Höga berg har fascinerat människor så länge som vi kan minnas. Filmskapare är ej undantagna från den regeln, och genom åren har det kommit en mängd olika filmer om människor som klättrat upp för, ramlat ner från eller bara lyckats bli fast på diverse berg. Trots det har vi faktiskt inte fått mycket annat än dokumentärer om vad som kan vara en av de viktigaste bergsrelaterade händelserna någonsin: den första fullständiga bestigningen av Mount Everest 1953.
I ”Tenzing” åtgärdas den saken till sist. Vi får följa Tenzing Norgay, en ambitiös sherpa (en tibetansk folkgrupp som lever i bergen) som älskat berg i allmänhet och Mount Everest i synnerhet sedan ung ålder. Trots att han betraktas som en utböling av andra sherpas då han tekniskt sett är född i en annan närbelägen folkgrupp så lyckas han bygga sig ett rykte som en pålitlig bergsklättrare, och rekryteras som fullvärdig expeditionsmedlem av ett gäng britter när de ska ta sig upp till Everests topp 1953.
Vackra vyer och kreativt foto
”Tenzing” beskrivs bäst som två berättelser i en film: den ena halvan handlar om bergsbestigningen 1953, och den andra följer Tenzings liv innan dess. Resultatet är att filmen (i likhet med Tenzing själv) inte alltid riktigt vet vad den vill vara.
Som bäst blir det när fokus ligger på den faktiska bergsklättringen. Vyerna är slående, och det märks att regissör Jennifer Peedom (som tidigare gjort en dokumentären ”Sherpa” på ungefär samma ämne) har gett sig ut och filmat i naturen. Tillochmed jag, som inte är mycket av en utomhusperson, känner när jag ser filmen att det här med att dra till Tibet för att spana in utsikten kanske inte hade varit helt fel.
Peedom har inte heller släppt sin känsla för dokumentärt material, och gjort det kreativa valet att filma utvalda scener med gryniga linser som påminner om gammal 50-talsfilm, vilket stärker inlevelsen och ger filmen just en dokumentär känsla.
Hiddleston och Phuntsok levererar fin kemi
Själva klättrandet är också spännande på alla vis man kan önska sig: snö och is rasar, folk fryser och tappar andan, Tom Hiddleston hänger och dinglar på obekvämt hög höjd, och så vidare. Alltsammans lyfts av ett fint samspel mellan för mig helt okände Genden Phuntsok som Tenzing och desto mer kände Hiddleston som den vänlige äventyraren Edmund Hillary.
De två herrarna lyckas göra mycket av det material de får, och gör ett fint porträtt av genuin vänskap. Klättringsscenerna vinner stort på att man känner att båda två är lika engagerade i att hjälpa varandra som de är av att ta sig upp för Everests sluttningar.
Även Willem Dafoe är sevärd som brysk men hygglig expeditionsledare. Övriga skådisar får tyvärr inte särskilt mycket att arbeta med, utan är mest med i filmen. Det rör särskilt expeditionens sherpas, vilket för mig till filmens stora problem.
Var är alla sherpas?
Samtidigt som den på alla vis är kompetent utförd så känns ”Tenzing” något frustrerande, då man inte kan hjälpa annat än att känna att den kunnat bli så mycket mer intressant än vad den är. Till exempel så hade jag gärna fått en djupare inblick i Sherpakulturen – var hade det passat bättre än i en film om Tenzing Norgay?
Tyvärr nöjer man sig med ett par böner och en dos gammal god naturromantik. Sherpafolket lever i samklang med berget, till skillnad från britterna som mest bara söker erövra allt de hittar. Min misstanke är att det är att reducera båda kulturerna ganska så rejält.
Istället för att utforska livet som sherpa lägger filmen onödigt mycket tid på en backstory åt Tenzing själv. Den berättas via flashbacks och verkar vara skriven utifrån en checklista. Det blir inte mindre förutsägbart av att vi tack vare filmens struktur tidigt vet att Tenzing trots alla hinder lyckas bli en framgångsrik bergsklättrare – att se hans väg dit tillför inte mycket, särskilt inte då sagda väg känns som ett hopkok av alla underdog-manus någonsin.
Det blir mer Hollywood än Tenzing, vilket ju är lite trist i en film som snarare har ambitionen att ta Tenzing till Hollywood.
Här finns absolut intressanta idéer – Tenzings utanförskap bland både sherpas och britter är ett exempel, och sherpafolkets syn på de snofsiga britterna en annan – men det är ingenting som utforskas på djupet. Istället nöjer sig filmen med att vara snygg och välspelad. Gott så, men vill man ta sig till de högsta höjderna får man, likt Tenzing och Hillary, kämpa på lite mer än så.
Snabbfakta ”Tenzing”
Regi: Jennifer Peedom
Skådespelare: Genden Phuntsok, Tom Hiddleston, Willem Dafoe, Caitriona Balfe, Thinley Lhamo, Johnny Flynn
Genre: Drama, Biografi
Speltid: 2 timmar 5 minuter
Premiär: 16 oktober på Apple TV
MovieZines betyg: 3/5
