En av den senaste tidens största TV-snackisar är tveklöst den kanadensiska serien om två homosexuella hockeyspelare som inleder en hemlig romans.
Serien har främst uppmärksammats för sina många och grafiska sexscener, men också hyllats av fans för sin högkvalitativa skildring av något så stigmatiserat som homofobi inom idrotten. Den har redan tagit plats på IMDb:s lista över de 250 bästa TV-serierna. Så lever den upp till sitt rykte? Jajamänsan.
Inget för pryda
”Heated Rivalry” levererar sex som får ”Sex and the City” – och till och med ”Queer as Folk” – att framstå som barnprogram. Inte mycket lämnas åt fantasin när de romantiska hjältarna hamnar i sänghalmen, och pryda tittare gör klokt i att dra ner persiennerna.
Med det sagt är det aldrig fråga om omotiverat sex för sexets skull. Serien är en berättelse om passion, åtrå och den förbjudna frukten i en testosteronstinn machomiljö – men framför allt om hur lust gradvis utvecklas till genuina känslor.
Den tidigare barnskådespelaren Jacob Tierney har adapterat Rachel Reids bokserie ”Game Changers” och skapat en nästintill perfekt balans mellan svettig sex appeal, genuin romantik och ett tydligt budskap om lojalitet och identitet.
Handlingen utspelar sig under flera år på 2010-talet och följer två unga ishockeystjärnor – kanadensiske Shane (Hudson Williams) och ryske Ilya (Connor Storrie) – som spelar i olika lag och blir publikens favoritrivaler på isen.
Bakom stängda dörrar utspelar sig dock heta möten som blir allt mer återkommande. Att komma ut offentligt visar sig vara lättare sagt än gjort. Shanes karriär vilar på lukrativa reklamsamarbeten, medan Ilya brottas med krav på heder från sin konservativa familj.
Undviker förutsägbarhet
På pappret kan serien beskrivas som en ”Brokeback Mountain”-på-is, men Tierney undviker de mest förutsägbara vägarna. Genom återkommande tidshopp och sporadiska möten fördjupas både relationen och publikens engagemang.
I takt med att karaktärerna återkommer lär även vi tittare känna dem bättre. Inledningsvis kan de framstå som stereotypa: Shane som den lugna och känsliga stjärnan som vantrivs med rampljuset, och Ilya som den vilda festprissen som obekymrat tar för sig av livet.
Snart står det dock klart att det finns betydligt mer under ytan. Lager efter lager skalas bort och avslöjar djup osäkerhet, en längtan efter autenticitet och ett sökande efter ett sant jag.
Magnetisk kemi
Både Williams och Storrie är utmärkta och delar en magnetisk kemi. De gestaltar karaktärer av kött och blod, där båda brottas med sina problem på olika nivåer och vid olika tidpunkter.
Williams är effektivt lågmäld och återhållen som den mer traditionella protagonisten, men det är framför allt Storrie som imponerar i en omedelbar genombrottsroll.
Amerikanen – som tidigare setts i ”Joker: Folie à Deux” – hanterar inte bara den ryska dialekten med precision, utan förmedlar även Ilyas inre konflikt genom subtila uttryck och blickar som blottlägger sårbarheten bakom den kaxiga fasaden.
Runt den centrala romansen finns också en lågmäld kommentar om sportvärlden i allmänhet och ishockeyn i synnerhet. Skildringen blir aldrig moraliserande eller överdrivet kritisk, utan kretsar kring lojalitet, familjekänsla och rädslan för att förlora det broderskap som formas på isen och i omklädningsrummet.
Detta blir särskilt tydligt i det tredje avsnittet, som tar ett sidospår och följer den amerikanske spelaren Scott (omtalade François Arnaud) när han slits mellan status och den nyfunna kärleken till en barista (Robbie G.K.).
Serien tematiserar även pressen att representera och upprätthålla en fasad. I synnerhet Shanes berättelse präglas av omgivningens förväntningar på ett heterosexuellt liv. I en scen föreslår hans föräldrar att han ska hålla en svensk prinsessa sällskap under Wimbledon.
Tacksamt nog reduceras kvinnorna i männens liv aldrig till endimensionella hinder, utan skildras som empatiska och komplexa individer. Modellen Ksenia Daniela Kharlamova och Sophie Nélisse (”Yellowjackets”) är dessutom starka i rollerna som Ilyas älskarinna respektive den filmstjärna Shane kortvarigt dejtar.
En kärlekshistoria alla kan relatera till
Bortom premissen om ”homohockey” är detta i grunden en kärlekshistoria som många kan känna igen sig i: det trevande flirtandet, de växande förväntningarna, analyserandet av textmeddelanden och den otåliga längtan efter nästa möte.
Här finns även en smittsam humor, inte minst genom Ilyas torra sarkasm. Shane och Ilya har genuint roligt tillsammans, och det är svårt att inte dras med i deras intima och ömsinta stunder.
Finalen är något tillrättalagd, men samtidigt finstämd och gripande. Tacksamt nog avslutas säsongen utan en påtvingad cliffhanger, även om en fortsättning redan är bekräftad.
Oavsett vart berättelsen tar vägen återvänder man gärna till detta charmiga och kärleksfulla par. En av årets bästa – och tveklöst sexigaste – kärlekshistorier i tv-format.
Snabbfakta om ”Heated Rivalry”
Skapad av: Jacob Tierney
Medverkande: Hudson Williams, Connor Storrie, François Arnaud, Robbie G.K., Christina Chang, Dylan Walsh
Genre: Sport, romantik
Längd: 6 avsnitt
Premiär: 23 januari
Visas på: HBO Max
Betyg: 4 av 5
