Precis som Will Smith inte kan ersätta Robin Williams i ”Aladdin” hur som helst, så kan man inte ersätta Will Smith och Tommy Lee Jones i ”Men in Black”. Den här rebooten lyckas inte riktigt heller, men det är ändå en förvånansvärt duglig sommar-blockbuster.

Leonardo DiCaprio tar oss igenom en vackert filmad dokumentär där vi lär oss om hur våra utsläpp påverkar planeten, och vad vi kan göra åt det. Genom enkla metaforer och detaljerade grafer lär vi oss från forskare om ämnet som berör oss alla.

”Booksmart” handlar om två tjejers insikter och utveckling under ett händelserikt dygn. Olivia Wildes långfilmsdebut har lyckats fint med att skapa trivsam underhållning och samtliga skådisar med Beanie Feldstein och Kaitlyn Dever gör bra ifrån sig.

Hur mycket man än försöker slutar man ändå vid ett vägskäl där man behöver välja mellan stolthet och trygghet. Det är frustrationen den 16-åriga huvudpersonen – och publiken med henne – i det här järnstarka dramat om verklighetens brutala hotbild mot afro-amerikaner.

Efter att ha levt i cirka 30 år som sista levande människa med endast en robot som sällskap, knackar det en dag på dörren. “I Am Mother” ställer tidsenliga frågor och gör ett briljant jobb med att fånga tittarens uppmärksamhet.

Med platta skämt och trista karaktärer är ”Mysteriet om Herr Länk” åtminstone en snygg, men lättglömd film. Jag skrattade inte. Jag blev inte överraskad. Jag blev inte berörd. Jag blev uttråkad.

En serie om världens undergång låter kanske inte så roligt men Neil Gaiman och Terry Pratchetts underbart fåniga påhitt är njutbar underhållning från början till slut.

X-Men förtjänar bättre än det Fox lyckats snålklippa sig till. Frågan är om regissören Simon Kinberg hade kunnat skapa något unikt och intressant utöver en ganska ljummen actionfilm som X-Mens återkomst nu blivit med ”X-Men: Dark Phoenix”?

”Black Mirror” är antologiserien som sätter en spegel mot vår samtid, och får tittarna att fundera över den digitala erans baksida. I takt med att den teknologiska utvecklingen rusar framåt, tänkt att göra våra liv lättare och föra människor samman, uppstår också intressanta och ofta skrämmande dilemman.

”Hotel Mumbai” berättar historien om den ödesdigra terrorattacken som urskillningslöst drabbade en hel miljonstad med hundratals offer i dess spår. En koordinerad attack som drabbade lyxhotellet Taj i Mumbai med dussintals mördade gäster men även personal. En historia som väntat på att berättas.

Miniserien ”When They See Us” är baserad på en otroligt stark och gripande sann historia om skuld och rättvisa, eller egentligen bristen av densamma, åtminstone när det kommer till vissa av våra medborgare. Ava DuVernay gör en snygg dramatisering av ett omtalat, verkligt rättsfall och ett statligt övergrepp, som berör enormt och verkligen bör ses av alla.

När vi gräver bland ölburkarna och Biltema-korvarna hittar vi en underhållande och ärlig inblick i livet som raggare.

George Clooney regisserar, producerar och spelar med i den vackert filmade berömda antikrigssatiren. Christopher Abbott gör ett fint porträtt av Yo-Yo ackompanjerad av muntra jazztoner, och serien efterlämnar många funderingar kring moral och överlevnad.

”Husdjurens hemliga liv 2” är en uppföljare som underhåller i samma anda som den första filmen. Chris Renaud återvänder här som regissör och skapar ett lättrelaterat, färgglatt och fint animerat familjeäventyr som är lika trivsamt till innehållet, som de lurviga husdjuren är härliga.

Efter ett lika oväntat som frustrerande avhugget slut på tredje säsongen av ”Deadwood” för tolv år sedan återvänder dess genialiska skapare David Milch till platsen där allt började för att knyta ihop säcken. Resultatet är en djupt tillfredställande final packad till bredden med bitterljuva karaktärsögonblick.

”Himmelsdalen” är en fängelsethriller med science-fiction toner som utspelar sig i natursköna Alperna. Romanen, som tv-serien bygger på, har jämförts med ”Gökboet” och ”The Truman Show” och sägs vara en klassisk, klaustrofobisk och nervkittlande bladvändare. Dessvärre är serien snarare en kakafoni av stereotyper, övertydliga planteringar och infodumpningar.

Glenn Close i ”Farlig förbindelse”, Kathy Bates i ”Lida”, Rebecca DeMornay i ”Handen som gungar vaggan”… och nu Octavia Spencer i ”Ma”. En film vars ojämna manus kompenseras långa vägar av Spencers fantastiska insats.