Spel

Skribent

Anders Eklöf

30 oktober 2020 | 12:00

Recension: Hacka ett detaljrikt London i "Watch Dogs: Legion"

"Watch Dogs: Legion" är på många sätt ännu ett Ubisoft-spel i en öppen värld, med allt vad det innebär. Dock en häftig skildring av ett dystopiskt London.
Spelstudion Ubisoft har länge gjort sig kända för sina spel som "Assassin's Creed" och "Far Cry" med stora öppna kartor, fullproppade med markörer och sidosysslor att beta av under upp till hundratals timmar.
 
"Watch Dogs: Legion" är det tredje spelet i serien och är på många sätt ett i mängden av deras stora titlar, fast i en annorlunda miljö. Den här gången kretsar det kring en framtidsdystopisk skildring av ett London efter brexit där drönare i varje gathörn, självkörande bilar och korrupta poliser är vardagsmat. 
 
3da897c4346626c86b47987ae5b77abf wdl screen zeroday 20intro 061020 6pmcest
 

"God Save the Queen"

 
När "Watch Dogs: Legion" börjar är den brittiska huvudstaden redan i tumult efter att det blivit ett våldsamt och kaotiskt övervakningssamhälle, där staten anlitat en fascistisk polisorganisation för att hålla koll på invånarna. I spelet följer du hackergruppen DedSec, som försöker göra något åt situationen. I inledningen blir gruppen felaktigt beskyllda för en serie terroristattentat runt om i staden och lämnas i spillror. 
 
Du tar dig an rollen som en av flera valbara slumpgenererade karaktär med olika bakgrunder och förmågor, som måste försöka bygga upp gruppen igen och stoppa konspirationen som ligger bakom dådet. Berättelsen i sig är egentligen inget som får mig att hoppa av spänning i tv-soffan, mycket på grund av det mediokra manuset och de ganska stela karaktärerna och ansiktsanimationerna. 
 
Istället är det den träffsäkra och samtidigt unika tolkningen av London som briljerar allra mest, med alla de stora turistattraktionerna och brittiska subkulturerna snyggt representerade i spelet. När jag kör förbi Buckingham Palace känner jag faktiskt igen mig från mitt besök där för några år sedan, även om bristen på verklighetens turister är påtaglig. Kanske för att staten inte släpper in några i den här framtiden? 
 
3da897c4346626c86b47987ae5b77abf wdl screen socialcrisis e3 190610 2 1560170656.15pmpst 20 1
 

Spela som "vem som helst" 

 
Det unika med spelet är att du kan rekrytera nästan vilken karaktär som helst du ser på gatorna, som alla har tillgång till olika förmågor, vapen och egenskaper. Med din futuristiska mobiltelefon kan du skanna personer du ser i omgivningen, för att sedan be dem gå med i DedSec. När de väl är rekryterade kan du närsomhelst byta till någon i ditt lag, för att tackla olika situationer på bästa sätt. Konceptet är riktigt kul och skapar tydliga och många gånger intressanta sidouppdrag. Att du får välja mellan ett karaktärsgalleri du själv har "skapat" gör även mycket för variationen. 
 
Dock märks det ganska tydligt att de har klippt och klistrat en hel del när det gäller designen på karaktärerna. Det är sällan de verkligen sticker ut i varken utseende eller egenskaper, vilket gör att just mina karaktärer sällan känns särskilt unika. Under en och samma illegala boxningsturnering mötte jag till exempel två dubbelgångare till en av mina karaktär, vilket bröt illusionen av att kunna spela som "vem som helst" rätt skarpt. Karaktären jag valde i början var till och med så pass pinsam att jag kvickt valde att starta om med en annan. 
 
3da897c4346626c86b47987ae5b77abf wdl screen bareknuckle 120720 945pm cest 20 1
 

Bra på mycket, mästare på inget

 
De timmarna jag spenderat i "Watch Dogs" dystopiska London har visserligen varit underhållande på många sätt, men i slutändan inser jag att inga aspekter i speldesignen egentligen är riktigt bra. Att köra bil känns varken lika bra som i bilspelen eller "Grand Theft Auto", skjutandet saknar tyngd, världen är sällan lika spännande att utforska som i till exempel "Ghost of Tsushima" eller "Horizon: Zero Dawn" och uppdragen engagerar aldrig särskilt mycket i längden. 
 
Istället är det just systemet med mängder av spelbara karaktärer och möjligheten att manipulera drönare, dörrar och annan elektrisk utrustning med ett knapptryck som gör att spelet når snäppet högre. När jag infiltrerar en polisstation genom att neutralisera deras larmade dörrar med hjälp av en radiostyrd spindelrobot, för att sedan distrahera vakterna med en drönare, är det svårt att inte känna sig mäktig. I längden kan jag dock tänka mig att det blir repetitivt, då situationerna sällan är speciellt exalterande eller varierade. 
 
3da897c4346626c86b47987ae5b77abf wdl screen action e3 190610 2pm pst 1560170641 20 1
 

I skorna på en brittisk hacker

 
"Watch Dogs: Legion" är inget revolutionerande spel, premissen till trots. Den halvdana grafiken, de stundtals tjatiga uppdragen och känslan av att utvecklarna nöjde sig med "ganska bra" istället för att göra något större, gör att det verkligen inte är något spel jag kommer komma ihåg som ett av generationens bästa. Däremot är det ett underhållande äventyr för stunden, sprängfyllt med innehåll för den som gillar öppna världar. 
 
Efter lanseringen kommer även ett onlineläge släppas, som dessvärre inte har varit möjligt att testa. Kanske kan möjligheten att spela med andra ge spelet en extra knuff, men i dagsläget är det svårt att säga. Redan idag är spelet proppat med mikrotransaktioner för den som vill spöka ut sina karaktärer med extravaganta utstyrslar, vilket ger en lätt avsmak i munnen. 
 
 
Abstract abstract art 3d   31141940 2560 1600
 
"Watch Dogs: Legion"
Genre: Action
Utvecklare: Ubisoft Toronto
Utgivare: Ubisoft
Format: Playstation 4, Xbox One, PC, Google Stadia, Xbox Series X och Playstation 5
Släpps: 29 oktober
Pris: 599 kr
| 30 oktober 2020 12:00 |