SPONSRAT

Skribent

Hampus Haglund

15 december 2015 | 18:00

Eftersnack: Hur bra var säsong två av ”Fargo”?

Spoilervarning – se säsongsavslutningen av ”Fargo” säsong två innan du läser vidare.
”Fargo” säsong två når sitt slut. Massakern i Sioux Falls inträffade redan förra veckan. I säsongsfinalen ska historien sys ihop, trots det lämnas många karaktärers öden öppna inför framtiden. Här är några tankar om det sista avsnittet ”Palindrome” och säsongen som helhet:

Familjerna


Det är inget snack om att säsongens stora tema varit familj. ”Fargo” visar på  icke fungerande familjedynamik, kommunikation och stolthet. Vad är man beredd att genomgå för sin familj?

Veckans avsnitt öppnar med en blick på den utplånade Gerhardt-klanen. Familjens stolthet blev till slut vad som fällde den. Det psykologiska kriget mellan bröderna och modern fick familjen att splittras och dö ut. 

Ed och Peggy Blomquist. Till slut fick Ed upp ögonen för Peggys verkliga sida. Den bästa repliken den här veckan hade Jesse Plemons (Ed):

”You’re always trying to fix everything but sometimes nothing’s broken”

Det summerar hans karaktär på ett extremt effektivt sätt. Ed var nöjd med den amerikanska drömmen om att få ta över slakteriet. Peggy strävade efter självförverkligande utanför familjen, något som till slut kostade Eds liv.

Den enda familjen med ett lyckligt slut är Solversons. Betsy kanske inte har lång tid kvar men vi vet att hennes dröm om en lycklig framtid i början av avsnittet kommer bli sann. Kaoset och vansinnet hon också ser vann inte.

Veckans avsnitt


”Palindrome” är en säsongsfinal som kommer dela tittarna. Åsikterna kommer förmodligen sträcka sig ända från briljant till tråkigt. Jag är någonstans mitt emellan. Tyvärr är säsongsfinalen långt ifrån ett av de bättre avsnitten den här säsongen i mina ögon. Det lider av att mycket fick sitt avslut redan förra veckan. Familjen Gerhardt var borta och därmed även Kansas City, mer eller mindre.

Peggy och Ed med Hanzee och Lou i följe var det som fanns kvar. Halvvägs in i avsnittet får även det sitt slut. Hanzee som tidigare varit så kompromisslös blev bortskrämd av två poliser (lite konstigt va?) och skaffar sig en ny identitet, ett okonventionellt och oväntat slut för en karaktär som ändå får ses som ”skurken” de senaste avsnitten. 

Det stora problemet med säsongsavslutningen var alltså att inte tillräckligt fanns mycket kvar. För hur kul det än må vara att se Mike Milligan bli en kontorsslav eller höra om att Hank uppfann emojjs så hade jag hoppats på något lite galnare. Galenskaperna var istället förlagt till förra veckan vilket gav en lugnare avslutning med fokus på karaktärerna. För mig föll det dock på att avsluten inte var tillfredställande för alla karaktärer. Det sista vi ser av Peggy exempelvis är i Lous bil, på väg till ett långt fängelsestraff. Jag hade förväntat mig en lite mer extrem avslutning för paret Blomquist än en kula från långt håll och en cell.

Nog om veckans avsnitt. Här är några tankar om säsongen som helhet.

Säsongens MVP


Även om åsikterna säkerligen kommer vara delade gällande säsong två och finalen i synnerhet kan nog alla vara överrens om att casten varit suverän. Att välja en som sticker ut lite extra är ett lyxproblem. Jean Smart, Bokeem Woodbine, Kirsten Dunst och Jeffrey DonOvan i all ära, årets MVP är:



Patrick Wilson! Jag har tyckt om Patrick Wilson sedan tidigare. Båda i skräckfilmer och med superhjältedräkt i Zack Snyders ”Watchmen”. Men i säsong två av ”Fargo” har han visat att huvudrolls-kvaliteter som aldrig tidigare. Trots att det är en serie med en ensemble har Patrick Wilson tagit storyn framåt, varit den klassiska amerikanska hjälten, den tankspridda krigsveteranen och familjefadern, allt i ett. Därför är Patrick Wilson årets MVP. Tips - se honom i underbara ”Bone Tomahawk” från i år när ni får chansen!

Säsongens sämsta


Trots genomgående hög kvalitet kan vi konstatera att ingen serie är felfri. Det finns vissa logiska luckor och svårförklarliga karaktärsval i säsong två. När jag skulle välja ”säsongens sämsta” bestämde jag mig ganska snabbt. Det blev händelsen som verkade dela tittarna, som du antingen hatade eller älskade. Efter säsongensavslutningen har jag bestämt mig, tyvärr hatade jag UFO:t!



Varför? För att det inte fyllde någon som helst funktion. UFO:t i ”Fargo” visade sig tyvärr vara en stor Deus ex machina – det vill säga, något otroligt och oförklarligt som inträffar för att kunna föra handlingen vidare. En enkel väg ut för en manusförfattare med andra ord.

Det dyker upp vid två tillfällen under säsongen. En gång i första avsnittet när Rye Gerhardt ser det, vadrar ut i vägen och blir påkörd av Peggy Blomquist vilket får dominobrickorna att börja falla. Den andra gången är i förra veckans avsnitt när det ser ut att vara kört för Patrick Wilson och paret Blomquist. Skenet från himlen lyser upp motellet och Bear och Hanzee tappar fokus och våra protagonister klarar sig. 

I ett ”true story” sammanhang fungerade inte UFO:t. Ska det fungera måste det följas upp mer än att Lou inte tänker skriva med det i rapporten. Förvirrande helt enkelt, det är min åsikt.

Säsongens roligaste


Nick Offerman, det krävs ingen motivering va?


Sammanfattningsvis...


...har det varit mycket positivt med säsong två. Vi som älskade säsong ett är framförallt nöjda med att Noah Hawley lyckades undvika att hamna i samma hjulspår som ”True Detective”. Däremot kan jag förstå folk som kommer argumentera för att denna säsong var sämre. 

Första säsongen fokuserade mycket på Lester Nygaard. En vanlig man som kastas in i galenskap. Den här säsongen togs den rollen av paret Blomquist. Skillnaden var att det den här gången fanns många andra storylines som slogs om utrymmet. Maffiakriget var underhållande helt klart, men kanske stal det för mycket tid från Blomquists?

För mig är ”Fargo” säsong två kvalitets-TV. Serien lyckas än en gång blanda humor med action och kriminaldrama. Styrkan den här säsongen låg i casten och 70-tals looken. Storyn var till stor del spännande och vi bjöds på scener som kommer sitta kvar länge på näthinnan. Svagheten som jag ser det är att säsong två peakade för tidigt, redan runt avsnitt sex.

Trots att jag inte älskade säsong två på samma sätt som första säsongen är jag oerhört spänd inför säsong tre. Det tror jag vi alla är! Tack till er som varit en del av eftersnacket här på MovieZine, vi kanske ses nästa år!


Vad tyckte du om säsongsavslutningen? Diskutera i kommentarsfältet!
| 15 december 2015 18:00 |