Hur överskattad är egentligen Christopher Nolans "Interstellar"?

Istället för att på något smidigt sätt väva in detta i filmen - han har ju faktiskt nästan tre timmar på sig - låter han en karaktär säga det rakt ut på högst obekvämt vis, och det märks så smärtsamt tydligt att det är Nolan-bröderna som sitter med sina manuspennor och skedmatar publiken med tematik som borde komma naturligt. Samma kan sägas om flera andra scener i filmen. I klippet - som kan ses nedan - jämförs också "Interstellar" med "2001: A Space Odyssey" på olika punkter, en jämförelse som inte är särskilt snäll mot den förstnämnda. Med konkreta exempel ser vi hur Nolan med sin klippning berättar precis allt för publiken, medan Stanley Kubrick på bästa sätt låter oss lägga pusslet själva. 

Jag håller med honom i det mesta han säger, och känner framför allt att "Interstellar" är en ytterst ojämn film. Jag imponeras av hur högt Nolan siktar och vissa av scenerna i rymden är att dö för, men den parallella storyn på jorden - med Murphy, miljökatastrofen och brorsan som ingen pratar om - lämnar mig helt oberörd. Jag ville verkligen älska den djupt när jag slog mig ner i biosalongen, men känner likt The Nerdwriter att den lämnar så mycket att önska på flera plan. Jag håller nu också tummarna för att Nolan tar några steg tillbaka och gör något intimt och effektivt á la "Memento" nästa gång, för det är då han är som bäst. 

Saftig spoilervarning om du är en av de tre personer i världen som inte har sett "Interstellar" än: