Robert Gustafsson är bioaktuell med en av karriärens allra bästa roller. I ”Grannfejden” spelar han den egensinniga Harry Flodman – betraktad av omgivningen som ”byfåne” och ”idiot” – som hamnar i konflikt med en före detta statsminister om ett utedass i en liten värmländsk ort.
”Grannfejden” är en ny dramakomedi av Ulf Malmros (”Den bästa sommaren”, ”Smala Sussie”) där Gustafsson spelar mot skådespelare som Kjell Bergqvist, Tuva Novotny och Ida Hallquist.
Den är rolig men framför allt är det en varm och känslosam berättelse. Till stor del tack vare Robert Gustafssons klockrena prestation. Harry Flodman är unik, men han bär likheter med karaktärer som skådespelaren tidigare har gestaltat genom sin långa karriär.
Han är själv den första att lyfta fram mönstret när jag sätter mig ner med honom för ett samtal inför premiären.
– Jag har alltid känt en dragning till de här karaktärerna som är lite eljest, säger skådespelaren. De svaga och utsatta eller de som sticker ut lite, oavsett vad det är.
– Om det så är någon som partajar med en iller, eller om det är någon som gillar dansband som i ”Torsk på Tallinn”. Och det har nog mycket med min bror att göra.
”Är du dum i huvudet?”
Gustafssons bror skulle ha fått ”en massa diagnoser” om han levde idag, menar Gustafsson. Minnena gjorde rollen extra personlig – och hjälpte honom att förstå karaktären.
– Jag hade tillgång till min egen brors facit och hans uppväxt. Jag har ju tittat på min bror som jag ser på Flodman nu, jag har tittat i min brors ögon och sett den här osäkerheten. Där hade jag en genväg.
– Jag minns att vi hade någon stor byggkniv som vi hade stulit från en byggarbetsplats och fällde träd med, berättar han. ”Vad gjorde du av kniven?” ”Jag slängde den bara i gräset.” Så är problemet borta, sa han. Jag förstår att han kände så. ”Är du dum i huvudet? Den kommer ju hittas!”
En liknande scen återfinner vi i ”Grannfejden”.
– Den situationen är ju direkt överförbar på det här. ”Vad gjorde du av skroten?” ”Ja, jag slängde det i sjön.” Alltså är problemet borta. Nej, men det är inte bra. Jag känner igen mig väldigt mycket.
Vad Sverige är bra på
– Jag älskar ju de där människorna för jag tycker att de är så viktiga, säger Robert Gustafsson. Inte bara för mig utan för samhället i övrigt.
Han tar upp tv-programmet ”Välkommen till Köping” – som följer livet hos ett gäng funktionsvarierade på ett gruppboende – som ett positivt exempel.
– Jag blir såhär: Åh gud vad jag vill hänga med dem. Och de blir idoler plötsligt för att de är med i tv. Och de får fanmail och det händer så fort liksom.
Inkluderingen av många olika sorters människor är något vi är bra på i Sverige, enligt Robert Gustafsson.
– Om man har en affisch där det står ”Sveriges folk” så är det några med invandrarbakgrund och så är det några klassiska svenskar. Och så är det det och det och en är tjock och en är smal och en är liten och en är stor. Och så någon i rullstol. Alltså om inte de är med där och ingår så är det ju ingen bild av paletten.
”Bubblan som heter Harry Flodman”
Precis som så många av Ulf Malmros filmer utspelar sig ”Grannfejden” i Värmland. Gustafsson har spelat värmlänningar förut, men det var viktigt att Flodman skulle bli något annat.
– Jag får inte nu låta som Roland Järverup. Så jag sa till Ulf att du får skrika till om det, och varna mig liksom. Och jag sa att om det blir för mycket eller för lite, gör bara neråt med handen. Ta ner eller upp, så vet jag. Så regin var väldigt teckenspråksartad kan man säga.
Medan karaktären talade till skådespelaren redan i manuset var det när han fick ta på sig kläderna som det verkligen klickade.
– När vi provade kläderna kände jag mig väldigt bekväm på en gång, minns Gustafsson. Kände igen känslan i kläderna liksom. Så att så länge jag har på mig de här nu så kommer jag nog vara i den här bubblan som heter Harry Flodman.
”Det där glada, oskyldiga och ändå lite rädda”
Robert Gustafsson berättar hur han vanligtvis vill titta på tagningarna under inspelningen och bedöma sin egen prestation, men att han valde bort det under ”Grannfejden” för att istället lita helt på Ulf Malmros. Allt för att inte tappa Harry Flodmans blick – den som han kände igen från sin egen bror.
– Den där blicken där, de där ögonen. Jag måste vara i den. Det där glada, oskyldiga och ändå lite rädda. Jag måste få kunna vara där även mellan tagningarna i och med att det går så jävla fort. Vi gjorde ju filmen på otroligt kort tid.
– Sitta och fika och vänta, det var inte mycket av den varan. Så nej, då måste jag vara där från morgonen till att vi åker hem.
Jag avslutar vårt samtal med att fråga vilka av alla karriärens karaktärer som är Robert Gustafssons egna favoriter. Han nämner Roland Järverup i ”Torsk på Tallinn” och Christer Landin i ”Fyra Nyanser av brunt”.
– Sen undrar jag om inte Harry Flodman åker in på listan ändå, tillägger han med ett leende.
”Grannfejden” går upp på svenska biografer på fredag den 20 februari. Se en trailer nedan:
Läs också: ”Grannfejden” har Kjell Bergqvist och Robert Gustafsson i högform
Läs också: Robert Gustafssons nya storfilm sågas av recensenter: ”Skratten är få”