Den som någon gång har slutat röka vet att det kan vara ett rent helvete. Vad passar då bättre än att använda Dante Alighieris berömda diktepos ”Den gudomliga komedin” från början av 1300-talet som grund när den plågan ska skildras? Det är ju ändå på en del av det verket som den bild vi har av just helvetet är byggd.
Danielsson genomförde först idén som egen roman år 1968 och är även författare till manuset till sin filmatisering av den. För att göra det omöjligt att missa att det medeltida verket inspirerat berättelsen så heter huvudkaraktären Dante Alighieri. Dessutom är Tages berättelse indelad i samma tre delar som Dantes epos; helvetet, skärselden och paradiset. Lekfullt färgglada skyltar visar när varje del börjar.
Underhållning och hjärna samsas perfekt
Dante är här son till direktören för en korvfabrik. När fadern dör så är det han som är arvtagare till 17 miljoner kronor, men det finns ett villkor. Han måste sluta röka inom 14 dagar och hålla sig rökfri i ett år efter att testamentet lästs upp. Som kedjerökare sedan tonåren är det en djävulskt svår uppgift att säga farväl till sitt älskade nikotin och vi känner omedelbart vår hjältes vånda.
Det här är humor som inte siktar på att ha tätt mellan gapskratten eller ta billiga genvägar till dem. Allt är intelligent skrivet och den litterära grunden känns av på ett sofistikerat sätt. De renodlat dråpliga och fysiska inslagen är när de kommer genomtänkt inplacerade samtidigt som de är vansinnigt roliga. Underhållning och hjärna samsas perfekt hela vägen.
Fint skådespel ner till de minimala birollerna
Danielsson satsar på ett säkert kort och ger huvudrollen till Gösta Ekman som förgyllt närapå alla hans produktioner med sin närvaro. Denne tar sig som väntat an jobbet med total förståelse för materialet och lyfter det till höjderna med genial komisk timing som hör hemma i samma stratosfär som den store Charles Chaplin. Den guldbagge som han vann för prestationen var otroligt välförtjänt.
Grynet Molvig har en harmonisk charm som gör att man faller pladask för henne från första sekunden i rollen som Dantes kärleksobjekt. Carl-Gustaf Lindstedt är lysande som chef för detektivbyrån som får uppdraget att med alla medel hindra Alighieri från att komma över rökverk. Det här är en film där alla gör fina insatser ner till de minimala birollerna.
Två av de bästa scenerna från Tage
För att vara en film från regissören så är den ovanligt generös med sex och naket. Sexscenerna har en naturlig ton och motiveras av berättelsen. Nakenheten är aldrig exploaterande. Den annars sedesamme Tage visar upp en oväntat erotisk sida av sitt filmskapande. Han gör det på ett sätt som både berikar filmen och ytterligare demonstrerar hans imponerande mångsidighet.
Största delen av filmen används en för Danielssons verk ovanligt realistisk färgskala och huvudsakligen naturliga miljöer, men i ett par scener så exploderar foto och scenografi av kreativitet. Ett bordellbesök tar fram Tages inre Federico Fellini med skönt färgstark och burlesk dekadens. En vandring genom skärseldens alla nivåer är ren konst. Båda är bland de bästa enskilda scener som Tage regisserat.
”Mannen som slutade röka” är ännu en briljant komedi från en av tidernas mest respektingivande konstnärer i genren. Jag kan omöjligtvis ge något annat än högsta betyg. Om du själv har slutat röka eller försökt göra det så kommer du få ut ännu mer av den här upplevelsen.