Att efterfölja succén som ”Sagan om ringen”-trilogin av Peter Jackson var kan verkligen inte ha varit en lätt uppgift. Inte ens regissören själv klarade det särskilt bra med sina tre utdragna och överdrivet datoranimerade ”The Hobbit”-filmer, så hur skulle någon annan kunna klara det? Än så länge visar det sig att ”Maktens ringar” sköter det ganska bra.
Att placera handlingen tusentals år innan de välkända berättelserna och låna delar från boken ”Silmarillion” som få har läst är helt enkelt ett genidrag från skaparnas sida. Det blir så klart väldigt många nya karaktärer att lära känna, samtidigt som den rätta känslan ska fångas. I det första avsnittet tycker jag att regissören J. A. Bayona (”Jurassic World: Fallen Kingdom”, avsnitt av ”Penny Dreadful”) lyckas väl med det.
Hur mycket känns ”Maktens ringar” som Tolkien, vad har vi att se fram emot under resten av säsongen och hur bra var egentligen premiären? Låt oss diskutera!
Varning! Spoilers förekommer.
Många nya karaktärer att lära känna och en premiss att etablera
Precis som i ”Sagan om ringen”-filmerna inleds ”Maktens ringar” med en stämningsfull monolog av alven Galadriel (Morfydd Clark), som berättar om ett mångårigt krig med den ondskefulla härskaren Morgoth. Efter en svår seger är Midgård fortfarande vaksam, hundratals år efter kriget. Nu leder Galadriel en grupp krigare på ett tungt uppdrag i jakt efter härskarens löjtnant, Sauron, som hon tror fortfarande lever trots att de flesta alver anser honom besegrad. Det visar sig dock finnas tecken på att hon kan ha rätt.
Efter ett möte med ett snötroll som påminner en hel del om scenen i Moria i ”Sagan om ringen” blir resten av gänget till slut trötta på det meningslösa uppdraget och tvingar henne att bege sig hem till alvstaden Lindor. Väl där är det ingen som tror henne och kungen skickar ut ett bud till resten av världen att kriget äntligen är över.
Vi får även träffa den äventyrslystna harfooten Elanor ”Nori” Brandyfoot (Markella Kavenagh) och hennes folk, som för tankarna till Fylke och den mysiga stämningen där. Jag gillar verkligen idén med den här rasen, som är mer vilda hobbitar långt innan de blev förslappade i sina mysiga hålor, rökades på pipor framför brasan och mängder av måltider varje dag – som om Bilbo och Frodo har den äventyrliga sidan i blodet.
Den sista viktiga karaktären vi presenteras till är alven och spanaren Arondir (Ismael Cruz Córdova), som vakar över en människoby som tidigare var allierad med Morgoth. Här etableras en kärlekshistoria mellan honom och den mänskliga kvinnan Bronwyn, som liknar den mellan Aragorn och Arwen i ”Sagan om ringen”.
Den både mysiga och mörka stämningen är intakt
De fyra viktigaste ingredienserna i en Tolkien-berättelse är enligt mig en ödesdiger resa, fruktansvärda krig, en ondska som lurar i skuggorna och gärna en liten dos mys. ”Maktens ringar” lyckas leverera allt det här i sitt första avsnitt, även om det blir lite korvstoppning av det hela. Det är många karaktärer som ska hinnas med att presenteras och en hel värld att etablera på nytt.
De har dock verkligen fångat stämningen och tonen från både filmerna och böckerna. Det märks även verkligen att det här är en av världens dyraste tv-serier någonsin, då allt känns extremt påkostad – från de vackra landskapen filmade på Nya Zeeland till de riktigt imponerande specialeffekterna. Att Howard Shore har återvänt för att komponera några låtar tillsammans med den fenomenala Bear McCreary gör även det mycket för stämningen.
En lite för bekant känsla?
Det känns dock lite som att de kan ha lånat lite för mycket tematik från filmerna i hopp om att det ska slå an en nostalgisk ton hos tittarna, som den förbjudna kärleken mellan olika raser, hobbi… eh, jag menar harfoots, som ger sig ut på episka äventyr och en uråldrig ondska i form av Sauron som vaknar igen.
Berättelsen om Galadriel är än så länge den mest intressanta, då Morfydd Clark gör ett riktigt bra jobb att skildra hennes desperata kamp för att visa att ondskan fortfarande döljer sig i skuggorna. De andra två huvudkaraktärerna har inte riktigt fått någon större drivkraft än så länge och de är inte ens de enda som ska etableras under säsongens gång.
I slutet av avsnittet fick vi se någon som skulle kunna vara Sauron (eller Gandalf?) falla till marken likt en meteorit. Bara den detaljen att Sauron verkar ha besegrats tidigare och kommer tillbaka känns lite tradigt i sig och med tanke på hur många säsonger Amazon lär vilja pumpa ut av serien undrar jag hur många gånger ondskan kan vakna innan det blir tröttsamt.
Läs gärna eftersnacket om avsnitt 2 här.
”Sagan om ringen: Maktens ringar” får åtta avsnitt som släpps varje fredag på Amazon Prime Video. En andra säsong är redan planerad.
Vad tyckte du om premiäravsnittet av ”Maktens ringar”?
