Skräckgenren mår bra. En av våra mest populära (bland publiken) och mest utskällda (bland kritikerna) genrer fortsätter att leverera nya, spännande filmer som både skrämmer och engagerar.
Det är framför allt originalfilmer utanför de stora franchiserna som gläder oss skräckfantaster. Bara i år har vi fått pärlor som ”Send Help”, ”They Will Kill You”, ”Primate”, ”Backrooms” och ”Obsession”.
Nu kommer ännu en stark rysare som förlitar sig på sin egen historia och skrämseleffekter snarare än publikfrieri och tidigare förlagor.
Författare möter häxa
Den här gången beger vi oss till den irländska landsbygden och The Bilberry Woods Hotel, där den amerikanske författaren Ohm Bauman (Adam Scott) anländer för att slutföra en framgångsrik boktrilogi.
Den bittra, asociala Bauman plågas inte bara av svårigheter att skriva ett tillfredsställande slut på den senaste boken, utan hemsöks även av kusliga syner.
Mer av den typen blir det dock på hotellet, då han snart hamnar i den ökända smekmånadssviten som enligt lokal folklegend sägs husera en ondskefull häxa.
Från komediserier till skräck
Vid sidan av amerikanska filmskapare som Zach Cregger, Osgood Perkins och Ari Aster har irländaren Damian McCarthy sakta men säkert börjat etablera sig som en av genrens mest lovande stjärnskott. Efter att ha kombinerat kortfilmer med arbete som elektriker (!) långfilmsdebuterade han med ”Caveat” (2020), innan han följde upp med den välförtjänta kritikerfavoriten ”Oddity” (2024).
Nu gör han vad som troligen kan innebära ett mer internationellt genombrott, med både bekanta skräckfigurer som häxor och spöken samt alltid sevärda Adam Scott.
TV-stjärnan har genom åren bevisat att han kan hantera sitcom-material som ”Parks and Recreation” och ”The Good Place” lika väl som tyngre material i ”Severance” och ”Big Little Lies”. Skådespelaren, som gjorde en av sina första roller i ”Hellraiser: Bloodline”, har dessutom gjort en handfull minnesvärda skräckroller i bland annat ”Krampus”, ”Little Evil” och ”The Monkey”.
Här gör han en för honom ovanlig karaktär som är både osympatisk och trasig. Det är inte alla aktörer som skulle klara av att göra en skitstövel — som tveklöst hade fått en käftsmäll i verkligheten — till en hjälte vi alltmer hejar på.
Starkt skådespel och säker regi
Men hans mindre namnkunniga motspelare är minst lika bra, och man får aldrig känslan av att ett Hollywood-namn tar över med sitt ego på europeisk mark.
Irländska skådespelare som Peter Coonan (”Love/Hate”), David Wilmot (”Peaky Blinders”) och Michael Patric (”Frontier”) får ut det mesta av sina biroller och levererar stabila prestationer genom hela filmen.
Filmens största styrka är ändå sannolikt McCarthys regi och den kusliga atmosfären. Stämningen är laddad redan från första scenen och byggs sedan upp gradvis och effektivt.
Mörker och skuggor används på ett nästan David Lynch-likt sätt, samtidigt som den smutsiga, klaustrofobiska hotellmiljön utnyttjas till fullo.
Här finns också tydliga ekon av Stephen King. Premissen – en författare som försöker färdigställa en roman på ett hemsökt hotell – för tankarna till ”The Shining”, medan den mer koncentrerade skräcken i det låsta rummet påminner om ”1408”.
Men Damian McCarthy låter oss aldrig bli alltför bekväma i det vi tror oss veta. Det som först framstår som en klassisk spökhistoria med häxor och irländsk mytologi utvecklas snart till ett oförutsägbart mordmysterium i bästa Hitchcock-anda.
Här varvas iskalla rysningar och jump scares med intensiv, nervkittlande spänning, där de mänskliga karaktärerna visar sig vara värre än gengångarna som lurar i källaren.
Spänning och humor i lyckad kombination
Filmen växlar elegant mellan att vara skrämmande, spännande och rolig – något som inte förvånar den som såg hur regissören balanserade samma ingredienser i ”Oddity”.
Det är ett saftigt smörgåsbord av genrens alla ingredienser, på gott och ont. För även om det här är en skräckfilm som både underhåller och skrämmer, känns den emellanåt väl bekant.
Trots all stil bjuder McCarthys manus och berättelse inte på särskilt mycket nytt. Det saknas det där lilla extra som gjorde fjolårets ”Sinners” och ”Weapons” till framgångar hos både kritiker och publik.
Exempelvis blir det lite typiskt att huvudkaraktärens centrala bakgrund stavas trauma – något som blev tröttsamt redan när Jamie Lee Curtis omnämnde ordet i femtioelva intervjuer kring nya ”Halloween”. Tempot haltar dessutom stundtals och inte allt är rimligt eller logiskt. När allt är sagt och gjort lämnar vi hotellet med något för många frågetecken.
Men lägger man ifrån sig den analytiska hjärnhalvan, tar fram popcornen och lutar sig tillbaka, finns här 107 minuter tacksam skräck för fans av genren.
En påminnelse om att McCarthy är ett namn att fortsätta hålla utkik efter, att Scott förtjänar fler huvudroller på vita duken och att originalskräck inom ”folk horror” är något vi vill se mer av.
Snabbfakta om ”Hokum”
Regi: Damian McCarthy
Skådespelare: Adam Scott, Peter Coonan, David Wilmot, Florence Ordesh, Michael Patric, Will O’Connell
Genre: Gotisk övernaturlig skräck, thriller, folk horror
Speltid: 107 minuter
Svensk premiär: 3 augusti 2026 (digitalt)
MovieZines betyg: 4/5