Att samla diverse sångerskor från olika bakgrunder för en hyllningskonsert till Dolly Parton var en lysande idé. Att göra en dokumentär om dem är en ännu mer spännande tanke och resultatet är ett intressant, varmt och gripande porträtt av fem färgstarka kvinnor.

Ett lovande upplägg och dito inledning, ett snudd på perfekt kärlekspar i handlingens centrum och ljuvlige John Slattery från ”Mad Men” i en biroll. Inte ska vi springa bort denna presumtiva lilla romantiska science fiction-pärla, heller? Jodå, det ska vi.

Det är inte lätt att vara ungdom på skånska landsbygden. Hur de än kämpar så glider karaktärerna i ”Odjuret” längre ner i träsket av sex, knark och våld. Det är finkänsligt gestaltat med imponerande insatser av de unga skådespelarna men känslan av déja vú går inte att bortse och mot slutet urartar det på ett inte helt realistiskt, hjärtlöst sätt.

Dagens animerade filmer för barn bygger oftast på högt tempo, hippa insiderskämt och snabbkäftade karaktärer. Att se film från 40-talet och lägga cynismen åt sidan kan vara svårt men Bambis charm är fortfarande omöjlig att värja sig emot.

Andra världskriget är inget att leka med, men det är ändå svårt att inte dras med i den oförställda filmglädjen när ”Den stora flykten” drar på alla cylindrar. En medryckande historia och en svettig kamp mot klockan som fortfarande är en välbehövlig adrenalinkick.

”Atleten” är en verklighetsbaserad film om styrka, vilja och hopp med vackra bilder, fina prestationer och en fängslande historia som enbart sänks av ett segt mittenparti.

”Rango” förenar på ett lekfullt sätt vuxna fenomen som metaperspektiv och populärkulturella referenser med mestadels positiv barnslighet och uppriktig berättarglädje. Animeringen är snudd på obegripligt snygg, röstskådespeleriet perfekt (i originalversionen). Se med ett barn eller utan.

Mikael Håfström har haffat Sir Hannibal Lecter till sin nya ”Exorcisten”-skräckis och låter honom gå loss i några intensiva demonscener. Men det finns inte mycket nytt att erbjuda storymässigt och mellan ruggigare inslagen så staplas klichéerna.

Det är lite tjatigt att alla som sett denna klassiker är helt förtrollade av den. Är den verkligen så bra? Efter en återtitt är domen enig: jorå, den är fantastisk. David Leans mästerverk fortsätter att överväldiga oss med sina vackra miljöer, sin episka historia och sina politiska kamper.

Andra världskriget är hetare än någonsin – detta är minst tredje filmen i år redan – och här bjuder man på två parallella historier i ”Julie & Julia”-stil (minus feelgood-stämningen då) men trots gripande scener och utmärkt spel så blir det alldeles för spretigt och förutsägbart.

Tim Blake Nelson, skön skådespelare som skrivit och regisserat den här filmen, har svängt ihop en underhållande mörk liten thrillerkomedi som inte rättvist kan anklagas för att vara förutsägbar.

Rent tekniskt finns väldigt lite att klaga på, snyggt filmat, bra klippt, trevligt med inslag av musik, det är bara (och det är inte så bara) distansen till objektet som saknas.

Den populära julkalendern om familjen Rantanen och deras egendomliga hotell har blivit film och TV-seriens fans lär känna igen och uppskatta den fåniga men harmlösa humorn och charmen.

Wow, när man tror att Adam Sandler inte nått botten än så överträffar han sig själv i uselhet. ”Grownups” var en av fjolårets sämsta filmer men liknar ett mästerverk i jämförelse med ”Min låtsasfru”, en orgie i skämt som inte är roliga.

Stanley Kubricks blick mot framtiden kanske inte stämde överens med verkligheten, men den iskalla perfektionen och bländande tekniken är fortfarande imponerande i en film vars huvudskurk snarare kan bli aktuell 2111 än 2001.

”Mina eftermiddagar med Margueritte” bjuder på ungefär lika mycket angelägen dramatik som en strut med sockervadd. Det innerliga och varma tilltalet överspelas till gränsen för vad som är uthärdligt, även om det bestående intrycket är att det hela är uppriktigt gjort; uppriktigt supermysigt.

Skaparna av hyllade dokumentären ”Hästmannen” är tillbaka med en ny färgstark skildring av egensinniga kufar på landsbygden. De gamla systrarna som lever för och med sina kor är minnesvärda människor men deras historia saknar dramatiska vändpunkter.