Eftersnack: ”Quarry” avslutar säsongen i toppform

Det är dags att ta farväl av ”Quarry” för den här gången och det är en minst sagt intressant serie på många olika plan. När serien till slut avrundas finns det fortfarande några lösa trådar att utforska, även om de inte nödvändigtvis behöver betyda något alls för seriens framtid. Frågan är bara hur bra ”Quarry” är? Trots att ambitionen ständigt ligger på topp är serien relativt förbisedd och tittarsiffrorna kan i slutändan ha svikit.

Är du det minsta nyfiken på serien, men tvekar på om det är värt att börja titta? Scrolla ner till sista underrubriken för ett omdöme om säsongen, så kan du efteråt själv avgöra om det är värt att lägga ner tid på den.

Jämfört med resten av säsongen bjuder Quarry på en explosionsartad upplösning där helvetet bryter ut. Vi får en inblick i Macs tid i kriget och vad det är för demoner som hemsöker honom, samtidigt som han i nutid lyckas betala sin skuld till The Broker. Joni inser att hon måste hjälpa Mac att ta itu med sina demoner och undersöker vilka möjligheter som finns för att ge honom frid, när svaret hela tiden har legat i att han måste konfrontera mannen som gjorde att allt gick snett i Vietnam. Slutligen erbjuder The Broker Mac ett nytt uppdrag, om han frivilligt väljer att acceptera det, vilket det verkar som att han efter en stunds tveksamhet gör.

Scenerna i Vietnam gav oss äntligen svaren på alla frågor vi haft om Macs tid i kriget. Vi fick en fördjupning i vad det är som har hemsökt honom under seriens gång, då det har varit en ouppklarad och stundtals ganska förvirrande del av serien. Tidigare trodde jag bara att de hallucinationer han fick ibland var en metafor för hur psykiskt skadad han är, en väldigt otydlig sådan. Nu visar det sig att det tydligen ligger mycket mer bakom hans syner. Vi får hela den chockerande bakgrundshistorien utlagd framför oss.

Det mest hjärtskärande ögonblicket var i attacken mot den lilla fiskebyn, som för övrigt var inspelad i en förbluffande lång tagning som klockar på hela nio minuter (”True Detective” kan slänga sig i väggen, deras episka tagning har fått sig en baneman), när Mac kastade ner en handgranat i ett gömställe i marken som han trodde dolde fiendesoldater som egentligen innehöll kvinnor och barn. Deras sista skrik hördes ögonblicket innan granaten exploderade och i samma stund kom insikten om vad det var för misstag som hade skett. 

Hela scenen gav mig en klump i magen. Inte konstigt att Mac fortfarande har mardrömmar med tanke på att han ständigt återupplever eländet hela det där kriget innebar. Vid det slutgiltiga avslöjandet att The Broker låg bakom hela räden fick jag rysningar av obehag i hela kroppen. Allt det lidandet, på grund av att han skulle kunna lägga vantarna på opiumvallmo och tillverka heroin.

Det är alltid spännande att ge sig i kast med en helt ny tv-serie. Man vet inte riktigt vad man ska förvänta sig och det är omöjligt att veta hur länge man kommer att följa den, om man så stannar kvar från start till mål eller ger upp efter några avsnitt. ”Quarry” är en serie som lär ha gått under mångas radar, men som likväl inte är dålig för det. Det är välgjort och realistiskt till toner av en rå och skitig vardag. Vad som framförallt förundrar är hur experimentella skaparna tycks ha varit under produktionen där vi i filmväg ofta får se saker som åtminstone jag aldrig har upplevt tidigare, då framförallt vad gäller fotot.

Visst, den har sina toppar och dalar, men om inte annat är produktionsvärdet definitivt värd tiden att ägna på de åtta första avsnitten. Regin, som Greg Yaitanes har stått för i alla avsnitt, är utsökt. Kameraarbetet är trollbindande och insatserna från skådespelarna är bland det absolut bästa som går att se på film och TV. För att inte tala om hur välskrivna dialogerna är när det känns som att varenda replik är något som en vanlig människa i samma scenarion skulle kunna säga i verkligheten.

Ibland får jag däremot intrycket av att serien tappar fokus, framförallt hade jag velat se mer av Macs psykiska ohälsa som är både ett viktigt och intressant inslag av karaktären. Den har för höga ambitioner i sitt berättande där man får följa lite för många karaktärers privatliv utan att riktigt veta vilket syfte de tjänar för helheten. Emellertid fanns det ett flertal avsnitt som gav intrycket av att sakna en del substans, men som till slut fick en mening när säsongsavslutningen knöt ihop säcken ganska rejält och avslutar i toppform.

Min åsikt i att det finns för många karaktärer att följa samtidigt kan också tjäna ett syfte i efterhand. Det känns lite som att skaparna hade en tanke i det hela och medvetet låtit vissa trådar vara ouppklarade för att kunna spinna vidare på dem i framtiden och låta deras vägar korsa varandra i nästa säsong. Det vill säga om det blir en till säsong. I skrivande stund har Cinemax ännu inte gett klartecken för fler avsnitt, så det återstår att se vad de beslutar.