I snart trettio år har ett gäng galningar gjort livsfarliga stunt och de går under namnet Jackass. Johnny Knoxville blir känslosam när han säger att det här är sista gången och jag förstår honom.
Det återstår att se om han håller sitt ord men jag tror att det är dags att slänga in handduken för även om ”Jackass: Best and Last” underhåller är det mer av samma. Och helt ärligt finns det en uppsjö av filmer, serier och tv-spel vid det här laget. Ta och vila ut nu killar, ni förtjänar det.
Följer samma recept
Varningsrutan är den samma: Prova inte det här hemma! Vi ser gänget färdas i en jättelik kundvagn ner för en kulle i slowmotion precis som för snart trettio år sedan i ”Jackass: The Movie” (2002). Johnny Knoxville, Steve-o, Chris Pontius, Preston Lacy, Ehren McGhehey, Wee man och Dave England.
Det är ofattbart att de fortfarande är igång. Att de lever. Alla är kvar förutom Bam Margera som blev utesluten för några år sedan på grund av missbruk. Och Ryan Dunn som gick bort 2011.
En gång i tiden var det gryniga videokameror och unga vältränade män, nu är det 4K och samma män är gråhåriga och har konstgjorda tänder. I första filmen spelades ”O Fortuna” medan medlemmarna en efter en frystes i bild. Nu ser vi dem träda in i bild till Bonnie Tylers ”Holding on for a hero”, och jag känner håren resa sig – gåshuden är ett faktum.
Jackass började som ett humorprogram på MTV år 2000. Det gick ut på att ett gäng vårdslösa män utförde olika planerade stunts. Det som gjorde programmet unikt var att de skadade sig själva och gjorde bort sig, men att det alltid fanns en värme där från grunden. Så här drygt två decennier senare är det uppenbart att de utför väldigt välorkestrerade stunts.
Det finns vissa saker man inte får ta åt sig när man ser en Jackass-film, annars är man rätt körd. Man får bara acceptera vilken typ av film det är, för då och bara då kan man ha det oerhört roligt. Hade detta varit MTV-serien man såg på en tjock-tv i början av 00-talet hade man bara häpnat. Och man hade kunnat tro att man blivit avtrubbad vid det här laget men trots allt vi konsumerar idag blir jag ändå chockad av vad gänget hittar på. Det är faktiskt beundransvärt att de fortfarande kan överraska.
Jackass år 2026
Filmen har en någorlunda röd tröd i det att vi tar farväl av Jackass. Det innebär att vi får se en rad gamla pranks och klipp, vissa känner vi igen och vissa har aldrig tidigare visats. Utöver de gamla klippen gör gänget ett antal nya, väldigt vågade stunt varpå de pratar om tiden som gott och minnen de bär med sig. Självklart finns det också en robot som ska göra en rektalpalpation på Steve-O.
Jackass stora charm är medlemmarnas jargong. De är alla lika engagerade på sina egna vis. För mig, som inte är den mest inbitna, blir det stundtals obehagligt hur våldsamma de är, hur mycket glädje de tycks finna i att skadas. Men det är skratten – de höga, smittsamma skratten – som försäkrar mig om att allt står rätt till. Att de här vuxna människorna inte mobbar varandra, utan faktiskt vill utsätta sig för de här prövningarna.
Jag skrattar själv högt vid flera tillfällen. Steve-O spänns fast inne i en bajamaja som slungas upp i luften medan bajs och spya täcker honom. Man får enligt OSHA (Occupational Safety and Health Administration) inte täcka sig i människobajs, och därför har de köpt hundbajs från ett företag som heter We Do Doo Doo. Det muntrar upp.
Jag är medveten om att de här gubbarna har hållit på i över två decennier, att de inte måste göra detta och att de är några av de mest kända människorna på planeten. Men som roligast är de när de gör sketcher, som den där de iscensätter ett bråk i en bar så att polis och ambulans tillkallas. Eller när någon har svalt en leksaksbil och läkaren på spanska diskuterar med en kollega hur bilen kan ha hamnat där.
Jag blir illa berörd
Det finns inget sätt att komma undan det, jag blir illa berörd. Det knyter an till vad jag skrev om att man måste köpa hela paketet för att kunna njuta av Jackass – och jag är inte helt såld.
Jag tycker att djurelementen är väldigt förlegade och måste säga att det är obegripligt att man fortfarande tillåter det. Jag satt kvar under hela eftertexterna för att försäkra mig om att inga djur kom till skada för det känns verkligen inte bra när man år 2026 aktivit väljer att ha med scener där djur används för att underhålla.
Det är främst stunten vid slutet av filmen jag blir illa berörd av. Det är Knoxville som blir stångad av en tjur. Tjuren rusar mot honom och han faller illa. Men han är inte nöjd med hur hårt han träffas och hur han ramlar så han låter sig därför stångas igen. Resultatet blir en hjärnskakning och en ambulansfärd därifrån.
Jag förstår att Knoxville älskar tjurar, jag har hört honom prata om det i intervjuer. Jag förstår att tjurar inte är rationella och inte vet om att de blir filmade. Men jag kan ändå tycka att man borde kunna göra stunten utan att involvera djur på det sättet år 2026. Det är nog ännu ett tecken på att det är dags att lämna dessa herrar bakom oss men jag vill tacka för alla skratt och jag är genuint djupt imponerad av det mesta de åstadkommit.
I slutändan är Jackass just dumskallar. Ingen har gjort det som de gör med samma inlevelse, värme och passion. Att se dessa herrar fortsätta offra livet för att få till de bästa klippen är både utmattande och fascinerande. Har du vuxit upp med Jackass kommer du sannolikt inte att bli besviken.
Snabbfakta ”Jackass: Best and Last”
Regi: Jeff Tremaine
Medverkande: Johnny Knoxville, Steve-O, Chris Pontius, Wee Man, Dave England, Danger Ehren, Preston Lacy, Rachel Wolfson, Jasper, Dark Shark, Poopies (Sean McInerney), Zach Holmes m.fl.
Genre: Komedi
Speltid: 1 timma 32 minuter
Svensk biopremiär: 26 juni 2026
Moviezines betyg: 3/5