Recension: Ballerina (2025)

Trist hämndodyssé i skuggan av John Wick

”John Wick”-franchisen kallar på förstärkning – men lär inte göra några mer än de trognaste fansen nöjda. ”Ballerina” är en hård men ofantligt platt actionrökare som kräver att du stänger av hjärnan i två timmar.

Publicerad:

”John Wick”-filmerna har växt till en otippad framgångssaga sedan premiären 2014. Den första filmen var egentligen tänkt åt en äldre stjärna, någon av samma kaliber som Clint Eastwood eller Harrison Ford. Men Keanu Reeves fick huvudrollen, och ägde så hårt att publiken ville se mer. Varje uppföljare har spelat in mer pengar än den föregående.

Nu har ”Ballerina” gått med i chatten. Fyra filmer och en tv-serie senare är det dags för en första spinoff.

Fansen kommer känna igen sig. Det hela utspelas i samma ”universum”, där mörkklädda lönnmördare verkar gömma sig bakom varje hörn. De bor alla på tjusiga hotell och är brutalt bra på att slåss.

Hjälten (eller kanske antihjälten) i denna historia heter Eve MaCarro. Hon är en ung kvinna som växt upp med mycket smärta och en växande hunger efter hämnd. Som liten tös såg hon nämligen sin far dödas. Pappa var möjligen inblandad i skumma affärer med fel typer – så mycket mer får vi inte veta, mer än att en halv armé skickades ut för att ta ut honom.

Anjelica Huston håller i trådarna på Ruska Roma, där lönnmördarutbildningen går som en dans.

Eve har gott om muskler men ingen personlighet

Den lilla flickan med hat i blicken visar sig vara en perfekt rekryt för Ruska Roma, en balettakademi som är en täckmantel för lejda mördare. Det är piruetter och pistolträning om vartannat. Mystiska Anjelica Huston håller i trådarna och musiken från ”Svansjön” må vara ett klyschigt val, men gör sig alltid bra på ett soundtrack.

Ana de Armas går stenhårt in i rollen. Höga sparkar och automatvapen i händerna klär henne väl, det vet vi sedan Bond-rollen i ”No Time to Die”. En egen actionrulle (eller en egen franchise) var ju bara en tidsfråga. I vissa scener kan man ana att en stuntperson har fått kliva in och ta de hårdaste smällarna, men de Armas klarar sig med hedern i behåll. Kubanskan är ett kraftpaket som känns som hemma i genren.

Synd bara att manusförfattarna glömde att ge henne en personlighet. Ana de Armas är en jävel på att slåss, men får inte mycket chanser till att visa upp vem Eve faktiskt är.

Karaktären är platt. Målinriktad och dödlig, javisst, men väldigt ensidig. Jag säger inte att John Wick var den mest nyanserade rollfiguren i filmhistorien. Men det fanns alltid någon charm under Keanu Reeves stela skådespel, och som publik köper man (typ) hans skills. Hur och när har den unga Eve blivit så skicklig och oövervinnerlig?

Eve MaCarro klarar sig oskadd från det mesta. Och det blir lite löjligt.

Måste allt vara så enformigt och seriöst?

Ett större problem med ”Ballerina” är att den snabbt känns repetitiv. Och därmed inte så underhållande som den kunde ha blivit. Jag saknar de mer färgstarka skurkar och de spektakulära actionscener som ”John Wick”-filmerna gjort sig kända för.

När Eve har huggit, sprängt och brutit armen av ungefär 327 anonyma goons börjar man tappa intresset. Filmens lövtunna story är verkligen bara en ursäkt för att visa upp välkoreograferade närstrider. Visst – bra stunts är ingen struntsak, snart instiftas det en helt ny Oscarskategori för just denna typ av filmer. Men om inget står på spel och huvudpersonen alltid reser sig utan en skråma, så blir jag snabbt uttråkad.

Ibland blixtrar det till av kreativitet. Finns det en skridsko, en ishacka eller färgade rökgranater nära till hands kommer de användas. I ett av filmens mer komiska inslag drämmer Eve porslinstallrikar i huvudet på en schweizisk servitris (som såklart är lönnmördare även hon). En stund senare serveras en läcker duell med två eldkastare.

Det är i såna stunder ”Ballerina” är rätt rolig att titta på och heja på. Annars tar filmen sig själv på alltför stort allvar. Omfamna over-the-top-grejen, tjejen! Eller skaffa dig åtminstone en cheesy oneliner?

Keanu Reeves är såklart med på ett hörn. Han kikar pliktskyldigt in i några minuter, i början och i slutet, beväpnad med både visdomsord och skarp ammunition. En något tillbakadragen gästroll som kanske gör inbitna fans lite besvikna. Men Wick förstår att det här inte är hans film, och klokt nog tänker han inte stjäla rampljuset.

Fler chanser kommer. Nya spinoffs väntar. Donnie Yen ska få en egen film och en animerad prequel med Keanu Reeves är på gång. ”John Wick 5” lär också vara en no-brainer. ”Ballerina 2”? Det får tiden (och biljettintäkterna) utvisa.

Och tänk att inget av det här hade hänt om de bara låtit hans hund leva…

”Ballerina” går nu på bio.

YouTube video

Läs också MovieZines recensioner av:

Läs mera