Det började med läsdagböckerna man fick i mellanstadiet. Röda små tingestar med plats på varje sida för att logga författare, titlar, datum samt skriva en kort recension. Jag fyllde min bok snabbare än någon annan i klassen eftersom jag, istället för att skriva in böcker jag läst, skrev in alla filmer jag sett.
Till skillnad från dagens digitala variant Letterboxd var boken något jag fyllde i för min egna nyttas skull, utan uppsåt att skryta om vilka obskyra filmer jag lidit mig igenom eller för att proklamera min till synes goda filmsmak för mina få trogna följare. Allt det har förändrats.
Letterboxd är, för den som levt under en sten, en social katalogiseringsplattform som lanserades 2013, då som ett Goodreads för film. Hemsidan rusade iväg under pandemin och idag finns det över 26 miljoner konton. Att som cineast snubbla över Letterboxd är som att finna evig förlåtelse för en kristen. Jag upplever dock att forumet som jag upplevt som engagerande, positivt och inkluderande också har en potentiellt katastrofal avigsida.
Cristiano Ronaldo har överlägset flest följare på Instagram, Elon Musk flest på X och filmens konung Martin Scorsese är regerande mästare på Letterboxd. Det är ett filmcommunity som är lätt att fastna för och riskerar att snabbt bli beroendeframkallande.
Hälften av Letterboxd aktiva användare är under 35 år och häften av dessa är mellan 18 och 24. Visst kanske Letterboxd väcker intresset för äldre filmer hos unga, men vad tjänar det till när majoriteten av de filmerna ändå är omöjliga att hitta?
Det leder förstås till en annan utveckling som tagit fart de senaste åren nämligen den om fysisk media. Letterboxd har inte börjat sälja DVD-filmer men har sedan en tid tillbaka lanserat en on-demand-tjänst där det går att hyra kurerad film direkt på hemsidan. Jag vill dock ändå mena att majoriteten av den film jag vill se inte är tillgänglig någonstans vilket resulterar i att de flesta filmerna hamnar i min watchlist utan att någonsin bli sedda.
Jag tror att Letterboxd syfte att väcka filmintresse hos en yngre publik kanske i själva verket gör det motsatta när det istället blir en tvångsmässig process av att se film enbart med syftet att logga den. Det är självklart en otroligt spännande och praktisk plats för lättsamma filmälskare som utan att bli maniska kan se film och på ett hälsosamt sätt sedan logga vad man sett utan att det tar upp mer av ens vakna tid.
Utvecklats till en smärre mani
För mig blir det tyvärr ett maniskt sätt att spara på små digitala filmaffischer, filmer man kanske egentligen inte ens är intresserad av att se klart blir livsavgörande. Ett tecken i tiden på just att visa upp sig från sin bästa sida. Helt enkelt en kurerad lycka för cineaster, en företeelse som kanske är mer vanlig på Instagram annars men som är tydlig för mig som flitig Letterboxd-head. Ett bevis på att jag visst har sett film som är nämnvärd och att jag inte bara ödslar min vakna tid.
Jag upplever många Letterboxd-användare som performativa, jag är inte exkluderad från den gruppen vill jag understryka, men att se och recensera film blir något poserande och väldigt medvetet. Det finns till exempel en trend på TikTok där man presenterar sina four favorites och hoppas på att bli roastad för dessa.
När allt ska publiceras och loggas inklusive resor, löprundor, kalorier och selfies måste också mina försök att se smal film få ett kvitto. Förr kanske man samlade på biobiljetter för att minnas men i en tid när allt är flyktigt och digitalt behövs en plats där jag kan se svart på vitt vad jag ägnat mig åt och visa upp det för andra.
Jag ser förgäves att läsdagböckerna är slut i lager och känner den bekanta abstinensen. Jag måste logga ”Pyscho III” omedelbart. Jag tror att Letterboxd borde användas med omsorg och att det kanske är dags för mig att ta en paus. Bara se en film och nöja mig med det. Efter att jag loggat ”Pyscho III” förstås.
Läs också: KRÖNIKA: Är AI slutet för filmen som vi känner den – eller början på en ny era?
Läs också: KRÖNIKA: Jag litar inte längre på 4K-ikonen i hörnet
Läs också: KRÖNIKA: Jag saknar tiden då en filmpremiär fick hela världen att stanna upp