiska fyran var alltid de där präktiga hjältarna i blå trikåer som hade sunda värderingar och åt gröt till frukost.