Vi återbesöker superflopparna

4 Augusti 2014 | 19:00

Superhjältefilmerna som förtjänar en andra chans

Med stort ansvar följer stora floppar. MovieZine återbesöker några av superhjältekalkonerna och ställer den viktiga frågan: vilka bör få en ny chans?

Vi lever i den gyllene åldern av serietidningsfilmer. "The Avengers" är en av de mest inkomstbringande filmer någonsin och "The Dark Knight" nämns i samma meningar som "Citizen Kane" och "Gudfadern". Men för att göra en lyckad omelett måste några ägg offras, vi ska titta närmare på de rötäggen. Dessa superhjältefilmer som missade målet och föll platt i brist på allt man kan kalla kreativitet, är de värda att plocka upp igen och ge ett till försök? To the Batcave! Låt oss kolla i mikroskopet.

Catwoman (2004)



Filmen som inte fick Halle Berry att landa på sina fötter igen. En film som fick biopubliken skrika av skräck och önska att de egentligen såg på "Cat People".

Vad problemet var:
Bortsett från allt? Det var en av de första stora kvinnocentrerade superhjältefilmer som av någon anledning inriktade sig på ett ondskefullt kosmetikabolag. För tjejer gillar bara smink va?

Trogen till serietidningen?
I helvete heller! Här heter Catwoman Patience Phillips istället för Selina Kyle och jobbar som grafisk designer. Hon har ännu en gång (först i "Batman Returns") ”superkrafter”, något Selina Kyle inte har. Poängen är att Selina är en mänsklig juveltjuv och gråzonen mellan ont och gott.

Värt att göra om?
Faktiskt. Om man gör Selina Kyle från seriesidorna kan man få en riktigt intressant och kluven karaktär med en traumatisk bakgrund. En stark karaktär med en no bullshit-attityd som har sin egna moraliska kompass. "The Dark Knight Rises" fångade henne faktiskt väldigt väl.

Daredevil (2003)



Batfleck var mannen utan rädsla som fick Marvel att skaka. Filmen gav Daredevil ett dåligt rykte som ännu finns idag och gav folk mardrömsvettningar som tog dem tillbaka till "Batman & Robin".

Vad problemet var:
Dålig regi som mer fokuserade på Affleck stå ensam i sitt hem, svingandes sin Billy Club. Hur tragiskt ser inte det ut att vara? Och sen den nu ökända lekparkscenen med Jennifer Garner, om den inte får dig kaskadspy mer än den där thai-kycklingen du var osäker på, vet jag inte vad.

Trogen till serietidningen?
Mer eller mindre. Filmen fångar många komponenter rätt. Matt Murdock, jurist om dagen och superhjälte i Hell’s Kitchen om natten. Superhörsel, lukt och känsla. Värsta fiender är Kingpin och Bullseye som även dödar Electra. Det mesta stämmer faktiskt. Men inramningen, kostymerna och manuset är löjligare än en serie någonsin kunde vara.

Värt att göra om?
Hell yes! Daredevil är en av Marvels bästa karaktärer och är en av de få superhjältar som lockat de bästa författarna och illustratörerna, han är som byggd för ett visuellt medium (no pun intended). Får hoppas att Marvels Netflix-serie får oss att ännu en gång tro på vår Guardian Devil.

Fantastic Four (2005 & 2007)



Marvels första superhjältegäng får sin tid i solljuset. Jessica Alba som Sue Storm med blåa linser, Michael Chiklis i en hemgjord The Thing-kostym och Capten America som Human Torch. Vad kan gå fel? OS-invigningen i Ryssland-proportioner.

Vad problemet var:
Gjord av folk som inte förstår sig på materialet och tror ännu en gång att göra en superhjältefilm ”down with the kids”, slapstickig, sexistisk och camp var en bra idé. Så många gånger de visade Sue Storm bli synlig igen då hon är naken, är helt otroligt. Det skämtet fick de aldrig nog av.

Trogen till serietidningen?
Grundstoryn och deras krafter är korrekta, men på alla löjliga sett de används på passade säkert i upplagorna på 60-talet. Den moderna iterationen är betydligt mörkare och djupare. Filmen fick även Marvels kanske tyngsta, häftigaste och farligaste skurk Dr. Doom att inte verka läskigare än uppretad mops.

Värt att göra om?
Tyvärr inte. Fantastic 4 skapades som ett svar på DC Comics Justice League, men sedan dess har Marvel haft X-Men och Avengers. Vem kan bli exalterad över ett gäng som inte är så fantastiskt längre?

Fantomen (1996)



Det gamla ordspråket från djungeln säger: ”Att vakna i mörkret och se Fantomen – en fasa för onda män.” I denna films fall gäller det alla människor.

Vad problemet var:
Fantomen var klarlila och kämpade mot pirater med laser. Djungelspråket säger: ”Fantomens röst isar i blodet.” Särskilt när det är Billy Zane som öppnar munnen.

Trogen till serietidningen?
Jag minns ingenting om att Fantomens ring kan skjuta laser.

Värt att göra om?
Bra fråga. Jag tycker det är ascoolt med en karaktär som har sin superhjälteidentitet gå i arv i hundratals år, från son till son. Men det kanske är bäst att följa djungelns ordspråk: ”Sikta aldrig på Fantomen”.

Ghost Rider (2007 & 2011)



Marvels stuntförare som blir en vandrande demon på motorcykel satte skräck i biopubliken på helt fel sätt.

Vad problemet var:
Regissören till "Daredevil" och Nicholas Cage.

Trogen till serietidningen?
Jajamensan och det gör nog inte saken bättre. Ghost Rider är en relik från 90-talets punk och metalreferenser i serietidningsvärlden. Svårt att göra relevant idag.

Värt att göra om?
Hell no!

Green Lantern (2011)



DC Comics storsatsade på deras nästa hjälte efter Batman och Superman, varför inte Wonder Woman? För att de tyckte att en snubbe med en grön lykta skulle vara mer kommersiell. 

Vad problemet var:
Var på tok för intern för biopubliken och för Hollywood-glansig för nördarna. Och vem var egentligen på väg att förälska sig i karaktärer som Tomar-Re, Kilowog, Abin Sur och Sinestro? Och tycker någon verkligen om Ryan Reynolds?

Trogen till serietidningen?
Väldigt trogen, som plockad från sidorna. Men det är också problemet. Det är ett gigantiskt universum med massa karaktärer och mytologier, du kan inte hoppa rakt in i det som filmen gjorde. Mjukstarta publiken är ett måste.

Värt att göra om?
Om man skalar ner allt och gör filmen mer tillänglig för den ovetande biopubliken. Precis som man gjorde i serien på 70-talet då Dennis O’Neil och Neal Adams parade ihop Hal Jordan med Green Arrow. Eller hur allihop, håller ni inte med?

Spawn (1997)



Spawn var ”the it thing” i början på 90-talet. Todd McFarlanes tragiska antihjälte dominerade seriehyllorna och nördarna. Så en filmatisering var given, kosta vad det kosta vill. Inte så mycket helt enkelt.

Vad problemet var:
En otroligt billig produktion i gryningen av CGI, så länge det var gjort i dator var det coolt. Var det snyggt? Kolla Spawns mantel, fuck!

Trogen till serietidningen?
Absolut, men det gör den inte till en bra film.

Värt att göra om?
Den har gjorts animerad och verkar vara uppskattad så, kanske ska stanna där.

Steel (1997)



Basketspelaren Shaquille O’Neal ville leka superhjälte och fick möjligheten med en karaktär som även fick nördar att säga; Uh?

Vad problemet var:
Billigare produktioner får man leta efter (Spawn). Och Shaquille O’Neal är lika karismatisk som en frihetsberövad cirkuskamel.

Trogen till serietidningen?
Nej nej nej nej nej nej nej.

Värt att göra om?
Nej nej nej nej nej nej nej.

Vilka serietidningsfilmer tycker du är värda en andra chans? Kommentera nedan.