Recension: Färgsprakande knogmackor med förvånande fräsch samling i ”Capcom Fighting Collection 2”

Var du med på 90-talet? Det gör inget, välkommen är du. Var du faktiskt med? Well, till bords har vi en fantastisk samling med åtta fightingspel, nästan överväldigande. Är det intressant? Klart du vill ha ett utsökt liv!

MovieZine

Publicerad: 14.5.2025 17:00

"Capcom Fighting Collection 2"

Mest läst nu

Välkommen till en annan, svunnen, era av slagsmålsspel. Du kanske tagit dig en vals i nävarnas dansbana förut med ”Tekken”- eller ”Mortal Kombat”-serierna? Du kanske är luttrad slagsmålskämpe själv och har ingående kunskap om vilken frame data styr valet av karaktär och attacker som kan föra dig strategiskt närmare regelbunden segeryra, från senaste årens anime-fighters som ”Guilty Gear” eller ”Granblu Versus”?

Färgsprakande fisticuffs med förvånande fräsch samling i “Capcom Fighting Collection 2

Du kanske är nybörjare och inte sedan 90-talet rört bataljer där en tecknad människa elegant skickar gnistor ur händerna och färgglada sparkar får dem att liksom lyfta över marken för att nå sitt mål? Oavsett bakgrund, det är inte osannolikt att du kan känna dig som hemma i Capcoms egna version på en halvt laglig och rökig flipperhall, i ”Capcom Fighting Collection 2”.

”Capcom Fighting Collection 2” inkluderar hela 8 stycken varierade fightingspel – fyra i klassisk 2D med spritebaserade fighters och ytterligare fyra stycken i 3D-förpackning med huvudsakligen polygoner som byggstenar, somliga återutgivna här för första gången sedan release omkring millennieskiftet. Det de alla har gemensamt är att din valda spelare hemskt gärna vill besegra din mänskliga eller datorvalda motståndare i stiliga dansanta fighter (i ”Power Stone 2” kan ni vara 4 som slåss om äran).

Allsång på Skansen – hits efter hits

I den generösa samlingen hittar du 3D-fighters som ”Power Stone” (1999) och uppföljaren ”Power Stone 2” (2000), andra delen i vapen-fightern med sci-fi tema, ”Plasma Sword: Nightmare of Bilstein” (1998), samt uppföljaren i skol-fighterserien även känd som ”Rival Schools” – med arkadspelet ”Project Justice” (2000). På 2D-sidan finner du det märkliga hopkoket av 5 olika fightingserier i en, ”Capcom Fighting Evolution” (2004), det inkluderas den mest kompletta arkad-versionen av sitt slag med ”Street Fighter Alpha 3 Upper” (1998), och sist men inte minst återfinns crossover-fightern ”Capcom vs SNK Millennium Fight 2000” (också släppt år 2000) samt vad som kan sägas vara kronjuvelen i samlingen, ”Capcom vs SNK 2:Mark of the Millennium 2001” (även det släppt året i titeln, 2001).

Låter det överväldigande? Vid en första anblick kan det absolut vara det. Den här storögda resan tillbaka till 25 år sen är kanske som mest färgsprakande och oförutsägbar när man får välja spel för första gången, och det är bara att omfamna. Gallerier på gamla konstverk och fliers, spel över nätet, samlingar med musik och träningsläge för var och en av spelen – det tar flera kvällar att bara provsmaka smörgåsborden med duellerande gubbar och gummor. Men i stort sett varje spel har iögonfallande grafisk design och unik musik (särskilt ”Capcom vs SNK 2” med sina ilsket gulsvarta menyer och ikoniska ljud och samplingar i låtar). Du kan med fördel låta spelets ”Attract mode” rulla för samtliga 8 spel i cirka 30 minuter bara för att få se intro-filmer, höra smaken på musik och se om något av spelen har rätt crunch för att hoppa in i. Man blir nästan bortskämd med peak 90’s karaktärer, färger, riktigt out there-ljud och Y2K-design.

Alla spel är jämlika, men somliga spel är mer jämlika än andra

Kanske har du kört flera av spelen förut, och då är det förståeligt om denna samlingen framförallt kunde lika gärna kunde heta ”Capcom vs SNK 2 och dess 7 kusiner” i fråga om vilket spel som kommer gå varmast. Det är också just det spelet, CvS2 i korta ord, som i år står till buds om du skulle hamna på världens största fighting-mästerskap, EVO, så man kan förmodligen tala om att det är russinet i kakan. Men styrkan i den här samlingen, för det är en stark samling, är variationen och detaljnivån. I en tid där alltfler äldre videospel bokstavligt talat förblir ospelbara på officiella sätt eller kanaler erbjuder det multinationella företaget från Osaka en chans att få resa i tiden. Kanske lite som att 90-talets långhåriga ikon för eurodisco, E-type, skulle starta en vikingakrog i Gamla stan och uppträda med sin gamla musik igen, osannolikt men i vissas ögon kanske också något av en kulturgärning.

Den här samlingen innehåller primärt spel i sin arkad-tappning, varpå den saknar några av de mer ingående lägen med turneringar och avancerade story-lägen (dating-spel i Project Justice fall), men täcker upp för det i fråga om hur komplett de representerar 90-talets arkad-scen, och sminkat för en modern generation tv-apparater med högre upplösning och grafiska filter. Capcom har sedan sin tidigare samling med Marvel-relaterade fighters i det första ”Capcom Fighting Collection” gjort osannolikt många förbättringar, med att lägga till musik, förbättrat quality-of-life i fråga om att börja spela och njuta, samt lagt till olika varianter på de ursprungliga arkadspel – flera av dessa förbättringar spiller tacksamt över också här redan från början, där du kan välja mellan det så kallade Easy Operation i Capcom vs SNK 2 eller original-läge, och likaså välja att ha lite skarpare polygoner eller japanska versioner på varje spel.

Kulturhistoria eller kulturskymning – ja, kul var det iallafall

Det ska sägas att i Sverige har vi en något fläckad historia med arkadspel generellt, även om ljuspunkter finns i Liseberg, Gröna Lund med flera – En snabb googling berättar hela 90-talshistorien om platser som Flipperkonditoriet i Stockholm, hård lagstiftning som tolkat fenomenet att stoppa en 5-krona i arkadmasinen som nära kopplat till hasardspel, och att lokaler med arkadspel ofta hade en ovanligt hög 18-årsgräns för att få slåss med till exempel Ryu och hans glada gäng. Så i ljuset av det har vi i Sverige kanske saknat den kontexten med en levande och vitala arkad-scen som dessa spel ofta åtnjutit i Japan, och till viss del USA och England.Online-spel och träffar för glada konsol-spelare emellan har istället fått fylla tomrummet från arkadhallar i våra nordiska communities för slagssmålsspel.

Vi saknade tillfällen att få sätta tänderna i att testa onlinefighter i just” Fighting Collection 2″ vid recensionstillfälle, då majoriteten av spelare inte fått lägga klorna på spelet ännu. Men här har Capcom gjort det uppskattade valet att inkludera så kallad rollback-nätkod i alla 8 spels online-lägen, vilket bäddar för en smidig upplevelse på det världsomspännande fajt-nätet ifall ni ger er ut.

Ever since I was 8 or 9 I’ve been standing on hadōken

Är du ny till fightingspel finns det ofta en viss inlärningskurva, så också här. Ribban för att välkomna nybörjare är ändå tacksam sänkt, när en sån här samling inkluderar flera lägen som förenklar attacker om man vill. Till slut är det ändå ett fightingspel som, i de flesta fall för en nybörjare, gärna kräver timtal i träning för att bemästra hörnstenen i hadoken-rörelsen – Ned, snett nedåt-fram, och fram följt av en attack. Det tar helt klart lite tid att få in muskelminnet om man är ny, men är som att cykla när man väl blivit invand och lärt sig göra mängder med ”misstag” i kompetetiva eller kamratliga spel och ha riktigt, riktigt kul. Nota bene också: Det kan ses som en sporre att själva rörelse-sekvenserna spelen emellan är mycket lika, så har du väl lärt dig en av dem, har du en god chans i flera andra.

Det är kanske svårt att tala ingående om en samling med 8 olika spel. Spelen som inkluderas här har alla en gång i tiden varit värda 50-tals timmar var för sig (”Capcom Fighting Evolution” undantaget), men överflödet och exaktheten i den här samlingen är något utöver det vanliga. Att emulera arkadspel för den stora massan och flera gånger faktiskt förbättra spel som annars skulle förbli nischade (”Project Justice” och Star Wars-influerade ”Plasma Sword”) kanske inte fanns på just min bingobricka över lukrativa projekt i en riskabel tid för videospel, år 2025. Men tji fick jag, turs nog.

Ingen vill veta var du köpt din Capcom

”Street Fighter Alpha”-serien var skäl nog för mig att till slut skaffa en Playstation 1 år 1998 och Power Stone var det mest välspelade liret när somliga av oss hyrde en japansk Dreamcast år 1999 – så att få se spel i deras serier samlade och välpaketerade här är som att komma hem efter en tid på fjärran ort. Och att smått otroliga och inbjudande crossovern ”Capcom vs SNK 2” äntligen finns så här lättillgängligt? Jag hörde att Svenska Guldbaggegalan ska inkludera spel på sina listor i år, tack vare det. Så känns det.

Dev Karnal Fridén