”Sin Nombre” är inte bara ett våldsamt drama som fullkomligt knockar sin publik utan också en fin skildring av naiv tonårskärlek. Med fantastisk regi och snyggt foto är det här en film som griper tag och berör.

Att luften gått ur en av Sveriges största filmsuccéer kommer väl knappast som en överraskning. ”Luftslottet som sprängdes” sätter punkt för Millenium-trilogin med nedslående resultat. Det här påminner om första bästa taskiga tevedeckare och som tittare kan man inte annat än att minnas Nils Arden Oplevs goda gamla kvinnohatande dagarna.

En katolsk präst ändrar bokstavligen livsstil när han genom en blodtransfusion blir vampyr. ”Old Boy”-regissören Chan-wook Park uppdaterar vampyrgenren på ett stundtals bisarrt sätt, som hela tiden är sevärt.

Filmen om eskortflickan Chelsea visar upp en obehaglig låtsasvärld där det enda som betyder något är sex och pengar. Finanskrisen drabbar även de rikaste affärsmännen i New York men de har ändå råd att betala några tusen dollar för Chelsea. En intressant film men som dock håller sig för mycket på ytan och därför aldrig riktigt berör.

”Together” är ett intensivt drama om hur en pappa och en son hanterar sorgen när de drabbas av det värsta tänkbara. Filmen bärs upp av de fantastiska skådespelarinsatserna men efteråt känns det som man har blivit överkörd av en ångvält.

En film i samma anda som ”Office Space”, kryddad med bra rollprestationer och riktigt roliga ögonblick. Tyvärr håller historien inte riktigt hela vägen ut men i slutändan gör det egentligen inte så mycket.

”Gordos” är en mänsklig och skruvad dramakomedi där några personers öden flätas samman i deras gemensamma kamp mot övervikt. Här bjuds på dråpliga situationer, mycket skratt men också en hel del allvar.

Lesbisk kärlek, osäkerhet och uppror bjuds det på i denna manga-baserade japanska film som till en början är en riktig solskensrulle. Den håller dock inte riktigt hela vägen in i kaklet även om man både blir underhållen och charmad på vägen.

Den här uppföljaren, en prequel, har väldigt lite gemensamt med första filmen. I ärlighetens namn är det inte mycket som ger ”Ong Bak 2” något värde överhuvudtaget.

Debutanten Shane Ackers senaste animationskaramell dryper av fantasieggande vilja och potential. Men även med kultregissören Tim Burtons välsignelse lämnar ”9” mycket att önska. Årets snyggaste skapelse sprungen ur en elva minuter lång Oscarsnominering är alltför ljummen för att återupprepa sin mindre föregångares framgång.