John Wick 2014
Synopsis
John Wick, en f.d. yrkesmördare, får sin hund dödad av den ryske maffiakillen Iosef Tarasov och hans gäng. John jagar de tre männen, fast besluten att döda dem. Men Tarasovs far, en förmögen och hämningslös maffiaboss, hämnas genom att skicka en lönnmördare efter honom. John träffar då sin gamla kollega Marcus för att fullfölja sitt mål.
Info
Originaltitel
John Wick
Biopremiär
31 oktober 2014
DVD-premiär
2 mars 2015
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Noble Entertainment
Åldersgräns
15 år
Längd
Keanu Reeves på hämnarstråt
Keanu Reeves gör en effektiv kallblodig lönnmördare i en småtrevlig våldssaga med bra driv. Trots problem med manus och dialog, och en del bortslösade biroller räcker det bra för den actionsvultne biobesökaren.
Skjut vem du vill. Sno vilken kärra som helst. Gör vad du vill – men nåde den som rör John Wicks hundvalp. De här visa orden får ett drygt femtiotal ryska gangstrar skäl att minnas när de får stifta bekantskap med Keanu Reeves väldigt fokuserade lönnmördare.
Storyn är rak och enkel. Wick är en före detta torped som jobbat åt de allra värsta i New Yorks undre värld. Han var den typen av mördare man anlitade för de allra värsta jobben. Men sedan han träffade kärleken bestämde han sig för att lägga den ljuddämpade pistolen på hyllan för att leva ett normalt liv. Säg den lycka som varar. När hans fru dör i sjukdom rasar Wicks värld samman. En hundvalp hon lämnar till honom blir symbolen för hopp. Och där någonstans kommer de olycksaliga gangstrarna in i bilden - ledda av Iosef (Alfie Allen från "Game of Thrones"), son till storbossen Viggo (Michael Nyqvist). De stjäl hans bil och dödar hans hund. Och därmed beslutar John Wick att avsluta sin pension och betala tillbaka med bly.
"John Wick" är regidebuten för David Leitch och Chad Stahelski, tidigare stuntmän och actionvirtuoser. Deras film är en stiliserad våldsam saga som påminner om tidiga Guy Ritchie-filmer, men med lite större budget och mindre flåshumor. I själ och hjärta är det här en klassisk b-film, och det inte menat som något negativt. Skala bort det snygga fotot och de namnkunniga skådespelarna och det hade kunnat vara en direkt till DVD-produktion med Dolph Lundgren i titelrollen.
Filmens absolut största styrka är också de stiligt iscensatta actionscenerna, allt som oftast med Reeves på mördarstråt med automatpistol och ninjamoves. Motståndarna får in någon liten lyckträff här och var men i ärlighetens namn är det en ganska ensidig historia. John Wick dödar, de andra blir dödade. Visserligen formulär 1A för ensamma hämnar-berättelser, men också ett problem. Det blir aldrig riktigt spännande. Till viss del vägs det upp av den absurt överdrivna värld som målas upp. Lönnmördarna har ett eget lyxhotell där de bor på, alla känner alla och polisen håller sig så långt borta de kan från alla shootouts.
Keanu Reeves funkar faktiskt riktigt bra som fåordig men stentuff antihjälte. Även om det knappast rör sig om något större skådespeleri utnyttjar han sin närvaro på ett effektivt sätt. En av filmens behållningar helt klart. Alfie Allen och Michael Nyqvist har lite sämre material att jobba med, den förre spelar skrämd men kaxig nobody och den senare är visserligen habil men har ett ganska otacksamt manus att jobba med. Mer märkligt är Willem Dafoe i birollen som den lätt avdankade mördaren Marcus. En karaktär som aldrig riktigt kommer till sin rätt i filmen och känns något bortslösad.
Till syvende och sist är det en snyggt berättad våldsfantasi med en lyckad Reeves i huvudrollen. Är man på rätt humör räcker det ganska långt. Men för varje lyckad scen finns det klyschiga oneliners som känns lika trötta som skådespelarna stundtals ser ut att vara. Mellanmjölksaction helt enkelt.
Storyn är rak och enkel. Wick är en före detta torped som jobbat åt de allra värsta i New Yorks undre värld. Han var den typen av mördare man anlitade för de allra värsta jobben. Men sedan han träffade kärleken bestämde han sig för att lägga den ljuddämpade pistolen på hyllan för att leva ett normalt liv. Säg den lycka som varar. När hans fru dör i sjukdom rasar Wicks värld samman. En hundvalp hon lämnar till honom blir symbolen för hopp. Och där någonstans kommer de olycksaliga gangstrarna in i bilden - ledda av Iosef (Alfie Allen från "Game of Thrones"), son till storbossen Viggo (Michael Nyqvist). De stjäl hans bil och dödar hans hund. Och därmed beslutar John Wick att avsluta sin pension och betala tillbaka med bly.
"John Wick" är regidebuten för David Leitch och Chad Stahelski, tidigare stuntmän och actionvirtuoser. Deras film är en stiliserad våldsam saga som påminner om tidiga Guy Ritchie-filmer, men med lite större budget och mindre flåshumor. I själ och hjärta är det här en klassisk b-film, och det inte menat som något negativt. Skala bort det snygga fotot och de namnkunniga skådespelarna och det hade kunnat vara en direkt till DVD-produktion med Dolph Lundgren i titelrollen.
Filmens absolut största styrka är också de stiligt iscensatta actionscenerna, allt som oftast med Reeves på mördarstråt med automatpistol och ninjamoves. Motståndarna får in någon liten lyckträff här och var men i ärlighetens namn är det en ganska ensidig historia. John Wick dödar, de andra blir dödade. Visserligen formulär 1A för ensamma hämnar-berättelser, men också ett problem. Det blir aldrig riktigt spännande. Till viss del vägs det upp av den absurt överdrivna värld som målas upp. Lönnmördarna har ett eget lyxhotell där de bor på, alla känner alla och polisen håller sig så långt borta de kan från alla shootouts.
Keanu Reeves funkar faktiskt riktigt bra som fåordig men stentuff antihjälte. Även om det knappast rör sig om något större skådespeleri utnyttjar han sin närvaro på ett effektivt sätt. En av filmens behållningar helt klart. Alfie Allen och Michael Nyqvist har lite sämre material att jobba med, den förre spelar skrämd men kaxig nobody och den senare är visserligen habil men har ett ganska otacksamt manus att jobba med. Mer märkligt är Willem Dafoe i birollen som den lätt avdankade mördaren Marcus. En karaktär som aldrig riktigt kommer till sin rätt i filmen och känns något bortslösad.
Till syvende och sist är det en snyggt berättad våldsfantasi med en lyckad Reeves i huvudrollen. Är man på rätt humör räcker det ganska långt. Men för varje lyckad scen finns det klyschiga oneliners som känns lika trötta som skådespelarna stundtals ser ut att vara. Mellanmjölksaction helt enkelt.
"John Wick" har biopremiär 31 oktober.
| 27 oktober 2014 22:30 |
Skriv din recension
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera John Wick