Popstjärnan Zara Larsson har sedan ung ålder varit en frispråkig kvinna med åsikter som både delats och kritiserats. Men medan hon blivit en uppskattad talare för feministiska saker så blev hon knappast en favorit bland filmälskare när på TikTok häromdagen propagerade för mer prat bland biografbesökarna.
Kritikerna var snabba med att besvara det något kontroversiella uttalandet och till och med Filmstaden själva menade att ”det gör man inte”.
Det är lätt att dumförklara Larsson och i praktiken är förslaget att alla ska få prata mer i biosalongen rent ologiskt. Skulle alla 100-300 personer i en biosalong prata samtidigt skulle man inte höra ett skvatt. Många filmer, exempelvis ”A Quiet Place” och de flesta dramer av Oscarstyp, bygger på atmosfärer beroende av tystnad som genast skulle raseras av utomstående ljud som publiksnack.
Samtidigt finns kanske mer ”passande” filmer att snacka under, som högljudd action eller skräckfilm. Vem har inte någon gång fällt en tyst, oskyldig kommentar för att sedan - motiverat bör tilläggas - bli nedhyssjad.
Men även om man kan uppfatta Larsson som en priviligerad kändis som älskar ljudet av sin egen röst så är hon kanske inte helt ute och cyklar. För visst har vi behovet av att prata och se på film? Det är man ju inte dum i huvudet för.
Problemet är att folk som går på bio betalar (dyra) pengar och många - troligen majoriteten - föredrar och förväntar sig en tyst publiksal. Det är ju i hemmet, som Larsson lite underligt hänvisar de som vill ”sitta som en sten”, som filmkvällar med pratglada kompisar är perfekt. Men existerar de ens längre? Lite är känslan att film ser man på bio med kompisar eller hemma med partnern, vilket är trist om man är singel eller tillsammans med någon ointresserad av film. Och ofta är ju bio en social aktivitet, att komma ut ur huset och träffa folk.
Vad är då lösningen för Larsson och oss andra som ibland har lust att diskutera filmerna vi ser på? På sommaren anordnas ofta gratis utomhusbio som är ett perfekt tillfälle att se film på stor skärm och kunna diskutera filmen under mer tillåten premiss. Idag är utomhusbio en ganska begränsad form och ofta fokuserat på äldre filmer men kanske något som kan utvecklas i samarbete med distributörer?
Eller filmcaféer och -barer? Tillåtet snack under en film kommer oundvikligen bli aningen stökigt så varför inte försätta det i en social miljö? Kanske filmen fungerar mer som bakgrund eller med tillhörande hörlurar för den som vill välja?
Det kan allt låta som absurda, otänkbara idéer men vi ska minnas att en gång i tiden hade vi skrockat åt tanken att köpa biobiljetter i mobilen eller se film på datorn.
Larsson är inte så dum i huvudet som många vill anse, utan kom bara med ett uttalande som var lite ogenomtänkt och respektlöst. Många av oss har ett behov av att inte bara se men diskutera film om det är så under eller efter visning. Men i dagsläget är det viktigt att respektera betalande grannar i biosalongen genom att hålla käft och invänta eventuell utforskning av detta behov.
