”Jurassic World: Kritalägret” är en spännande animerad serie som passar perfekt för både stora och de lite mindre. De åtta avsnitten bjuder oss på sedvanligt hisnande dinossauriepanik och en underhållande kamp med livet som insats. Det är kanske inte mycket som känns direkt nytt, men vad gör det när det gamla fortfarande är såpass engagerande?

Följ med bakom kulisserna, bortom rubrikerna och över Atlanten när svenska miljö-superhjälten Greta Thunberg erövrar världen. Huvudpersonens glöd inspirerar, men hennes framgångssaga är redan så pass välkänd att dokumentären ”Greta” inte har mycket nytt att erbjuda.

Thomas Vinterberg bjuder in till en dansk fyllefest när Mads Mikkelsen och polarna sätter en teori på prov: blir man mer alert på jobbet efter några glas vin? Ett kul upplägg och fina skådisar bäddar för berusande underhållning med allvar i botten.

Med trygg hand för Iannucci sin film från den inledande sekvensen genom dynamiskt kameraarbete och genomcharmigt skådespeleri mot ett tillfredsställande slut. Publiken har en kvick och spänstig filmatisering av den klassiska Dickensromanen att se fram emot.

Lika delar slavdrama, mysterium och rå hämndrulle – ”Antebellum” skiftar genrer och håller publiken på helspänn. Janelle Monáe lyfter en något tunn men underhållande thriller för Black Lives Matter-eran.

Mark Wahlberg vandrar genom USA för att predika om mobbning och förlåta sig själv. Budskapet i ”Good Joe Bell” bankas in med övertydlighet, men här finns trots allt en snyftare att bli starkt berörd av.

Trubbel möter trubbel i den animerade biofilmen om en bortskämd hund som hamnar på villovägarnas bakgata. Historien är enkel utan att vara för simpel, med sympatiska karaktärer som blandas med ganska ofarliga skurkar. Barnen kommer att gilla den, så om de inte gör det redan så lär de börja tjata om att skaffa hund.

Noomi Rapace och Joel Kinnaman möts på vita duken igen för första gången sedan misslyckade ”Child 44”. Det hade varit trevligt att kunna skriva att de har valt ett mer spännande projekt den här gången.

Mumintrollens skapare Tove Jansson har fått en charmerande liten biopic. Med värme och humor skildrar skådespelerskan Alma Pöysti en modern kvinna som kämpar med konstnärskapet och kärlekslivet i ett jazzigt 1940-talets Helsingfors.

Om du vill ha dina dramafilmer känslomässigt utmattande, gåshudsframkallande och raktigenom engagerande – missa inte ”Pieces of a Woman”. Vanessa Kirby briljerar som en kvinna som får hantera frågor och dilemman ingen förälder ska behöva ställas inför.

Antonio Campos följer upp omtalade och hyllade ”Christine” (2016) med en svepande familjekrönika som bjuder på både högt och lågt. Den vrålstarka rollistan, den gripande tematiken och den estetiska briljansen går en blodig strid mot spretigt berättande och pinsamt onyanserade kvinnoporträtt.

Vad hände med syster Ratched åren innan hon låste horn med Jack Nicholson i klassiska ”Gökboet”? Det ger Ryan Murphy svaret på i sin nya Netflix-serie med en given Sarah Paulson i titelrollen. Med färgstarka birollsinnehavare, en stil Hitchcock-inspirerad stil samt en dramatisk, oförutsägbar story så gör de ”Ratched” till en ren fröjd att följa.

Barnvänlig film om delfinungen Echo som ska lära sig överlevnad utan sin mamma. Natalie Portmans berättarröst guidar oss runt på en ljuvlig visuell resa bland korallrevets alla invånare.

Två år efter handlingen i “The Babysitter” (2017) är det dags för oss att åter bli både roade och förskräckta av den mordiska tonårskulten. Detta är en uppföljare som är trogen sin föregångare på flera sätt, men som trots sina nya inslag inte känns som en tillräckligt engagerande uppgradering.

Med Robert Gustafsson bakom spakarna siktar filmatiseringen av astronauten Christer Fuglesangs populära barnbok mot stjärnorna. Men sterila VFX-världar och ett syrefattigt sagoberättande hindrar ”Rymdresan” från att nå längre än trädtopparna.

”Snyggingar” blev årets mest kontroversiella film innan det ens gick att se den. I en svår balansakt skildrar Maïmouna Doucouré sexualiseringen av flickor, men också hur det är att växa upp mellan kulturer. Resultatet är en sevärd film som är svår att se.

”Shirley” är en snygg och något pretentiös fiktiv biografi om en period i skräckförfattaren Shirley Jacksons liv. Dramat är mörkt och modstulet, men sprakar stundvis till av liv. Det här är ingen rysare även om den ändå, mycket tack vare en obehagligt bra Elizabeth Moss i titelrollen, kryper in under skinnet på oss åskådare.