Citizen Kane (1941)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Enligt många en kandidat till världens genom tiderna bästa film. Orson Welles tidlösa berättelse är inte bara ett stycke nyskapande filmhistoria utan också storslagen underhållning och en hård uppgörelse med den amerikanska drömmen genom en episk skildring av en inflytelserik mediapamps uppgång och fall. Welles lägger pussel med mysteriet kring den döende Kanes sista ord, där varje bit bildar en intrikat väv av makt, korruption, fåfänga och mänsklig tragedi som håller spänningen uppe till det bittra slutet, då den sista och avgörande pusselbiten läggs på plats.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: CITIZEN KANE

Lysande teknik räddar inte rappakaljan
Möte mellan ett fototekniskt mästerverk och ett magplask till historia föder en film som inte engagerar men dock intresserar rent visuellt. Det hela blir ändå inte en minnesvärd bekantskap då det intressanta hamnar in skymundan av det andra.

Mediemagnaten Charles Foster Kane dör och en journalist börjar nysta i hans liv för att ta reda på vad hans, på dödsbädden, uttalade ord betyder. I tillbakablickarna som följer får vi se ett helt liv spelas upp, både dess uppgång och fall.

Det finns få listor över filmiska mästerverk på vilka "Citizen Kane" inte är med. Många, framförallt andra filmskapare och kritiker säger sig vara imponerade av och hysa enorm beundran för "världens bästa film", som också kammade hem ett flertal Oscars när det begav sig. Med detta som bakgrund är det svårt att inte ha förväntningar när man väl ser filmen. Den bakgrunden får mig också att efteråt fundera på om jag någonsin svurit i kyrkan. Nej det har jag inte. Inte än...

"Citizen Kane" är en visuellt häftig film på många sätt och den är fantastiskt bra fotad hela vägen. Gregg Toland som stod bakom kameran var en konstnär och också mannen som kom att stå bakom flera av de nya stilgreppen inom filmfotografi såsom till exempel djupfokus som i den här filmen kan sägas gjorde debut. Några andra av hans grepp, bland annat det riktade ljuset och de skarpa skuggorna som kastades, känns nästan teatrala på sina håll och jag som gammal räv på området blir flera gånger förtjust i de vackra bilderna som skapas framför mig när Toland trollar med kameran och ljussättningen.

Tyvärr känns det som att även Toland (och kanske framförallt regissören Welles) är rätt förtjust själv och därför ibland överdoserar en aning. Less is more är inte hans ledord direkt, utan här eldas det på med grodperspektiv, skuggspel och inzoomningar genom fönster och annat, vilket varvas med just favoriten djupfokus. Även om detta inte är ett jättestort problem, och framförallt inte filmens största, så dämpar tyvärr överdosen upplevelsen av vad som faktiskt är bra.

De allvarliga problemen blir påtagliga när fotot väl ska samarbeta med resten. För det gör det inte. Inte alls.
Fast snarare är det nog resten som inte samarbetar och det är också resten eller låt oss kalla det historien, som är filmens riktigt stora dilemma.

Jag tycker om tillbakablickar och sådana finns det mer än gott om här, men det är just i dessa som allting faller då det som vi får blicka tillbaka på är fullständigt intetsägande och rentav tråkigt. Jag kan inte någonstans bringa att bry mig om det som berättas av personerna som stod Kane nära, än mindre vad hans sista ord kan tänkas ha för innebörd. Det finns inget spännande i jakten på dess betydelse eller människorna vi får möta. Individer som för övrigt är lika platta och innehållslösa som hans ord, varför hela resan bakåt mest blir bara plottrig, trist och fullständigt oinspirerande.

"Citizen Kane" är en väldigt överskattad film.

Orson Welles som både stod för regi och spel av huvudkaraktär gör på båda håll ett okej jobb, men manuset borde ha genomgått diverse korrekturvändor till, alternativt skrivits om helt innan kameran sattes att rulla. En dålig berättelse räddas inte av snygg teknik och häftiga vinkellösningar, vilka också i slutändan alldeles för ofta mest känns som överambitiösa och omotiverade.

Filmen bör dock ses om så bara för det fina arbetet med kameran och den effektiva sminkningens skull.
Men även för att den är ett bra exempel på hur man inte bör göra - eller skriva, film.

Där kom den då. Mitt perkele.

Senaste kommentarer
Anton S
Bland det mest överskattade jag någonsin har sett. Visst, rent visuellt och tekniskt är den nästintill storslagen. Däremot så är handlingen väldigt tunn, och den är även ohyggligt seg. Jag har sett filmen tre gånger, i hopp om att tycka bättre om den, men nej. Filmen är inte värd mer än en tvåa. En svag tvåa.
Dean
Hur kan man tycka illa om den här filmen? Den var ju mästerligt gjord och absolut inte överskattad år något håll, för den håller fortfarande trots sin ålder till skillnad från andra filmer från det årtiondet. 
instämmer inte alls med recensionen här på moviezine, för detta är ett förträffligt exempel på hur man "bör göra - eller skriva, film".

“I don't think any word can explain a man's life"
Therminator890
Den här filmen äger, en klassiker.
Visa fler (70)

Veckans populära filmer

Visa fler