Stellan Skarsgård besökte nyligen The Criterion Collections berömda ”Criterion Closet”, ett rum med över 1 700 filmklassiker där kändisar får plocka sina favoriter.
Först greppade Skarsgård Akira Kurosawas ”De sju samurajerna” från 1954 – den första Kurosawa-film han själv såg, och en film han sedan visat för samtliga sina åtta barn.
– Om de vill se ordentligt gjort våld, då ser de den, konstaterar han.
John Cassavetes samlingbox hamnade också i högen. Skarsgård kallar den för inget mindre än ”den moderna filmens födelse”.
Federico Fellinis ”La Strada – Landsvägen” representerar mästarregissören innan han ”började flyta ut överallt”.
Mike Leighs ”Naken” lyfte han fram tack vare skådespelerskan Katrin Cartlidge, som även spelade mot Skarsgård i Lars von Triers ”Breaking the Waves”.
– Hon dog tyvärr alldeles för ung. Men hon var fantastisk i den filmen.
Charlie Chaplins ”Stadens ljus” från 1931 rör honom fortfarande till tårar.
– Jag älskar melodrama, men jag hatar sentimentalitet. Jag gråter aldrig. Oftast kräks jag av sentimentala filmer, förklarar han. Men slutscenen i just den här filmen knäcker honom varje gång.
Den franska filmen ”Paradisets barn” från 1945 avslutar listan. Skarsgård lyfter fram en scen där Jean-Louis Barraults vita smink spricker när han, mitt under en föreställning, upptäcker att hans älskade har en affär.
– Det handlar alltid om att visa sprickan och vad som händer bakom sminket, sammanfattar Skarsgård sin syn på skådespelarkonsten.
Stellan Skarsgårds 6 Criterion-val:
- ”Paradisets barn” (Marcel Carné, 1945)
- ”De sju samurajerna” (Akira Kurosawa, 1954)
- ”John Cassavetes: Five Films” (samlingbox)
- ”La Strada – Landsvägen” (Federico Fellini, 1954)
- ”Naken” (Mike Leigh, 1993)
- ”Stadens ljus” (Charles Chaplin, 1931)
Läs också: ”Sentimental Value” tog storslam på europisk filmgala – Stellans drama är årets europiska film
Läs också: Stellan Skarsgård om ”Sentimental Value”: ”Kan inte alltid göra så här bra film”