Vem lyckades bäst som Batman?

Jag tror att alla killar har haft en period i sitt liv när man springer runt i en mantel på gräsmattan och försöker att få sin röst så basal som möjligt med hopp om att likna den coolaste ”vigilanten” i den fiktiva staden Gotham City. Eller?

Personligen är jag uppväxt på tv-spelet Lego Batman som jag spelade med mina kompisar varje dag efter skolan, och självklart läste jag även serietidningarna om och om igen. Men de flesta av oss har filmkaraktären närmast hjärtat. Och när ”The Batman” släpps nästa år får vi se Robert Pattinson (vem hade trott det för tio år sen?) i rollen som Bruce Wayne, med Matt Reeves bakom kameran. De trailers vi fått se skruvar upp förväntningarna ytterligare och har fått pulsen omkopplad till ”Batman mode”. Just därför har jag börjat tänka på den otroligt fina historien som i min värld sträcker sig från 1989 till idag.

 

 

Genom åren har vi fått möjligheten att uppleva många olika skådespelare ta sig an den här rollen, och vissa av dem har lyckats, andra inte. Inga namn nämnda men det rimmar på Borge Slooney...

Men jag måste också nämna några viktiga personer som borde associeras med “Läderlappen”, men som kanske inte alla har koll på. Bland annat har Kevin Conroy gestaltat honom i både animerade filmer och tv-spel, inte minst i en av mina absoluta favoriter Arkham Knight - och egentligen hela Arkham-serien. Steve Blums insats i spelet “Lego Batman“ som släpptes 2008, har hög nostalgifaktor och Will Arnett från ”Arrested Development” var fantastisk i “Lego Batman“-filmen från 2017.

 

 

Men historien börjar som sagt 1989 när Tim Burton tog med sig Michael Keaton från succén ”Beetlejuice” till sitt nya projekt. Hur skulle den lilla lockiga killen kunna spela stora starka Bruce Wayne? Keaton motbevisade alla med sitt mörka, gryniga spel som Batman - i kombination med en charmig Bruce Wayne, och lite ”Michael Keaton wit”. Det blev en framgångssaga.

 

Här finns några ljuvliga oneliners, som ”You wanna get nuts? Let's get nuts!”, i en scen som utspelade sig mot Jack Nicholsons makalösa version av Jokern. Danny Elfman bjuder oss samtidigt på ett av mina favorit-soundtracks någonsin och Burton gjorde ett enastående jobb med det visuella, som han alltid gör. Mörkret från DC kommer verkligen fram till stor del tack vare Tim Burton.

 

 

Han återvände ett par år senare med uppföljaren, ”Batman Returns” där Danny deVito ger filmen en ny dimension av mörker med den sjuka, perversa, galna barnmördaren, Oswald Cobblepot, eller Pingvinen som han är mer känd som. ”I will show you my french flipper trick” är ett personligt favoritcitat från honom.

 

Överlag lyckades Michael Keaton axla det ärofyllda uppdraget, men det finns ändå saker man kan uppmärksamma. Han är 1.75 lång och vägde ungefär 70 kilo. Han såg inte ut som Batman. Utöver det köpte jag inte honom som en ”millionaire playboy” heller och det har också att göra med hans fysiska uppenbarelse. Men som sagt så jag gillar jag Keaton skarpt och jag tycker verkligen om båda de här filmerna. De blev (tyvärr) ännu bättre ju längre in på nittiotalet vi kom.

 

 

Jag vill inte skriva så mycket om varken Val Kilmer eller George Clooney, men det finns ändå några grejer att ta upp.

 

Joel Schumacher ville underhålla, och dessvärre är det underhållande fast på helt fel sätt. Idag känns de som leksaksreklamer där syftet var att sälja leksaker istället för att skapa en cinematisk upplevelse. DC universumet känns bortblåst, konflikten existerar inte. Totalt användes fem bovar, samtliga misslyckades och det är nästan tragiskt eftersom det är väldigt älskvärda karaktärer. Både Bane och Poison Ivy är så dåliga så att det nästan är pinsamt att det tilläts se ut så.

 

Val Kilmer då? Nja. Till hans försvar fick han inte så mycket att jobba med (manus framför allt) men det var alldeles för ljust och ”vaniljigt” för att vara DC och Batman. Hela "Batman Forever" är väldigt lättglömd, inte bara Kilmers insats. Ni som gillar Jim Carrey får se hans kanske sämsta roll i karriären.

 

 

George Clooney? Tillsammans med Arnold Schwarzenegger, som spelar Mr Freeze, är förmodligen två av filmhistoriens sämsta casting-val. Ingen av de fungerade ens lite grann och "Batman & Robin" är än idag en av de sämsta filmer som någonsin har gjorts. Det räcker med de tre första minuterna för att inse att vi är på väg någonstans vi verkligen inte vill vara. Jag kan bara tänka mig alla fans som var på bio -97, när de zoomar in på dräkten och de berömda bröstvårtorna uppenbarar sig; ” Everybody out! He has got nipples on the suit! Everybody out!”. Med det sagt är det en film som är fantastiskt rolig att kolla på med sina vänner med lite dricka och annat gott, men tyvärr är det ingen komplimang mot filmen eller till någon som var en del av den produktionen.

Men - hade vi någonsin fått se Christopher Nolans lysande trilogi om Schumachers haverier hade varit framgångsrika? Jag tror inte det i varje fall. Jag kommer inte att kunna skriva något revolutionerande som ingen har sagt tidigare om dessa mästerverk, för det är precis vad de är.

 

 

”The Dark Knight” är peaken och det är den som får mest uppmärksamhet, också givetvis på grund av Heath Ledgers oförglömliga Oscars-insats, men här finns många fler guldkorn.

 

Nolan tog, precis som Burton, med sig en skådespelare han hade arbetat med tidigare, Christian Bale från ”The Prestige”. Bale byggde upp en enorm fysik för den här rollen. Faktum är att han blev så stor så att Nolan sade till Bale att han var alldeles för ”biffig” vid en tidpunkt, så han fick helt enkelt gå ner i vikt tills Nolan blev nöjd. Christian Bale är för mig precis den Batman som jag vill se. Brutal, stor och stark men behåller ändå sin etiska kod med att inte döda. Vi får se våld och brutalitet, fast samtidigt vackra actionscener som vi får se i framför allt ”Batman Begins” med Ra's al Ghul och ”League of Shadows”.

”The Dark Knight Rises” är en magnifik avslutning på trilogin. Hans Zimmers bästa stycke i den här trilogin, i varje fall enligt mig, är ifrån den scenen när han flyr fängelset. Den ger mig gåshud varje gång. Bale visar också charmen som Bruce Wayne har, till exempel i ”The Dark Knight” när han svarar på Harvey Dents fråga om huruvida de kan slå ihop två bord på restaurangen, varpå Bruce Wayne svarar; ”Oh they should. I own the place”.

Summa summarum är helt enkelt att Christian Bale är Batman för mig, och jag är ganska säker på att jag inte sitter ensam i den båten.

 

 

Men vi har ytterligare en Batman att diskutera. Ben Affleck. Det vi fick se i ”Batman vs Superman” var strålande. Scenen i varuhuset med Superman kan jag titta på om och om igen och faktum är att det bästa med den filmen faktiskt är alla scener och delar där Batman finns med. Zack Snyder ville visa en brutalare och mörkare version av honom, vi får till och med se Batman mörda flera gånger om, vilket vi inte är vana vid att se. Personligen tyckte jag om det, Snyder är också fantastisk på att filma action så det blev perfekt i min värld i varje fall.

 

Sedan kan vi prata om ”Justice League”-historien i flera timmar, men för att göra en väldigt lång historia kort så var ”Justice League” (2017) en av de sämsta filmerna det året och den absolut sämsta serietidningsfilmen sen "Fantastic Four" (2015). Batman kändes som en gubbe med ryggproblem, och var den sämsta ledaren Justice League kunde ha i kampen mot Steppenwolf och Darkseid.

 

I Zack Snyders version som vi fick nu i våras var det (som vi hoppades på) en helt annan film. En fyra timmar lång episk ”saga” som såg så snygg ut som bara Zack Snyder kan få film att se ut. Vi fick se honom som den ledaren och mentorn, till framför allt The Flash, men egentligen till hela Justice League, som han ska vara.

 

Affleck överraskade väldigt många med hans fysik och med actionscenerna som han spelade tillsammans med Henry Cavill och Jason Momoa. Han lyckades också att förmedla ett mörker som jag och många andra också förväntade sig att han skulle göra. Men det är klart att Ben Affleck hade hoppats på mer, på större framgång och så klart även den solo filmen som han själv skulle skriva men som aldrig blev av.

 

Christian Bale är för mig den som lyckades bäst med både Bruce Wayne och Batman-elementet, men jag håller också Michael Keaton väldigt högt. Ben Affleck överraskade mig väldigt mycket, i positiv bemärkelse. Samtliga tre förtjänar att nämnas med en god smak i munnen.

 

Om jag utöver dem ska ta med de jag nämnde tidigare så har jag nog Kevin Conroy som ”tvåa” på min inofficiella lista. Om man är intresserad av tv-spel och har missat de spelen så rekommenderar jag dem varmt. Det är en stor upplevelse i sig, speciellt om du är ett fan av den ”världen”.

 

 

Ja du, Robert Pattinson. Det är en speciell skara skådespelare som du kommer att dela den här delen av filmhistorien med. Och var ska du placera dig någonstans i det ledet? Det får vi se, jag har väldigt höga förväntningar! Samtidigt som vi blickar fram mot nästa år så känns det underbart blicka tillbaka också, på storartade filmer, starka gestaltningar av karaktären vi älskar, samt underhållande filmer som kanske inte är, på en teknisk nivå, speciellt bra. Vi har vår Bale och vår Kilmer och alla andra också. En sak har de gemensamt - de ÄR Batman. Det tycker jag är väldigt fint. Välkommen till familjen, Robert.