Eftersnack: Stridsgroparna har öppnats i ”Game of Thrones"

Det finns vissa saker som inte brukar skildras på film. Händelser som av någon anledning är opassande i den här formen av populärkultur på grund av att de är för kontroversiella. Även om dessa saker kan hända i verkligheten blundar vi för det för att det blir för mycket att titta på. Ändå finns det vissa saker som borde vara minst lika olämpliga, men som i dagens samhälle ambivalent nog har normaliserats till att vara okej och rentav används som underhållning. Krig och brutala mord på vanliga människor är ett par exempel. Något av det som gör "Game of Thrones" fascinerande är hur serien strider mot normerna om vad vi förväntar oss och klarar av att se. Här har gränserna näst intill försvunnit, som när den gravida Talisa Stark får flera knivhugg i magen under Red Wedding, övergrepp är en del av Theons vardag och när Sansa accepterar att hon blir våldtagen.

Veckans avsnitt bjuder på nya etiskt provocerande omständigheter som ibland är smärtsamma att se. Det blir inte mindre chockerande av att skaparna med hjälp av tidigare uppbyggnad grundlurade oss till att tro det aldrig skulle ske. Den som trodde att Stannis faktiskt hade ett hjärta och värdesatte familjen högre än järntronen får gärna räcka upp en hand och ställa sig vid min sida. Istället har han slutgiltigt bevisat att hans hjärta är gjort utav sten, för efter att ha mördat sin rivaliserande bror tar han steget längre och bränner sin dotter på bål.

Allt på grund av minsta lilla chans att vinna slaget om Vinterhed och Melisandres fetisch för eld och kungablod. Om det fanns ens ett uns av respekt för Stannis tidigare så är det borta nu. Det var oklart om Shireen visste vad hon gav sig in på eller om det kom som en överraskning, men när hon insåg sitt misstag och blev tvingad upp till bålet, var det hjärtskärande. Att mörda ett oskyldigt barn är inget som någon vill veta av och att få det kastat i ansiktet på en på det sättet är motbjudande. Det hade däremot kunna bli värre genom att visa hur elden tar henne, med risk för att skapa heta debatter. Nu var det enbart hennes plågade skrik vi fick uthärda.

Det är tydligen inte tillräckligt att ha med incest, våldtäkter och barnamord som lite uddare inslag i serien, utan nu går det även att lägga till pedofili på listan. Meryn Trants ankomst till Braavos är dock som uppgjort för att Arya ska bocka av honom från sin lista över personer att döda. Meryn kände garanterat igen henne, även om han ännu inte lyckats sätta ett namn på ansiktet. En sak är i alla fall säkert: en stor bit av den forna flickan, innan hon steg in i det svartvita huset, finns kvar. Den biten kommer säkert att ta överhanden senare. Hon är inte helt förlorad. Och i Dornien sluter Jaime fred med Doran Martell. Myrcella följer med tillbaka till King's Landing och trots missnöjda sandormar verkar det som att det hotet tillsvidare är officiellt över. Fast ska jag vara ärlig hade jag satsat en hundralapp på att Jaime skulle dö idag…

I Meereen är det premiär för de återöppnade stridsgroparna. För att sätta igång en rond i gropen måste Daenerys motvilligt visa att hon är delaktig i spektaklet, trots att det går emot hennes principer. Det blir än mer ovilligt när det också visar sig att Jorah är en av deltagarna. Hur mycket hon än vill hata honom, ser man att det är med oro i blicken som hon hjälplöst tittar på medans hans öde avgörs.

Som från ingenstans fylls åskådarläktarna plötsligt av Harpyans Söner och det överhängande hotet är ett faktum. Innan har det gått att gissa sig till att det skulle vara en relativt liten grupp, fast här ser vi att de är påtagligt många. Även om det kan kännas smålöjligt hur enkelt Sönerna dödar de obesudlade (vars hela uppväxt gått ut på att tränas till nästan oövervinnerliga soldater) ger det en effekt som visar hur skräckinjagande de faktiskt är. 

Daenerys och hennes vänner är omringade i mitten av arenan och det blir lätt att tro att det är kört för minst några utav dem. Eftersom varje säsong brukar bygga upp till ett stort klimax i form av det nionde avsnittet är det en smärre besvikelse att det aldrig blir värre än så här. I några sekunder trodde jag också att avsnittets stora dödsfall skulle bli räddaren i nöden, Drogon, som blev genomborrad av ett flertal spjut. Det enda banbrytande ögonblicket blev dock när Daenerys klev upp på drakens rygg och flög iväg. Det tog ett par omtittar för att fatta tycke för de skiftande kameravinklarna under flygturen, men ljussättningen på henne skar sig med resten av scenografin, vilket skapade en tydlig bristning i specialeffekterna. Vad vi kan dra ut från den här scenen är i vilket fall att hon återigen omfamnar sitt öde och sitt arv. Drakarna har alltid varit det som gjort henne stark och efter ett års misslyckande är hon äntligen tillbaka på rätt bana.