Den tredje ”Tron”-filmen har anlänt på biograferna, och bakom ratten sitter norske filmskaparen Joachim Rønning. Vi på MovieZine har följt hans karriär sedan han och kollegan Espen Sandberg gjorde ambitiösa filmer som ”Max Manus” och ”Kon-Tiki”. Nu har de delat på sig, men Rønning fortsätter erövra Hollywood.
Under vårt korta samtal i London fick jag tillfälle att fråga ut Rønning om åren på Stockholms filmskola, passionen för blockbusters – och hur han ser på den där andra kända Joachim från Norge.
Jag intervjuade Joachim Trier nyligen. Han föredrar ju mindre, personliga filmer. Du går rakt motsatt väg med enorma Hollywood-projekt.
– Du har rätt! Vi är på motsatt sida av spektrumet. Jag längtar tills jag får en chans att se ”Sentimental Value”. Jag är ett stort fan och älskar vad han gör i Skandinavien.
Vad är det då som lockar dig till stora franchiser som ”Pirates of the Caribbean” och ”Tron”?
– För mig handlar det om att jag växte upp med kärleken till Hollywoodfilm. Spektaklet, äventyret, familjeunderhållningen… Jag minns hur de filmerna fick mig att vilja bli filmskapare.
– Men mitt tankesätt förändras ju äldre jag blir. Jag är verkligen stolt över mina filmer, och nu även ”Tron: Ares”, och att jag får arbeta på den nivån. Men min senaste film var ”Young Woman and the Sea”, ett mindre drama – och min dröm är att få jobba i båda lägren.
– Jag vill berätta alla slags historier i alla genrer. Och nu hoppas jag att min nästa film blir mer personlig. Det har varit en häftig jäkla resa.
Skulle du vilja återvända till Norge och kanske göra mer i samma anda som ”Max Manus”?
– Ja, ja. Absolut. Jag har norska berättelser och skandinaviska berättelser som jag är intresserad av. Vid något tillfälle vill jag återvända. Varje film som blir gjord är ett mirakel. Det är väldigt svårt att få till dem! Så man måste ha flera hästar med i racet, så att säga. Och se vad som går i mål. Som sagt, jag är bara så tacksam som får arbeta som regissör.
Din karriär startade redan på tidiga 90-talet med filmskola i Stockholm…
– Det stämmer. Det var otroligt. Jag var där i två års tid. På den tiden hade vi ingen filmskola i Norge. Nu har vi en väldigt bra filmskola.
Hur banade det vägen för din otroliga filmkarriär?
– Redan på den tiden var jag rätt självgående. Jag minns hur jag alltid gjorde små kortfilmer vid sidan av studierna. Jag var driven och ville lära mig allt. Du känner till regeln om 10 000 timmar? Jag satsade allt jag hade på filmskapande. Jag har velat bli filmregissör sedan jag var tio år gammal, och har varit enormt målmedveten och fokuserad. Jag visste i tidig ålder vad min passion var, och det var tur.
– Jag vet hur svårt det kan vara att växa upp idag. I dessa tider, när man blir avtrubbad av det konstanta informationsflödet. Det där behovet av omedelbar belöning. Det hade inte jag. Och ärligt talat, jag blir oroad när jag ser på mina egna fyra barn. Jag tycker det behövs ett skydd mot det lättillgängliga AI och sociala medier, säger Joachim.
Till slut: jag vet att filmen heter ”Tron” men jag tycker att du har gjort den bästa ”Terminator”-filmen på länge.
– Haha. Tack! Det var en stor inspiration för mig. Fint av dig att säga det.
”Tron: Ares” går nu på svenska biografer. Se hela intervjun nedan.
Läs också: AI, nostalgi och Depeche Mode – allt ryms i höstens mest ambitiösa sci-fi
Läs också: 3 storslagna sci-fi-filmer vi ser fram emot i höst