Pengar kan ta fram de smutsigaste sidor hos den mest renhjärtade människa. När en insatsstyrka inom polisen i Miami hittar en gömma med massor av cash så sprider sig paranoia kring vem man kan lita på inom gruppen och innan detta bergsäkra lojaliteter ruckas på. Huset där fyndet gjorts förvandlas till en emotionell krutdurk som kan explodera när som helst. Samtidigt hotar någon utifrån att döda dem alla.
Regissören Joe Carnahan sällar sig till de filmskapare som använt sin talang i Netflix tjänst. När det gäller att ge muskler till hårda tag mellan män och skarpladda en actionthriller med såväl testosteron som adrenalin så är han rätt man på rätt plats. Det här är på både fysiskt och psykiskt plan en till största delen ruffig och hårdkokt upplevelse. Våldet ligger i luften även mellan de fysiska våldsscenerna.
En intrig som hela tiden lurar oss
När knytnävar och skjutvapen talar så är det stenhårt. Slagsmålen gör på riktigt ont att se och intensiteten i de scenerna är rejält svettig. Det är combat där vartenda slag, grepp och kast gör trovärdigt intryck. Kraften hos pistoler, automatkarbiner och hagelgevär fångas brutalt. Här finns ett par shootouts som tar andan ur mig toppat med en högoktanig biljakt. Ingen actionfantast kan bli besviken.
Spänningen är så tät att man som tittare närapå aldrig får slappna av. Nerverna är på helspänn och det är totalt omöjligt att förutsäga vad som ska hända nästa sekund. Carnahans manus har en otroligt raffinerad intrig som hela tiden lurar oss. Karaktärsdjupet är exakt så stort som det behöver vara i en film som bygger helt på en situation och utspelar sig mest på en enda plats.
Ovanligt polerat för att vara Carnahan
Skådespelarna kliver in i sina roller med en uppenbar vilja att göra dem till riktiga människor. Speciellt Matt Damon och Ben Affleck är lysande. Regissören visar åter igen hur bra han är på att få ut det bästa ur varenda person framför kameran. Samspelet mellan alla är fenomenalt. Allt detta ger dynamik till dramatiken och lyfter filmen över standardnivå inom action och thriller.
Bildmässigt är det här ovanligt polerat för att vara ett verk av Carnahan, men jag får en känsla av att det mer är en anpassning till vad Netflix vill ha än ett fritt val av filmskaparen själv. Ibland infinner sig dock de visuellt råa och realistiska, men ändå färgmässigt kreativa, intryck som vi är vana vid från honom. Passande nog sker det mest i actionscener.
En twist för mycket
Musiken pumpar upp adrenalinet ytterligare i scener med spänning och våld, men backar när mänskligt samspel är i centrum så att den välskrivna dialogen får all uppmärksamhet. Det är en ljudbild som får ut maximalt av materialet. Det är sådant här som utgör skillnaden mellan kvalitativt hantverk och bara ännu en hafsigt ihopslängd actionrulle.
På den negativa sidan finns förutom nämnda polerade bilder även en tonväxling från hårdslående tyngd till lättviktigare glättighet som inte riktigt fungerar. Det känns som att filmen säljer ut sin konstnärliga vision lite. Även det känns lite som att Carnahan gett efter för krav från Netflix. Jag tycker dessutom att det mot slutet blir åtminstone en twist för mycket.
Med ”The Rip” visar Carnahan ändå ännu en gång att han är en regissör som gör det lilla extra i genrer där detta är ovanligt. Även om det inte når upp till de nivåer som hans ”Narc” och ”The Grey” gjorde så är det ändå solid underhållning där de flesta kulorna träffar målet.
”The Rip” får streamingpremiär på Netflix 16 januari 2026.
