Whitesharks första film är mest ett mallat och identitetslöst hopkok av klassisk folklore och moderna ingredienser. Men trollen är ganska fina.

Efter att ha sett ”Hälsningar från skogen” infinner sig samma känsla som jag hade efter Killinggängets ”Fyra nyanser av brunt”, ångest. Det simpla livet skrämmer skiten ur mig.

The Muscles from Brussels räddar sin dalande karriär i den här charmiga och självironiska metathrillern som ibland är lite för smart för sitt eget bästa.

Dyster diskbänksrealism som både är gripande och mycket tänkvärd när en barnamördare ska återintegreras i samhället. Det öppna, och i viss mån, kontroversiella slutet kan man dock ha invändningar emot.

”Lakeview Terrace” är en film som man så gärna vill gilla, eftersom att den går lite på tvärs tematiskt. Samuel L. Jackson spelar den svarte mannen Abel Turner, som upplever att ordningen i Lakeview Terrace där han residerar plötsligt rubbas, när det unga paret som flyttat in mittemot visar sig vara en vit man och en svart kvinna. Omvänd rasism och blandäktenskap står alltså på menyn. Trots det intressanta ämnesvalet dras denna dramathriller med en del problem.

En hårbollsgäspning för dem som aldrig charmats av en varm nos i knäet. Men för hundälskare är ”Marley & jag” en trevlig underhållning som sätter människans bäste vän i fokus.

Ryktet går att Clint Eastwoods roll som hårdingen Walt i ”Gran Torino” blir hans allra sista. Då känns det helt rätt att han summerar den lysande karriären och visar att precis som i Walts Ford Gran Torino, brummar Clintans motor med samma kraft som 1972.

Effektmakaren bakom ”The Day After Tomorrow” regidebuterar med en nyversion av Jules Vernes klassiker, en filmisk migrän vid första anblick. Men tar du på dig 3D-glasögonen får du dig en riktig åktur till popcornen, och munskölj i ansiktet.

I Pettson och Findus nya film tappar Pettson minnet, filmen i sig har dock motsatt effekt på en äldre publik då den säkert väcker många nostalgiska barndomsminnen till liv. ”Pettson & Findus -Glömligheter” är en mix av flera olika böcker, där den röda tråden helt glömts bort, men det bekommer nog inte de yngsta besökarna som får sig en mysig stund i biomörkret.

Kenny Starfighter är tillbaka. ”Saru?” Kenny Starfighter! ingen har väl glömt 90-talets mest fåfänge tv-rymdhjälte i hockeyfrilla som beväpnad med en hårtork (förlåt, en Hairminator) bekämpade utomjordiska skurkar och bevisade att lärare är ondskefulla varelser från andra planeter. En kul ny bekantskap för knoddarna, men jag saknar Dr. Deo.

”Dumpa honom” spelar på ett klassiskt kort. Igenkänningsfaktorn är så tokhög att det blir pinsamt. I synnerhet för oss grabbar.

Terapeuten Claire Summers (Oscarsnominerade Anne Hathaway) kämpar under underliga omständigheter med att få sina patienter att börja bearbeta den fruktansvärda flygolycka de överlevt. En medsvepande thriller av regissören Rodrigo García, som förmodligen gjort sin bästa film hittills.

Vi är många som otåligt väntat på den. Några år, en rättstvist (Fox vs Warner Bros) och en sur Alan Moore senare är den här. Årets coolaste, maffigaste, mest imponerande… låt oss säga årets mest superlativsprängande film – ”Watchmen”.

Liam Neeson ville säkert bara hänga in myströjan en stund och lattja loss med sin pojkdröm om att spela hårding. Det ursäktar inte direkt etiskt urholkad och spånig våldsaction med unken moral.

Brendan Fraser säkerställer sin plats som familjeäventyrens konung. Något annat verkar han inte ha talang för. ”Bläckhjärta” är något kids lär älska, föräldrarna glömma och få resten av oss att sucka uttråkat.

Om ”Blindness” är tänkt, vilket jag delvis tror att den är, som en allegori över hur blind mänskligheten är inför sig själv och sin omgivning, skjuter den tyvärr sitt budskap i sank. Istället kastar den tittaren abrupt in i känslomässigt väldigt påfrestande scener vilket underminerar filmens trovärdighet.