Trots en sexgalen Felix Sandman, en lysande Ida Elise Broch och ett stark början så slutar Netflix första norska originalserie som ganska medelmåttig och intetsägande.

En film som desperat vill vara så mycket mer, men som tappar bort sig själv på vägen. En ung, talangfull ensemble slösas bort och lämnar istället tittaren oberörd.

Robert Gustafsson spelar rollen han föddes till att spela med bravur och ett äventyr utan dess like tar sig form. Det är spännande, roligt och kommer förmodligen locka storpublik.

En hel familj bestämmer sig för att ljuga för farmorn om hennes cancer, och döljer att hon enbart har tre månader kvar att leva. Resultatet är en dramakomedi som lyckas vara sorgsen på samma gång som den gör en full av skratt. Awkwafina gör dessutom sin bästa roll hittills.

Ett slarvigt manus som desperat vill avhandla alla allvarliga ämnen så snabbt som möjligt, men som framförallt inte har en aning om vilken målgrupp den ska rikta sig till.

Nya ”Charlie’s Angels” är en spionfilm utan vare sig ”Ocean’s 8”-elegansen eller Bondfilmernas lekfullhet. Tjejernas uppdrag att rädda världen påminner mer om ”Ensam hemma”-hyss. Några av actionscenerna är spännande men kan inte lyfta en i övrigt ojämn film som känns alldeles för lång…

Efterlängtade ”Frost 2” är en underhållande uppföljare, även om varken handlingen eller sångerna når upp till ettans nivå. Animationen är dock lika spektakulär som i första filmen, och de 103 minuterna håller uppmärksamheten hos stora och små.

”Peterloo” av Mike Leigh är ett storslaget och brutalt historiskt drama, väl värd att ses. Filmen är dock för lång för sitt eget bästa och stundvis en aning seg. Samtidigt vill jag ändå se mer av något, som jag hela tiden saknar.

”21 Bridges” är en ganska trivial, men ändå fartfylld och actionladdad kriminalfilm med Chadwick Boseman i huvudrollen. För att vara så otroligt förutsägbar som historien faktiskt tyvärr är, är det trots allt oväntat underhållande mellan varven.

En tonårsmusikal – och zombieskräckis! Den här brittiska genrekombinationen bygger på en kul idé och serverar lagom underhållning som kanske inte når den kultstatus man siktat på, men är tillräckligt sevärd i sin ambition att nå den.

1962. En ”zombi” från Haiti som söker efter sin förlorade kärlek.  2019. Två tonårstjejer. En som är hopplöst förälskad i en lockhårad skönhet och en annan som gör konstiga ljud om nätterna.  En film om systerskapet, men samtidigt om voodoo och svart magi.

”Give me Liberty” vill allra helst vara en rolig roadmovie-komedi men faller i ett för högt tempo som nästan gör tittaren illamående. Den räddas sedan upp i andra halvan av fantastiska nykomlingen Lauren ”Lolo” Spencer som gör en Oscarvärdig instats i rollen som Tracy.

Visuellt överväldigande ”Paradise Hills” försöker vara en light-feministisk ungdomsfilm, men blir bara ett ytligt misslyckande.

Under en vända på rehab skriver Shia LaBeouf filmen om sin egen uppväxt, och spelar nu själv rollen som sin labila pappa.

Franska ”Synonyms” vann den prestigefyllda Berlinbjörnen tidigare i år och visas nu under Stockholms Filmfestival. Men i slutändan är det främst en splittrad och platt film med osympatiska karaktärer, trots klockrent skådespel.

Vem kan motstå en kärlekssaga mellan två gulliga hundar? På det stora hela följer handlingen Disneys tecknade klassiker från 1955, och resultatet är en charmig familjefilm som inte kan gå fel.

En märklig berättelse om en avhuggen hand som springande på fingertopparna försöker återförenas med sin kropp. Detta spännande berättarelement kringges dessvärre av betydligt tråkigare beståndsdelar, och rom-com-klyschor vi borde slutat använda för länge sen.